Fyra nyfikna nioåringar, två pojkar, två flickor, har försiktigt ställt sig i utkanten av händelsen.Framför dem tjafsar några ungdomar med polisen, medan deras kompis, en 13-åring som vi kallar Majid, står upptryckt mot en husfasad. Två polismän ömsom håller fast, ömsom känner av pojkens kropp utanpå kläderna. De ställer frågor.

– In i bilen, befaller de till slut.

Målbrottsrösten spricker när Majid skriker:

– Men va! Vad har jag gjort?

Det är en retorisk fråga. I Hageby behöver polisen just nu inte uppge sina skäl. Men anledningen är bland annat att Majid sprang – och han sprang från polisen. Ett tag verkade det rent av som att han skulle komma undan. Han lyckades gäcka den patrull som letade efter honom på Mirum, den överdimensionerade shoppinggalleria som är stadsdelens centrum. Där erbjuder övergivna butikslokaler, kvarlämnat byggmaterial och parkeringen många gömställen. När polisen letade efter honom på taket var Majid redan på nedre plan och tog en svängdörr ut på gatan.

Men ordningsmakten är överallt i Hageby: i bilar, på cyklar och apostlahästar. Här finns anonyma spanare som smälter in i gatubilden och drönare som laddas på gallerians tak mellan flygningarna.  

Majid hann bara några hundra meter innan flera utryckningsfordon körde ikapp och skar av hans flykt. När han nu blir bortförd börjar flera av hans kompisar att protestera så högljutt att det verkar som att de också vill bli plockade – i så fall blir de bönhörda. Medan polisen stoppar allt fler ungdomar i sina bilar letar nioåringarna sätt att hantera scenerna de bevittnar.

– Får jag filma det här? frågar en av dem osäkert en vuxen.

Östergötland testar danskt

I Danmark har visitationszoner funnits i 20 år. I våras blev de en möjlighet även i Sverige, som en del av Tidöpartiernas hårdare tag mot brottsligheten. Lagen började gälla 25 april och Hageby blev först i Sverige att testa bestämmelserna i praktiken.

Här får ordningsmakten sedan 5 juni och åtminstone två veckor framåt stoppa såväl barn som vuxna, kroppsvisitera dem eller genomsöka deras fordon, utan misstanke om brott. Så vill polisen bryta den våldsvåg som sedan ett och ett halvt år tillbaka skakar den här delen av Norrköping med skjutningar, sprängningar och anlagda bränder. De senaste veckorna har varit särskilt vidriga: i mars avfyrades skott mot entrén till en hyreslänga på Grundläggaregatan. Natten till den 3 juni sköts två män ihjäl i huset mitt emot. Åklagare misstänker en tidigare ostraffad tonåring som sitter häktad på sannolika skäl. 

När Dagens ETC besöker mordplatsen har det gått en vecka. Avspärrningarna är borta och det enda bråket som pågår står några måsar för. De kraxar och dyker i riktning av några städerskor som behöver jobba i närheten av deras unge. 

En granne som vill vara anonym –  ”det finns dumma människor här omkring” – förklarar med en röst som stockar sig att det känns tomt och sorgligt att bo i området. Grundläggaregatan har varit hans hem sedan början av 2000-talet, då han först kom till Sverige. Nu har han fått nog. Men det är svårt att flytta, de är flera i familjen som bor i krokarna. 

En lärare som vi träffar utanför den lokala skolan, några gator bort, vill även han vara anonym. Skolan har nämligen valt att inte prata med Dagens ETC med hänvisning till den redan höga arbetsbördan.

Läraren har inget gott att säga om Hageby, inte idag. Säkerhetszonen har satt våldet på paus, men till vilket pris? Läraren har ingen lust att bli stoppad på gatan, få sin kropp klämd på, sin bil genomsökt. Men det är framför allt barnen som han oroar sig för. Ingen borde växa upp så här, i närhet av såväl grova våldsbrott som drönare som hovrar över lekplatserna. 

– När något hände här när jag växte upp så pratade vi om det i veckor, ibland månader. Men nu är sånt vardag och folk tänker inte på det på samma sätt säger han. 

Nu är det för mycket, för ofta och för mörkt. 

M och S överens

Den vanligaste kritiken mot säkerhetszonerna har handlat om att kroppsvisitering utan misstanke om brott både är integritetskränkande och kan bryta grundlagens skydd mot godtyckliga ingripanden. Lagändringen har också kritiserats för att polisen skulle rasprofilera, det vill säga välja ut vilka de skulle stoppa på grund av deras hudfärg, och att vissa områden skulle stigmatiseras. 

