Den svenska regeringen har undertecknat ett nytt samarbetsavtal med Erdogan för att bekämpa terrorism. Det är en förlängning av ett avtal från Madrid sommaren innan, men Sverige lovar nu också att etablera arbetsgrupper och ha årliga ministermöten med Turkiet. Sverige ska även presentera en ”färdplan” för att implementera terrorbekämpningen. Erdogan lovar i sin tur skicka det svenska anslutningsprotokollet till det turkiska parlamentet. 

– Det har varit en bra dag för Sverige. Sverige åtar sig att fortsätta leva upp till alla delar av överenskommelsen med Turkiet från Madrid i fjol. Det här är ett långsiktigt åtagande från Sveriges sida, säger Ulf Kristersson.

Trots alla vackra ord dröjer det fram tills januari 2024 innan Turkiet godkänner Natomedlemskapet. Två månader senare gör Ungern samma sak och kalabaliken är över. Sverige blir militäralliansens 32:a medlemsland. 

Sverige fullföljer avtalen

Sedan dess har det också varit väldigt svårt att veta hur Sverige fortsätter leva upp till de förpliktelser Kristersson skrev under på, i Vilnius för ett år sedan. Regeringen har lagt locket på.

Men idag kan Dagens ETC avslöja att regeringen och myndigheterna i största hemlighet lagt om sin syn på den oppositionella turkiska Gülenrörelsen, vars anhängare massfängslats och jagats i exil av Erdoganregimen. Sekretessmärkta dokument visar hur asylärenden lagts i malpåse hos UD och medborgarskapsansökningar skickats till Säpo.

 Den nya given går i linje med de kontroversiella samarbetsavtal som Sverige undertecknat med Turkiet under Natoprocessen.

Flydde från laglöst kaos

I en hotellobby i Stockholm träffar vi den 35-åriga exiljournalisten Mehmet Aydogmus. Han är den enda regimkritikern vi talat med som är beredd att framträda med namn och på bild. De andra fruktar fler negativa konsekvenser om de öppet kritiserar myndigheterna.

Jag är framför allt ledsen, eftersom jag flyttade till Sverige med föreställningen om att jag äntligen hade hittat ett land där jag kan leva i frihet.

– Jag är framför allt ledsen, eftersom jag flyttade till Sverige med föreställningen om att jag äntligen hade hittat ett land där jag kan leva i frihet. Men jag kan inte lita på rättvisan längre. Migrationsverket har betett sig som att de är en del av regeringens politiska agenda, säger Mehmet Aydogmus.

Mehmet Aydogmus känner sig inte trygg i Sverige. Under de senaste åren har flera turkiska exiljournalister även attackerats på gatan och kartlagts av turkisk regimmedia. ”Men jag kan inte göra något åt det, bara försöka vara vaksam.”

Bild: Joakim Medin

Han flydde till Sverige på hösten 2016 från det laglösa kaos med massarresteringar och utrensningar som rådde i Turkiet, efter att delar av den turkiska försvarsmakten försökt genomföra en kupp mot Erdogan tidigare det året. Mehmet Aydogmus ingick då i den turkiska Gülenrörelsen, ett sunnimuslimskt nätverk med många välutbildade medlemmar som anklagats för att stå bakom kuppförsöket. Idag är han inte längre religiös eller medlem, men han står i solidaritet med gülenisterna på grund av förtrycket av dem.

I Sverige beviljades Mehmet Aydogmus flyktingstatus och ett tillfälligt uppehållstillstånd. I september 2022 ansökte han om ställning som varaktigt bosatt, samma sak som att få ett permanent uppehållstillstånd. Men tiden gick utan att något besked kom. 

– Jag mejlade säkert hundra gånger till mina handläggare. De svarade alltid samma sak, att de hade en väldigt hög arbetsbelastning. 

Efter många turer överklagade han i början av 2024 sitt ärende till migrationsdomstolen, och på våren samma år begärde han ut Migrationsverkets handlingar om honom.

Rättschef skrev direkt till UD

Mehmet Aydogmus lägger fram några dokument på bordet. Han hittade dels anteckningar om att Migrationsverket i juni 2023 hade en föredragning om hans ärende med Säkerhetspolisen, av skäl han inte kan förstå. 

Han fick också tag i ett sekretessmarkerat brev daterat den 9 november 2023, som han visar Dagens ETC. I rubriken hänvisar man till paragrafen 10.13. i regeringsformen, som säger att myndigheter är skyldiga att underrätta regeringen om frågor som är av betydelse för förhållandet till en annan stat. 

