Louise Karlsson är en av de cirka 5 000 Kallingebor som under årtionden fick giftigt vatten i sin kran. Nu har hon fått högt blodtryck, sköldkörtelproblem och cancer i två omgångar. – Är det så mitt liv ska se ut? Det är en hemsk tanke att leva med.

Cancern har grepp om min kropp och PFAS:en matar den.

Hennes egen kropp är kraftigt PFAS-förgiftad, det har en läkare skrivit in i journalen. Hon har haft två sorters cancer i urinblåsan och en förändring i sköldkörteln som kan leda till cancer, där läkarna bedömer risken som fyra på en skala som sträcker sig till fem.

– Cancern har grepp om min kropp och PFAS:en matar den. Det är en hemsk tanke att leva med. Det är något som påverkar mig psykiskt väldigt mycket. Jag vet att det också påverkar min kropp om jag går runt och tänker att jag ska få tillbaka cancern. Jag vill inte tänka på det, jag vill inte vara ledsen och jag vill inte vara arg. Men det går inte att komma ifrån, säger Louise Karlsson när Dagens ETC träffar henne.

– Och sedan är jag besviken på hela jävla samhället som bara liksom pissar på oss fullständigt. Ursäkta uttrycket men det känns så. Samhället bryr sig inte ett jävla skit om oss.

Forskarnas unika modell

PFAS är en hälsomässig mardröm – och en ekonomisk katastrof i vardande.

Med hjälp av forskarna Ali Ling (St Thomas-universitet, USA) och Hans Peter Arp (Norges tekniskt-naturvetenskapliga universitet) har en grupp med journalister från Dagens ETC, Le Monde och The Guardian och 13 andra länder, tagit fram en vetenskaplig modell för att beräkna priset för saneringen av evighetskemikalier i Europa.

Denna studie är unik. 

Trots att PFAS finns på marknaden sedan 1950-talet och hela tiden fått nya användningsområden har ingen tidigare tagit ett liknande grepp om vilka kostnader det innebär för samhället.

I vår första modell begränsar vi oss till att undersöka kostnaderna för att rena dricksvatten, lakvatten och den mest förorenade marken. 

Enligt våra beräkningar kommer de 27 EU-länderna, Island, Norge, Schweiz och Storbritannien att som minst behöva lägga cirka 1 100 miljarder kronor de närmsta 20 åren på PFAS-sanering, förutsatt att åtgärderna begränsas till endast äldre typer av PFAS och att utsläppen av dem upphör omedelbart. 

Bara i Sverige räknar vi i detta scenario med kostnader om 64 miljarder kronor under en 20-årsperiod.

Monstersumman: 650 miljarder 

Det är vårt optimistiska scenario, som bygger på att bara fem procent av Sveriges stora vattentäkter kommer att behöva renas med aktivt kol och ändå uppfylla de gränsvärden för PFAS som gäller från 2026.

Om utsläppen istället fortsätter och vi också räknar med behovet att sanera dricksvatten från kort- och ultrakortkedjiga PFAS – däribland så kallad trifluorättiksyra (TFA) – som är avsevärt svårare att fånga upp och kräver mer avancerade metoder, men också slam från reningsverk och avloppsvatten, räknar vi med att kostnaden för sanering i Europa kommer uppgå till över 25 300 miljarder kronor i grundläggande investeringar under 20 år.

För Sveriges del handlar det om cirka 650 miljarder kronor under 20 år.

Som en jämförelse uppgår den svenska statliga budgeten till ungefär 1 000 miljarder kronor, medan EU:s årliga budget ligger på cirka 2 000 miljarder kronor.

650 miljarder är 65 000 kronor för varje svensk.

Våra beräkningar inkluderar inte ett stort antal okända kostnader, vilket innebär att siffrorna är i underkant.

De innefattar heller inte kostnaden för destruktion, det vill säga för att förstöra PFAS i särskilda förbränningsanläggningar, av anledningar vi ska återkomma till i senare delar av den här granskningen.

Det kommer alltid att vara billigare att sluta släppa ut PFAS än att städa upp

Summorna kan minska med teknisk utveckling – metoder blir billigare att använda med tiden, nya och mer effektiva tillvägagångssätt kan tas fram. Men det mest effektiva sättet att begränsa kostnaderna är genom att sluta tillföra PFAS. 

– Det kommer alltid att vara billigare att sluta släppa ut PFAS än att städa upp, sammanfattar Hans Peter Arp, miljökemisten som hjälpt att ta fram siffrorna.

