Techmiljonärens plan: TNT-fabrik i orörd skog

Dagarna innan charmoffensiven har Noras kommunpolitiker fattat ett beslut i blindo. Utan att få veta vilket företag det är som vill etablera sig har de enhälligt röstat för att inleda en planprocess för att göra delar av den orörda skogen vid byn till en fabriksanläggning.

Hemlighetsmakeriet har varit stort. Mailkonversationer om etableringen har skett med ämnesrader och kodord som ”Ny placering av kaffemaskinen” och ”Julpyssel i Bergslagen” för att glida under offentlighetsprincipens radar. På fråga från företagarna om ansökan om planbesked för fabriken kommer att bli offentlig svarar en kommuntjänsteman att den blir allmän handling, men att den inte blir offentlig förrän någon begär ut den, ”vilket är högst osannolikt”.

Först i februari-mars hade man uppskattat att ”djungeltrumman” skulle börja gå i byn. När kommunen i mitten av december går ut med planerna på en fabriksetablering har man sekretessmarkerat företagsnamn och vilken typ av verksamhet det rör sig om. Men Carl-Johan Ekberg, som planerar att flytta till Nor för att starta möbelverkstad och vars föräldrar är närmsta grannar till den blivande dynamitfabriken, begär att namnet lämnas ut. Först efter att ha hotat med JO-anmälan får han ett mail från kommunen: ”Vi har kommit överens med aktören om att lämna ut deras företagsnamn.” 

På kvällen blir han uppringd av sin pappa Bengt Ekberg, som är fly förbannad.

– De kommer som två jävla Jehovas vittnen precis innan läggdags. Jag släppte inte in dem.

Guldrush i försvarsindustrin

För den privata vapenindustrin är Europas upprustning en begynnande guldrush. Ivriga entreprenörer som för några år sedan hade gjort en app för sjukvård eller utvecklat ett tv-spel startar idag bolag inom sfären ”defence tech” för att producera krigsmateriel eller digitala system som underlättar för saker som kamouflage, radar och drönarstyrning. Eller drönarbekämpning.

Och branschorganisationen Soff, som organiserar privata försvars- och säkerhetsföretag i Sverige, växer så att det knakar med nya medlemsföretag. På en vapenmässa försäger sig en presstalesperson när TNT-fantasterna kommer på tal:

– Nyss gick två galna... Jag menar, excentriska killar med. De ska bygga en TNT-fabrik ute i skogen.

Bara några månader innan dörrknackningen i Nor har Joakim Sjöblom, vd för Sweden ballistics, eller Swebal, gjort sitt livs affär. I oktober 2024 köpte Mastercard hans startup Minna Technologies, en idé som han tio år tidigare pitchade inför investerarna i tv-programmet ”Draknästet”, och som sedan dess växt till ett internationellt bolag med världens största banker som kunder. Köpesumman var enligt techsajten Breakit 770 miljoner kronor.

Swebals grundare Joakim Sjöblom, företagare sedan tonåren, beundrar Elon Musk som entreprenör och vill se fler satsningar likt batterifabriken Northvolt i Sverige.

– Visionära galningar behövs för att driva samhället framåt, säger han i podden Robert, där han intervjuas i egenskap av ”superentreprenör”.

Planerna för vad han skulle göra härnäst var redan påbörjade när Mastercardaffären gick i lås. Tillsammans med ingenjören Carl Duforce startade han i maj 2024 företaget Swebal, med sikte på att åtgärda Europas TNT-brist.

– Jag ville göra något som var snudd på filantropiskt. Där man faktiskt kan göra skillnad på riktigt, säger han i podden.

I början av 2024 började han tillbringa tid inom försvarsindustrin, berättar han och lägger ut texten om hur Europa behöver matcha Rysslands produktionsnivå när det kommer till vapen och ammunition. Det är vägen till att säkra freden. Att Finland vill försvara sina gränser med personminor beskrivs som ”spännande” för hans kommande satsning. 

Företaget omfamnades tidigt av industrin, trots bristen på erfarenhet. De båda företagarna gick en fem veckor lång utbildning på KCEM, ett kompetenscenturm för sprängämnesindustrin, och började uppvakta kommuner. Valet föll på Nora kommun.