I brevet skriver Migrationsverkets rättschef Carl Bexelius att Mehmet Aydogmus sympatiserar med Gülenrörelsen och att man överväger ge honom ett uppehållstillstånd. Men rättschefen lämnar underrättelse om saken eftersom ”omständigheterna i ärendet kan vara en fråga som är av betydelse för Sveriges relationer till Turkiet”.

Mottagaren av brevet är Utrikesdepartementet. Där fastnade sedan Mehmet Aydogmus ärende under flera månader framöver, av allt att döma, fram tills att han beviljades ett uppehållstillstånd i slutet av maj i år.

– Jag skrev ett väldigt emotionellt mejl till min handläggares överordnade i mars. Hon svarade mig att ”vi väntar fortfarande på svar från andra myndigheter som har långa handläggningstider, och vi har tyvärr inte möjlighet att skynda på deras handläggning”. Det enda hon inte skrev var vilka som stoppade beslutet, säger Mehmet Aydogmus.

Erdogan själv är målsägande

Han arbetade tidigare som nyhetschef vid en regimkritisk tidning i Turkiet. I samband med kuppförsöket råkade han ha en reporter ute på jobb som såg kuppsoldaternas rörelser och genast kunde rapportera om senaste nytt.

– Det använde regeringen för att påstå att vi kände till kuppförsöket i förväg. De förbjöd vår tidning och mitt namn stod med i den första listan som regeringen publicerade över journalister som hade blivit efterlysta.

Idag har Mehmet Aydogmus fyra åtal hängande över sig och riskerar att dömas till 15 års fängelse, bland annat för det i Turkiet mycket vanliga brottet ”medlemskap i en väpnad terroristorganisation”. Det framgår i UD-brevet att han är efterlyst och att president Erdogan själv är målsägande i en stämningsansökan. Mehmet Aydogmus har också sett att Turkiet har förberett en förfrågan om att få honom utlämnad.

”Nato har påverkat Sverige”

Under Natoprocessen utövade Turkiet utpressningspolitik mot Sverige och krävde bland annat att Erdogankritiska diasporaorganisationer skulle kriminaliseras, samt att landsflyktiga turkiska medborgare skulle utlämnas. Man talade om ”terrorister” som funnit en fristad i Sverige och kopplade ihop dem med kurdiska PKK eller Gülenrörelsen. 

Utpressningspolitiken ledde också till att Sverige tvingades underteckna de två avtalen med Turkiet, i Madrid och Vilnius 2022 och 2023. I dem talar man om ett permanent samarbete mot terrorism mellan de båda ländernas polis- och underrättelsemyndigheter. Endast PKK är terrorlistade av EU, men både den organisationen och Gülenrörelsen omnämns i paragrafen om terrorism.

Det har sett likadant ut för mina turkiska journalistvänner de senaste två åren, de har inte heller fått några svar.

– Jag vet hur mycket Nato har påverkat Sverige. Jag tror att myndigheterna bestämde sig för att frysa alla våra ärenden för att kunna se vart politiken var på väg. Det har sett likadant ut för mina turkiska journalistvänner de senaste två åren, de har inte heller fått några svar, säger Mehmet Aydogmus.

Lovades besked – för två år sedan

Dagens ETC har talat med fyra andra turkiska flyktingar som sitter i samma båt. Vi har sett ytterligare två sekretessmarkerade UD-brev om två ärenden, skrivna av rättschef Carl Bexelius i september 2023 med en identisk mening om relationen till Turkiet. Även där nämns kopplingar till Gülenrörelsen och en person beskrivs som ”högprofilerad”. 

Ett av dessa ärenden har sedan dess avklarats. Det andra ärendet är fortfarande fastfruset, tio månader efter att det hamnade hos UD.

Den asylsökande flyktingen Emre, som vi träffar i södra Sverige, är öppen med att han fortfarande är en del av Gülenrörelsen. Vid tiden för kuppförsöket 2016 var han styrelseledamot i en akademisk organisation med Gülenkopplingar, greps och satt fängslad i ett och ett halvt år innan han släpptes ut i väntan på rättegång.

– Vi var 26 personer som delade på en cell byggd för bara tio. Jag har vänner som fortfarande sitter inlåsta under sådana förhållanden, de har blivit dömda till livstid, säger Emre.

Emre är i ett bräckligt tillstånd efter två och ett halvt år i Sverige. Hans fru och lilla dotter är kvar i Turkiet. ”Ge mig ett beslut! Positivt eller negativt, det spelar ingen roll, bara så att jag kan lämna den här situationen.”