– Men jag har inte fått ett enda mejl eller telefonsamtal som har varit negativt. Jag kan inte prata för alla, men de jag har mött, det jag har läst i media och informationen jag fått från polisen visar på att mottagandet har varit nästan helt och hållet positivt.

Så utvärderar kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, Sophia Jarl (M) säkerhetszonen, när Dagens ETC träffar henne på ett kafé i Mirum. Hon hälsar med ett fast handslag och hon vill slå hårt mot gängkriminella. 

Har hon hittat till Hageby till slut!? Hon har inte gjort någonting för oss som bor här.

Hageby, säger hon, är ett område som blivit starkt präglat av brottslighet. Här har oskyldiga blivit hårt drabbade av kriminalitet och är tacksamma för polisens åtgärder. Att några människor klagar på att de blivit stoppade är ett pris hon är redo att betala för att den grova brottsligheten ska försvinna.

Medan Sophia Jarl pratar med Dagens ETC går en äldre man förbi. När han upptäcker sin stads toppolitiker stannar han till:

– Har hon hittat till Hageby till slut!? Hon har inte gjort någonting för oss som bor här, inflikar han högljutt. 

Mannen vill inte utveckla sitt resonemang. Men en som backar upp Sophia Jarl är det socialdemokratiska oppositionsrådet, Maria Sayeler Behnam (S), som själv är född och uppvuxen i Hageby. När lagen behandlades i riksdagen var Socialdemokraterna kritiska, men idag säger oppositionsrådet att polisen är fri att nyttja de verktyg som lagen ger dem. 

– Vi behöver visa att hela samhället måste gå samman i kampen mot brottsligheten, säger hon till Dagens ETC, när vi träffar henne på samma galleria några timmar senare.

Både Sophia Jarl och Maria Sayeler Behnam ser dock en högre sysselsättningsgrad som det viktigaste sättet att förhindra att unga sugs in i brottslighet. I Hageby är 23 procent arbetslösa, jämfört med 7 procent i Norrköping och 8-9 procent i Sverige. Det kräver bland annat bättre utbildning, säger Maria Sayeler Behnam. 

Hon är kritisk mot sitt eget parti, som förlorade makten i Norrköping 2022. 

– Innan dess styrde vi i hundra år. Vi gjorde enrad olika försök att lösa segregationen, men det var uppenbarligen inte tillräckligt. 

Samtidigt kritiserar hon att partierna i det borgerliga styret under sina första år vid makten i Norrköping sparade in på skola och kultur- och fritidsverksamhet. Men det är nya tider nu, och i sitt budgetförslag inför 2025 undantar det borgerliga styret skolan från besparingar.

– Om jag jämför vår budget med Socialdemokraternas skuggbudget så ser jag inga stora skillnader. De lägger lite mer på kultur och fritid. Vi väljer att lägga lite mer på skola, säger Sophia Jarl.

”Jag ska knulla din mamma”

Vad tycker då Majid, 13-åringen som blev upptryckt mot en husvägg framför kvarterets barn? Dagens ETC träffar honom igen framför hans hus, dit han har fått poliseskort. Medan hans föräldrar pratar med polisen samlas nyfikna grannbarn på gatan. 

– Jag tycker att det är läskigt för jag tycker synd om honom som blev stoppad, säger en flicka till Dagens ETC och berättar att Majid inte har det lätt hemma. 

– Hörde ni? Polisen sa till honom att han hoppas att han dör, avbryter hennes kompis. 

– Nej, jag tror att polisen sa att Majid har glömt en grej i bilen bara, invänder Dagens ETC:s reporter. Men flickan är säker på sin sak. 

Så småningom hoppar poliserna in i bilen och kör iväg. Dagens ETC frågar Majid hur han mår. 

– Håll käften, säger han till Dagens ETC:s reporter innan han vänder sig till fotografen.

– Jag ska knulla din mamma. 

Hej, älskling. Blev du stoppad av polisen idag?

Majid svänger runt hörnet och försvinner, men eftersom Hageby är så litet så kommer vi någon halvtimme senare att stöta på honom igen på McDonalds, där han hänger med några kompisar. Vid åsynen av Dagens ETC:s reporter försvinner han iväg igen.

