– Hon berättar att hon låst in sig på toaletten och höll för öronen, men att hon ändå hörde dunsar, och förstod att hennes pappa slog flickvännen, säger Josefine.

Josefine gör en polisanmälan om barnfridsbrott. Men det tar inte många dagar innan polisen ringer upp och säger att de lägger ner ärendet.

– De menar att min dotter inte ses som närstående till båda parter, och att det därför inte kan räknas som barnfridsbrott.

Josefines anmälan är därmed en av alla de som aldrig leder till åtal. Det året hon anmäler Sofias pappa, 2022, är det bara 1 455 ärenden som går så långt. Cirka 8 600, eller 14 procent, av de anmälda brotten skrivs av.

Ofta få detaljer

Zilla Hirsch, senior åklagare vid åklagarmyndighetens Utbildningscentrum, säger att en förklaring till att många anmälningar inte leder till åtal är att det finns flera svårigheter med att utreda brott mot barn. Det första är att barn, särskilt små barn, har svårare än vuxna att återberätta vad som hänt. De har samtidigt sämre ordförråd och minns ofta färre detaljer än vuxna.

– Det gör att vi inte får en berättelse som har samma tillförlitlighet som en vuxen. Det är inte en fråga om trovärdigheten. Det handlar om att man måste kunna bevisvärdera berättelsen och kontrollera dess innehåll. Om man då inte kan få tillräckligt många detaljer som man kan precisera till platsen och tidpunkten, då blir det i sig nästan den största svårigheten med barnärenden, säger hon.

Ett annat problem är att grundbrottet måste vara styrkt. Kan man inte bevisa att mamman utsatts för exempelvis misshandel kan man inte heller bevisa att barnet har bevittnat våldet. Generellt är brott i nära relationer svårutredda – många fall läggs ner innan de når åtal.  

– Många brott mot kvinnor och barn har låga uppklarningsprocent. Det går inte bara att säga att det är svårutredda brott för att det kanske saknas vittnen, utan det handlar också om att det ofta tar för lång tid innan förhör hålls till exempel. När barn är inblandade är tiden extra viktig, säger Mikael Thörn, enhetschef på Jämställdhetsmyndigheten.

Enligt riktlinjerna för poliser och åklagare är det viktigt att förhör med barn görs snabbt, inom en eller ett par veckor, och att polisen åker ut till brottsplatsen.

– Om det sker så i praktiken med hänsyn till resurserna kan jag inte svar på, men det är väldigt tydligt att det är våra riktlinjer. Om man får in en anmälan där man förstår  att brottet hände nyss och att det finns en poäng med att åka ut, då vill jag tro att man faktiskt gör det, säger Zilla Hirsch.

Vårdnadstvist spelar in

I de fall som leder till åtal och där mannen frias är problemet ofta just att grundbrottet inte kunnat styrkas. Då blir det många gånger en trovärdighetsfråga. I en av de friande domar som Dagens ETC har granskat tycks exempelvis en vårdnadstvist ha spelat in. Tingsrätten skriver att tvisten pågick samtidigt som mannen ska ha utsatt kvinnan för våld, och att omständigheterna gör att hennes uppgifter ”måste beaktas med viss försiktighet”.  

I ett annat fall menar tingsrätten att de inte kan bedöma vad barnet egentligen har hört. Pappan skrek hotfullt men barnet var i ett annat rum. Just att höra och inte se är problematiskt, enligt Zilla Hirsch.

– Diskussionen blir om man med säkerhet kan höra vad som hände i ett annat rum. Om påståendet är att pappan slagit mamman. Hur hör man ett slag? Det kan lika gärna vara att man slår mot en vägg eller en möbel. Det kanske kräver ljudet av ett slag och att mamma säger aj direkt efter. Jag tror att det blir mycket svårare att konstatera innebörden av bevittna när det är fråga om ljud, säger hon.

En annan viktig faktor är att barnet ska vara närstående till både offer och förövare. I Josefines fall spelade närståendebegreppet stor roll. Sofias pappa bodde ihop med sin flickvän. Varannan helg i ett halvårs tid hade Sofia bott tillsammans med dem. Därför har Josefine svårt att förstå polisens resonemang.

– Hennes pappa jobbade ofta på helgerna, så hon var mycket mer med flickvännen än med honom. Det var alltid hon som kom och hämtade henne till exempel. Och de umgicks inte bara på helger utan även halva loven och några veckor under sommaren. Om inte det räknas som närstående tycker jag att kriterierna är väldigt märkliga.

Provocerande tillämpning

Enligt propositionen som ligger till grund för den nya lagen är det en tolkningsfråga vilka som räknas som närstående. Men den tolkningen ska göras utifrån barnets perspektiv, och det ges trots allt exempel på vilka som kan ingå; föräldrar, barnets syskon, mor- och farföräldrar, men även nya partners till föräldrarna. Grundläggande är att personen kan anses utgöra en omsorgsperson för barnet. Jenny Westerstrand, ordförande för Roks, tycker att lagens utformning är bra, men ser en risk att den tolkas mer restriktivt än vad den borde.