Bild: Joakim Medin

2022 hade alla försök till överklaganden avslagits, så han smugglades ut från Turkiet och tog sig till Sverige. I fjol dömdes han till sex års fängelse för brottet medlemskap i en väpnad terroristorganisation.

Emre öppnar sin inkorg och visar dialogen med sin handläggare sedan han sökte asyl i april 2022. I december samma år meddelade handläggaren att asylutredningen var klar men att svaret skulle dröja. Och ungefär så har det fortsatt låta. I mejlen blir Emre mer och mer frustrerad utan att han får några uppdateringar. Nu har över två år passerat utan besked.

– Men min advokat har fått det. Till honom skrev handläggaren så här, att han fått höra att hindret för att beslut förr eller senare kommer att försvinna. Men det är inte möjligt för honom att veta när i mitt ärende, på grund av bristande insyn.

Det finns alltså tecken på en ny mekanism där Migrationsverket har skickat ärenden som involverar turkiska dissidenter till UD, eftersom de bedöms vara känsliga för vår relation till Ankara. Efter det upplever handläggarna att de varken har full kontroll eller insyn längre. Och det här är en mekanism som fortsatt även efter att Natomedlemskapet blev klart och den turkiska utpressningspolitiken upphörde.

”Går ut över min lilla dotter”

Men myndighetssverige har även bromsat upp beslut för personer som redan beviljats uppehållstillstånd. Enligt Migrationsverkets statistik sände man under 2022 vidare 800 ärenden om medborgarskap på remiss till Säpo. Bland dessa finns det en hel småbarnsfamilj som anlände till Sverige 2017.

I en mellansvensk stad berättar Mahmut, som egentligen heter något annat, att han har en bakgrund i Gülenrörelsen och flydde fram och tillbaka mellan olika länder efter kuppförsöket 2016, för att undkomma den turkiska underrättelsetjänstens försök att kidnappa gülenister utomlands. 

Mahmut har spelat en viktig roll för att hjälpa flyktingar som han själv att få skydd i Sverige. Han lyckades träffa ledningen i Migrationsverket flera gånger och berättade då om den växande utsattheten i Turkiet. Myndigheten tog fram rättsliga ställningstaganden i samma anda. 

Min ansökan har skickats på remiss till Säpo. Jag kunde inte tro det var sant.

Men det har blivit tydligt att Migrationsverkets syn på dem har förändrats. Mahmut beviljades asyl 2018 och ett permanent uppehållstillstånd 2021. Efter det har han, hans fru och dotter även sökt medborgarskap, men sedan dess har det varit tyst.

– I april begärde jag ut mina dagboksblad, tjänsteanteckningar från Migrationsverket, och där såg jag att min ansökan har skickats på remiss till Säpo. Jag kunde inte tro det var sant. 

Mahmut kan inte förstå varför Migrationsverket dröjer så med att ge honom och familjen deras besked – särskilt inte som han själv tidigare hade ett samarbete med myndigheten och informerade dem om gülenisters utsatthet.

Bild: Joakim Medin

De har även fått ut dagboksbladen för Mahmuts fru och fyraåriga dotter. Även där finns det anteckningar om att ärenden skickats till Säpo. Man kan också se att anteckningar har flyttats och raderats.

– Enligt de här anteckningarna är det Säpo själva som har begärt att få min familjs ärenden skickade till dem. Och jag misstänker förstås att det är för att Turkiet har gett Sverige mitt namn? Det värsta är att det går ut över min lilla dotter. Hon är fortfarande statslös på grund av mig, och ett enkelt beslut om att ge henne ett permanent uppehållstillstånd har nu tagit mer än 17 månader.

Tecken på omfattande kartläggning

Det är oklart vilken roll den turkiska motparten haft i agerandet hos myndigheterna. Men efter att UD fått migrationsärenden skickade till sig måste man rimligtvis ha ett sätt för att avgöra vilka individer som riskerar eller inte riskerar att påverka Turkietrelationen, om de får sina ärenden godkända. Men hur? Matchar man uppgifterna mot något?

Dagens ETC har sett exempel på hur Migrationsverket under den senaste tiden börjat ställa väldigt specifika frågor om kontaktnätverk och engagemang i exilen, till asylsökanden med kopplingar till Gülenrörelsen. De sökande har uppmanats berätta om eventuellt samröre med rörelsen i Sverige, i synnerhet med ”högprofilerade personer”, och har även fått frågor om engagemang i Gülenkopplade föreningar. Det är frågor som skulle kunna tyda på att det förekommer kartläggning av sådana personer.