”Ett förbud är jätteviktigt”

Våra uträkningar är i linje med dem från Svenskt vatten, branschorganisationen för landets VA-organisationer, där Pär Dalhielm är vd. Han vill lugna de som oroar sig för höga PFAS-halter i kranen.

– Vatten är ett av våra mest kontrollerade livsmedel. Just nu jobbar alla stenhårt för att nå de nya gränsvärdena och det kommer vi i Sverige att fixa. Det är jag helt övertygad om.

Men han hade hellre sett att summorna investerades i upprustning, underhåll eller nya lösningar för att hushålla med vatten. Något annat han beklagar är att kostnaderna för sanering i nuläget hamnar på kund. 

– Det vill säga på dig och mig. Slutkonsumenterna, hushållen, vanliga invånare, säger Pär Dalhielm.

Det hade varit rimligare att förorenaren betalar, eller allra helst att det införs ett brett förbud mot PFAS.

– Självklart har vi ett jobb att göra genom att ta hand om de föroreningar som är på plats. Men ett förbud är jätteviktigt. Det handlar om att stoppa nya föroreningar från att komma in i våra kretslopp, säger Pär Dalhielm.

Fem europeiska länder – Danmark, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland – har kommit fram till en liknande slutsats. I februari 2023 föreslog de en bred begränsning av PFAS. Utan sådana åtgärder uppskattar de att cirka 4,5 miljoner ton PFAS kan hamna i miljön under de kommande 30 åren.

Drabbade kräver skadestånd

I Ronneby har det kommunala vattenverket nyligen beslutat om en 20-procentig höjning av VA-taxan. Försvarsmakten tog förvisso notan för att installera nya rör, ventiler och pumpar – en kostnad om cirka 40 miljoner kronor.

Men kommunen behöver förbereda sig för att betala skadestånd till cirka 150 personer som druckit av det förorenade vattnet och som stämde Miljöteknik, som vattenbolaget heter. 2023 gav Högsta domstolen dem rätt. Därefter har fler Kallingebor hört av sig med liknande skadeståndskrav. Förhandlingar pågår för att fastställa vilka summor de drabbade ska få.

Redan överväger Miljöteknik att själva stämma Försvarsmakten för att ha råd med ersättningarna, som beräknas uppgå till mellan 20 och 200 miljoner kronor. 

– Det finns inga pengar sparade i bolaget, utan här sker en dialog tillsammans med våra ägare och styrelsen. Vi kommer tvingas att ta detta på VA -kollektivet, säger vd Joakim Mårtensson.

Jag känner att jag måste göra allt i min makt, för mina barn.

Louise Karlsson är en av dem som från början kämpat för att de som förgiftat henne ska tvingas betala för det.

– Jag känner att jag måste göra allt i min makt, för mina barn, för mig själv och för alla som är drabbade. Det måste bli ett stopp på att man sprider ut skit och inte bryr sig, säger hon om vad som driver henne att fortsätta trots cancer och rättegångskostnader.

Vad tycker du är ett rimligt skadestånd? 

– Det är jättesvårt att säga en summa. Vi kan inte räkna med att vi ska få några miljoner som i USA. I Sverige har vi helt andra skadeståndsregler. 

Pengarna kan hjälpa henne att leva ett lite drägligare liv om eller när hon blir sjuk. Faktum är att invånarna i Kallinge inte erbjuds någon särskild uppföljning när det gäller deras hälsa. Vill de veta vilka halter de bär på idag behöver de betala sina tester själva, en avgift på cirka 2 500 kronor. För en familj om fyra personer är det en utgift på 10 000 kronor. 

Louise Karlsson vill att de som bestämmer om hur PFAS ska användas i EU förstår hur farliga kemikalierna är. ”Jag hoppas att de tar del av vår historia och hur vi mår. Hur det är att leva med höga halter PFAS i sin kropp.”

– Sedan kan inga pengar i världen göra mig giftfri. Jag kommer att vara giftig så länge jag lever. Och det vet jag inte vad det innebär, eller hur mitt liv kommer att se ut, säger Louise Karlsson.

Även hon hoppas på ett förbud, och ser det som en väldigt rimlig lösning.

– Det räcker med oss och de halterna vi har. Det är inte kul att ha världsrekord i detta. Nej, inga fler Kallinge.

Läs mer:Giftigt vatten forsar ut från Fortum: ”För ett barn handlar det om en tesked”