– Vi har haft kontakt med 38 olika kommuner. Och där kan man konstatera att dalakommunerna inte var beredda. Det var mer trögrörligt, säger Joakim Sjöblom till Business News Dalarna.

I Nora fick man däremot full uppbackning från start.

50 nya jobb beräknas

För en liten landsbygdskommun som Nora kan en enskild företagsetablering vara extremt värdefull. Den här uppskattas föra med sig 50 tjänster, och man brukar säga att varje industrijobb för med sig ytterligare ett arbetstillfälle. 

– Det här är positivt för Nora. Det handlar om nya arbetstillfällen och det är en del av den tillväxtstrategi som vi jobbar med, säger Dan Pierre (M), kommunstyrelsens ordförande.

När Swebal hörde av sig i slutet av september tog kommunen snabbt fram ett antal förslag på platser för fabriken. Valet föll på Timanshyttan 1:6, skogsområdet intill sjön Vikern i Nor. De andra platserna beskrivs som inte praktiskt möjliga eller ekonomiskt rimliga, bland annat när det kommer till att dra vatten, avlopp och el, som på den här platsen kan dras genom i sjön till det kommunala nätet. Billigare och snabbare än att gräva ned ledningar.

Men den planerade etableringen har skapat konflikter och känsloläget är högt. Bekanta har slutat prata med varandra, en mycket aktiv motståndsgrupp har bildats och ett faktakrig har utbrutit i lokalpressen.

– Jag förstår att det är kontroversiellt för närboende. Det är trots allt en kemifabrik med explosiv tillverkning. Nu prövar vi frågan i diverse processer, säger Dan Pierre (M), som menar att motståndet riskerar att störa:

– Jag ser en risk att man inte får köra de här processerna utan att bli utsatt för alldeles för mycket påverkansoperationer som pågår just nu. 

”Väldigt mycket cowboy och rock’n’roll”

Ett tiotal personer ur den motståndsgrupp som har bildats i Nor och dess omgivning möter oss i närheten av sjön. Dagens ETC bjuds på fika inne hos Kjell-Åke och Kirsti Eriksson och visas runt i skogen där reflexklädd personal samtidigt går runt med mätinstrument och gör markundersökningar.

De närboendes oro är påtaglig. Skogsområdet är deras rekreationsområde, någon springer där, någon jagar, det plockas bär och svamp och nedanför vid stranden ligger den bästa badplatsen. Flera har minnen från explosioner vid den civila sprängämnesfabriken i Gyttorp, Orica, tidigare Nitro Nobel, på andra sidan samma sjö. En av de boende vi träffar berättar att hans pappa överlevde den största olyckan, explosionen 1964 som tog åtta liv. De senaste sprängolyckorna på Orica ägde rum 2017 och 2018, med en död och en allvarligt skadad som följd. Samma vecka som vi besöker byn smäller det på en ammunitionsfabrik som producerar TNT i Tjeckien. 

Invändningarna från gruppen är fler än oron för en olycka. De är kritiska mot att naturvärdesinventeringen, som inte hittade några skyddsvärda arter i området, gjordes i mitten av november, de är oroade att för att nedläggningen av vatten- och avloppsledningar i sjön kommer röra upp de kvicksilverföroreningar som finns i sjöns bottensediment och för den tunga trafik som kommer gå på den smala grusvägen genom byn. 

Kommunens hemlighetsmakeri och företagarnas brist på erfarenhet av branschen har också gjort dem misstänksamma.

– Det är väldigt mycket cowboy och rock’n’roll över det hela, säger Henrik Björkk, som bor ett stenkast från byn och lutar mot att flytta om fabriken blir verklighet. Han vill inte att hans barn leker i skogen och badar i sjön bredvid en sprängämnesfabrik.

Samtliga delar känslan av att vara överkörda, förbisedda och att deras invändningar inte betyder något. Att det här kommer bli verklighet oavsett vad de säger. Arbetet i gruppen pågår dagligen. De ställer frågor, uppvaktar politiker, begär ut handlingar och gör efterforskningar.

De är pålästa, sammansvetsade och de kommer att motsätta sig planerna med allt de har.

– Vi bor lugnt och fint. Det är inget krig här. Men nu blir det det, säger Bengt Ekberg, en av de närmast boende.

Visselblåste om Think Pink

Motståndsgruppen har gjort egna inventeringar av vilka arter som finns i området och hittat mängder av fåglar som häckar på platsen och även den rödlistade bruna långörade fladdermusen.