Hur det fungerade då och hur det fungerar idag, det är som två helt olika världar.

Advokaten Michel Moré har stor erfarenhet av den här typen av ärenden efter att i åratal ha varit juridiskt ombud åt Gülenkopplade turkiska flyktingar. När Dagens ETC kontaktar honom kan han bekräfta det som personerna ovan misstänker. Problemen med att få sina ärenden godkända är helt nya för den här gruppen. 

– Jag har haft sådana här ärenden sedan 2016–2017. Hur det fungerade då och hur det fungerar idag, det är som två helt olika världar.

Michel Moré noterade ett förändrat agerande hos Migrationsverket i början av hösten 2023. Då hade han ett 30-tal försenade ärenden där inga av klienterna hade fått beslut. Samtidigt beviljades klienter från andra länder tillstånd utan problem.

– Ibland är det svårt att avgöra om sådana här fördröjningar beror på Migrationsverkets normala handläggningstider. När jag tagit ärendena vidare till domstol har det hetat att det funnits kvarstående handlingsåtgärder. Men jag har inte kunnat hitta vad de åtgärderna går ut på, säger Michel Moré.

Jag har aldrig tidigare erfarit att det vid prövningen av dessa ärenden ska tas hänsyn till hur ett uppehållstillstånd kan påverka Sveriges relation till främmande makt.

Han anser att innehållet i Migrationsverkets UD-brev är extremt förvånande, samtidigt som det förklarar varför dröjsmålen i ärendena har uppstått. 

– Jag har aldrig tidigare erfarit att det vid prövningen av dessa ärenden ska tas hänsyn till hur ett uppehållstillstånd kan påverka Sveriges relation till främmande makt, som i detta fall råkar vara en auktoritär regim. Samma regim har även gjort sig känd för att kartlägga denna grupp utomlands.

”Det kommer från regeringen”

Michel Moré vill understryka att han inte lägger någon skuld hos enskilda handläggare vid Migrationsverket. Han har själv kunnat läsa sig till en frustration hos flera av dem över hur asylärendena hanterats. För honom är det tydligt att direktiven inte har kommit från myndigheten. 

– Jag tror inte de har hittat på detta själva, utan det kommer från regeringen. De här ärendena har blivit frysta hos UD och inte kunnat gå vidare till beslut. Det har framstått som att man avsiktligt velat pausa ärendena. Och det är lika tydligt att det här är kopplat till Natoprocessen, det har aldrig hänt något liknande innan den drog igång.

Han förstår inte hur det kan komma sig att UD plötsligt blivit en remissinstans i flyktingärenden. Och även om man hänvisar till regeringsformen i breven från Migrationsverket – hur kommer det sig att man då inte agerat likadant tidigare? 

– Varför har man i så fall inte följt svensk grundlag sedan 2016, när de första asylsökande kom hit?

Michel Moré har på motsvarande vis inte tidigare sett att hans klienter från denna grupp fått sina ärenden skickade för hantering av Säpo, förutom i enstaka fall där personerna haft väldigt känsliga yrken i hemlandet. Förändringen har kommit i och med Natoprocessen, efter att Sverige ingick samarbetsavtal med den regim som hans klienter flytt från. 

Varför ska de här människorna bli uppmärksammade på det här sättet nu?

Erdogans regering har tidigare begärt flera dussin personer med påstådda kopplingar till Gülenrörelsen utlämnade från Sverige, men Högsta domstolen har alltid avslagit det med motiveringen att de inte begått något brott enligt svensk lag, samt att det föreligger risk för tortyr och förföljelse i Turkiet.

– Mina klienter har beviljats uppehållstillstånd tidigare utan att Säpo har begärt remiss. Så varför ska de här människorna bli uppmärksammade på det här sättet nu? 

Sedan i slutet av maj verkar det som att det generella stoppet av asylärendena börjat luckras upp, så att ett flertal personer inom mycket kort tid fått sina uppehållstillstånd. Andra väntar fortfarande på besked. 

Michel Moré ser positivt på att det börjat gå åt rätt håll, samtidigt som det bekräftar saker och ting.

– Att det plötsligt börjat trilla in ett omfattande antal beviljade tillstånd under väldigt kort tid, det bekräftar att dessa ärenden på ett systematiskt sätt har varit frusna sedan tidigare. 