– Vi har sett det när det gäller grov kvinnofridskränkning. Domstolarna tillämpar lagen på ett provocerande sätt, de skruvar upp kraven för vad som ska räknas, trots att det finns en vägledning i hur lagen ska tolkas. Jag ser en risk att det har blivit så även här, säger hon.

Josefine hade önskat att hennes anmälan lett till ett åtal. Hon tror att det skulle ha gett Sofia en form av upprättelse. Sofia har påverkats mycket av det som hände – ändå räknas inte det som hon utsatts för som en ett brott. Det blir skevt, säger Josefine.  

– Barnfridslagen är på ett sätt en helt fantastiskt lag, man ser att även barnet är ett stort offer. Men många hamnar utanför. Det var över två år sedan min dotter var med om det här, men så sent som förra veckan sa kuratorn hon träffat att hon nog lider av någon form av PTSD. Det som hänt har skakat henne, ändå blir det som att han inte har gjort fel mot henne.

Här männen som frias för barnfridsbrott

Inte tillförlitlig enligt tingsrätten – men hovrätten gör en annan bedömning 

Adnan pressar Miriams huvud nedåt mot toalettstolen med ett hårt tag om hennes nacke, säger att hon måste städa den med sin mun. Miriams dotter Sahar hör vad som händer, och hon ser hur Adnan kastar Miriam ner i soffan när de kommit ut från badrummet, och hur hennes mamma gråter. 

En natt några veckor senare blir Adnan ursinnig när Miriam inte vill ha sex med honom. Han drar henne i håret, knäar henne i sidan, tar ett stryptag runt hennes hals så att hon har svårt att andas, och vrider om hennes arm hårt. 

I tingsrätten bedöms bevisen som för svaga, och Miriams berättelse som inte särskilt tillförlitlig. ”Hon har hon har varit diffus och pratat runt frågorna. På grund av det sjunker hennes trovärdighet”, skriver de och friar Adnan. Men hovrätten gör senare en annan bedömning. De menar att Miriam har berättat sammanhängande och utan motsägelser, och att det dessutom finns annan bevisning. 

Adnan döms för barnfridsbrott och två fall av misshandel.

Domstolen: Omsorg, inte dödshot

”Jag skulle kunna döda för dig”. Felicia står bredvid när Joakim skriker till mamma Elin under ett bråk där han misstänker att hon har skaffat en ny pojkvän efter att de separerat. 

Joakim polisanmäls den kvällen och åtalas för en lång rad hot mot Elin. Han fälls för flera av dem för grov kvinnofridskräkning. Men just det här, som Felicia hör, är enligt tingsrätten inte att betrakta som ett hot utan ”snarare ses som ett uttryck för att han var mycket mån om henne...” 

Tingsrätten skriver också att den slutsatsen styrks av att Joakim inte åtalats för något våldsbrott. De upprepade smsen om att mamman ska råka illa ut är inte att betrakta som våld enligt tingsrätten. 

Oklart vad sonen hörde

”Jag ska skjuta dig med pistol” och ”jag ska karva dig med kniv”. 

Adem sitter i vardagsrummet när han hör att pappa Yusuf skriker och är arg på mormor ute i köket. Rummen ligger nära varandra men enligt tingsrätten är det inte bevisat att Adem hörde vad Yusuf skrek eller uppfattade det som hotfullt, därför frias pappan för barnfridsbrott. Han döms dock för hotet mot mormodern och för grov kvinnofridskränkning av Adems mamma.

”Kan ha varit ömsesidigt gräl”

Under ett halvårs tid kallar Stefan sitt ex Johanna saker som  ”jävla asjävel”, ”tjuvjävel” och ”ruttet as”, i samband med deras skilsmässa. Flera gånger sker det inför Alma, 14 år, och Albin, 9 år, som är parets två gemensamma barn. Johanna har en del av de kränkande orden inspelade, men tingsrätten friar Stefan med motiveringen att det inte framgår vad som sagts och gjorts före och efter inspelningarna – de kränkande orden kan ha varit del av ett gräl där båda två sa dumma saker till varandra. 

Stefan frias från grov kvinnofridskränkning och barnfridsbrott, men döms för att ha misshandlat Johanna vid två tillfällen. Vid de tillfällena var barnen dock inte med. 

Inte bevisat att barnet såg och hörde

Rohan, 1,5 år sitter på golvet och gråter. I samma rum har hans pappa Amit precis tagit tag i mamma Sonam och dunkat hennes arm i väggen. Vid ett annat tillfälle dunkar pappa henne i väggen, nyper henne i ansiktet och drar henne i håret.

Tingsrätten friar Amit från barnfridsbrott med motiveringen att Sonam inte har kunnat svara på vad sonen såg och hörde av misshandeln. Hon säger själv i förhör att Rohan grät vid ett av tillfällena men att hon inte kan säga säkert om det berodde på misshandeln eller något annat. På grund av den ”bristande utredningen”, är det inte ställt utom rimligt tvivel att Rohan bevittnat händelsen, skriver rätten.