– Vad tror man att man ska hitta när man gör en inventering i november, frågar sig Torkel Freed, som är uppväxt i området och misstänker att företaget med avsikt genomförde sin naturvårdsinventering så sent som möjligt på året.

Miljökonsulten Olle Hallqvist, som bor i området och kommer ha sina barn på förskola rakt över sjön från fabriken har gjort en utredning av vad det skulle innebära att lägga ledningar i sjön.

Veckan innan vi ses har han vittnat i rättegången gällande miljöskandalen kopplad till företaget Think Pink. Där var samma konsultbolag som Swebal anlitat, WSP, inblandat i bristfälliga miljöbedömningar. Olle Hallqvist, som då var anställd på WSP, vittnade mot en tidigare kollega. Nu tycker han att WSP har slarvat igen.

– Jag skulle drista mig till att säga att det är ett hafsverk, säger han om konsultbolagets naturvärdesinventering på den tilltänkta platsen.

Vill runda planprocessen

De närboende som motsätter sig planerna har ombetts att låta alla processer och prövningar ha sin gång. De har försäkrats om att det kommer att finnas möjligheter att lämna synpunkter och att överklaga. 

När vi besöker byn i mars har fabriken börjat bli omdebatterad i lokalpressen. Satsningen har drabbats av ett pr-bakslag i form av att ryska intressen och bokföringsbrott har avslöjats hos en av Swebals investerare av Sveriges Radio. Head engineering, som är delägare i Swebal, äger samtidigt 50 procent av ett bolag i Ryssland. Ett bolag som ägaren menar att han försökt sälja sina andelar i, men inte lyckats. 

I mitten av mars ändrar företaget plötsligt riktning och försöker ta en genväg genom snårskogen av regler.

Ungefär samtidigt som kommunen ställer ut detaljplanen för allmänheten, skickar Swebal in en begäran till försvaret. De vill att Försvarsmakten förklarar ett över 200 hektar stort område runt fabriken som riksintresse för totalförsvaret och att försvaret genom Fortifikationsverket köper marken och arrenderar ut den till fabrikörerna. Hemställan ger ett stressat intryck, ”så snart det är möjligt” och ”omgående”, står det i fetad stil på flera ställen.

Det som händer när ett område blir riksintresse för totalförsvaret är att det undantas plan- och bygglagen och man kan runda den process som de närboende hela tiden har hänvisats till att vänta in. 

– Precis som med allt annat i den här processen har man försökt mörka för oss som bor här, det har inte varit öppet och ärligt, säger Torkel Freed, när vi visar gruppen företagets hemställan. 

Carl Duforce, 31-årig ingenjör med bakgrund inom medicinteknik samt grundare och verksamhetschef för Swebal, förstår de närboendes frustration över att alla svar inte finns idag.

– Anledningen till att man lägger fram en detaljplan och går igenom processerna med miljötillstånd, det är för att man ska ta reda på alla svar. De kommer inte att finnas förrän vi faktiskt har kommit i mål hela vägen, säger Carl Duforce och säger att frågor om naturvärden och kvicksilvret i sjön är sådant som kommer att klarna längs vägen.

De närboende är oroade för framtida expansion. Finns det expansionsplaner?

– Inte idag.

Men det kan komma?

– Det beror på hur världssituationen ser ut i framtiden. Anledningen till varför vi gör en sån här satsning är för att vända den pågående trenden och kunna säkra upp ett Sverige i framtiden. Lyckas vi tillsammans i Sverige med det så behöver vi inte expandera heller.

Är en fem veckors utbildning tillräckligt för att ge sig in i den här typen av riskfylld verksamhet?

– Det är vårt ansvar att ha rätt människor med oss. Därför är vi i Nora. Här finns det mycket erfarenhet kring sprängningstillverkning. Vi driftar inte det här förrän om tre år. Det är då vi sitter med hela vår verksamhet. Vi bygger vårt team successivt hela tiden.

Ni skickade in en hemställan till Försvarsmakten för två veckor sedan om att göra det här området till riksintresse för totalförsvaret och undantas plan- och bygglagen. Varför har ni skickat den?

– Jag har inga kommentarer på den just nu.

Sweden ballistics har ännu inte fått något svar på sin hemställan.