Då får regeringens beslutsrätt

Patrik Bremdal är docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet och väl bekant med hur paragrafen 10.13. i regeringsformen fungerar. Han berättar att det inte är särskilt ovanligt att det här stycket grundlag används. Exempelvis har Kronofogdemyndigheten gjort det för att kontakta regeringen i turerna kring en ryskägd byggnad på Lidingö, som diskuterats i konstitutionsutskottet.

– Men det betyder inte att regeringskansliet blir en remissinstans, det har ingenting med ärendehandläggning att göra. Utan det handlar bara om informationsplikt för att berätta om viktiga ärenden, framför allt så att regeringen kan vara beredd på det som kommer, säger Patrik Bremdal.

Regeringen kan därigenom förklara vilken påverkan något kan få på internationella relationer, så att myndigheterna har med den kunskapen i sitt beslutsfattande. Men fortfarande gäller reglerna i tolfte kapitlet i regeringsformen, om att myndigheterna är självständiga. 

– Det är inte så att regeringen kan ta över beslutanderätten bara för att man får information enligt 10.13. 

Regeringen har förvisso möjlighet att vid särskilda omständigheter ta över asyl- och migrationsärenden, exempelvis om det kan röra Sveriges säkerhet. Man har till exempel gjort så i vissa fall som rört personer med koppling till terrorism.

– Så det är frågan om det är något sådant som ligger bakom, det måste man fråga UD eller Migrationsverket om. Men det låter märkligt att bygga hela grejen på 10.13. Det finns ju handläggningsregler också, om att man ska försöka avgöra efter en viss tid. Det blir ju väldigt konstigt då för de som söker att inte få veta vad som händer.

”Det är en pikant utveckling”

När Dagens ETC når Michael Sahlin, tidigare Sveriges ambassadör i Ankara och numera verksam som Turkietanalytiker vid Utrikespolitiska institutet, uttrycker han förvåning över hur de Gülenkopplade ärendena har hanterats av svenska myndigheter och UD.

– Det här blir en påminnelse om det jag varit lite orolig för hela tiden, hur ska vi egentligen leva med de här Turkietavtalen? Vad innebär de när själva Natokopplingen är borta och vi har ett annat Natoland som råkar vara lite viktigt och har många medborgare i Sverige?

”Det ligger i Madrid- och Vilniusavtalen att vi nu godtar att känna ansvar för säkerheten också i andra medlemsstater. Men sådana hänsyn bör ju knappast kollidera med våra egna värderingar”, säger Michael Sahlin.

Bild: Jeffrey McIntosh

Michael Sahlin tycker det är anmärkningsvärt att en organisation som är terrorklassad endast av Turkiet blir föremål för restriktiva insatser i Sverige. Han påminner om att den rubriceringen tillkom flera månader innan kuppförsöket mot Erdogan, som en konsekvens av konkurrensen mellan de två dominerande sunnirörelserna i Turkiet. Därför har grunden för stämpeln hela tiden varit svag och Turkiet har inte lyckats få omvärldens stöd för den.

Terrorstämpeln är väldigt viktig för Erdoganregimens legitimitet, men vi borde kanske inte från svensk sida spela med i detta.

– Det är väldigt politiskt och väldigt lite juridiskt, om man säger så. Såvitt jag vet har inte heller någon turkisk företrädare påstått att Gulenrörelsen begått någon våldshandling utöver det de anklagas för i kuppförsöket 2016. Terrorstämpeln är väldigt viktig för Erdoganregimens legitimitet, men vi borde kanske inte från svensk sida spela med i detta. Vi har inga egna skäl att vara säkerhetsbekymrade över Gülenrörelsen.

För exakt ett år sedan kommenterade Michael Sahlin överenskommelsen i Vilnius i en intervju med Dagens Nyheter, där han sa att säkerhetspakten i de två Turkietavtalen är särskilt viktig. Den skulle kunna vara problematisk för Sveriges del, eftersom vi i och med detta förbundit oss att samarbeta med Turkiet även efter ratificeringen av Natomedlemskapet.

Nu verkar saker och ting klarna. De Gülenkopplade ärendena tycks ha hanterats väldigt speciellt av myndighetssverige, att döma av vad som redovisas här i artikeln, och de enda säkerhetsrelevanta omständigheterna har varit vår hänsyn till landet Turkiet.

– Det verkar bero på att vi känner att vi måste fortsätta samarbeta kring det här. Om det är så att vi på ett eller annat plan verkar i en anda där man försvårar asylansökningar och annat, så är det en pikant utveckling i den här frågan. 

Dagens ETC har sökt Migrationsverket, Utrikesdepartementet och Säkerhetspolisen.