Säkerhetszonen blir content

Tillbaka på gatorna i Hageby samtalar Dagens ETC med en mamma när hennes tonårsson kommer hem från skolan.

– Hej, älskling. Blev du stoppad av polisen idag? välkomnar hon honom hem. 

– Nej, svarar han och smiter in i huset. 

De ska lugnt stå kvar och svara på frågor, vara artiga.

Mamman förväntade sig inget annat, säger hon till oss. Hennes barn är förvisso inte vita. Ändå har ingen av dem någonsin ådragit sig polisens uppmärksamhet. De stoppar inte vem som helst, anser hon, bara dem som av någon anledning har hamnat på polisens radar.

– Men skulle det ändå hända att mina barn blir stoppade så har jag sagt till dem hur de ska bete sig: de ska lugnt stå kvar och svara på frågor, vara artiga, även om polisen skulle vara dum mot dem ska de visa respekt. Den som stoppar kanske har träffat tio tonåringar den dagen som har tjafsat, och tappat humöret. Alla kan ha en dålig dag.

Hon säger att säkerhetszonen har blivit till content 

– Ja, det har blivit en grej att barnen i Hageby provocerar poliserna. De spelar tuffa, de clownar sig, och så filmar de sig själva och lägger upp på olika sociala medier. 

”För barnens skull”

Det känns inte helt naturligt att polisen kroppsvisiterar tolvåringar. Det säger polisinspektör Annika Granath, som började jobba i Hageby 2001. Under den första veckan med säkerhetszonen genomförde polisen över 100 kontroller i Hageby. Flera av dem riktades mot barn, några så unga som tolv år gamla.

Det är viktigt att vi vuxna begriper att det är så, att våra barn utnyttjas så hårt av de kriminella.

Likväl framhärdar polisinspektören att det är för barnens skull som zonen har införts. 

– Vi vet att unga barn utnyttjas av kriminella. Kanske inte till de allra grövsta våldsbrotten, men vi vet att barn så unga som tio får uppdrag som att bära paket eller gömma saker. Det är viktigt att vi vuxna begriper att det är så, att våra barn utnyttjas så hårt av de kriminella, säger hon. 

Till Annika Granaths uppgifter hör att följa upp om säkerhetszonsarbetet uppnår syftet med lagstiftningen. Det är ett pågående arbete, men att polisen i Norrköping skulle rasprofilera (vilket är förbjudet enligt lag) kan hon förneka redan nu. 

– De bedömningar vi gör är superprofessionella. Det handlar absolut inte om vilken härkomst man har eller hur man ser ut. 

De bedömningar vi gör är superprofessionella. Det handlar absolut inte om vilken härkomst man har eller hur man ser ut. 

Men att utlysningen av zonen skulle få stopp på kriminaliteten tror hon inte alls på.

– Nej, absolut inte. Det har vi ju också sett i utvärderingar från Danmark till exempel, att det har inte någon speciell påverkan på gängkriminaliteten eller på konflikterna. Än så länge ser vi heller inte att det är ett framgångsverktyg i att hitta vapen eller andra farliga föremål. 

Varför Hageby?

Annika Granath ”kan bara spekulera” om varför just Norrköping drabbats så hårt av kriminalitet. Men hon har sett hur unga utnyttjas och lockas in i gängen av statusprylar: klockor, guldkedjor och pengar.

– Kriminella är smarta och vet att unga får inte straffen på samma sätt. Och att de inte har utvecklade kognitiva förmågor. Unga förstår inte konsekvenserna på samma sätt som en vuxen och kanske lockas av det här livet som man ser på sociala medier. 

Lösningen hon ser är att samhället går samman. I Hageby samverkar polisen med representanter för Norrköpings kommun, socialtjänsten skolan och fritidsgården, samt med civilsamhället i form av Stadsmissionen, Svenska kyrkan och andra religiösa trossamfund som verkar i området. 

– Men det är väldigt svårt när folk dör. Att som anhörig behöva komma fram till någon slags förlåtelse. Eller att bo kvar på en gård där folk har blivit mördade. Det är jättesvårt. Men jag vill vara optimist, och jag har valt det här jobbet för att jag tror att det går att göra skillnad. 

Idag, tisdagen den 18 augusti, är sista dagen som det nuvarande beslutet om säkerhetszonen i Hageby gäller.

Enkät:  Så lever de i Sveriges första säkerhetszon

Daniel Ohlin har bott i Hageby mindre än ett år, men vill redan flytta. Dubbelmordet skedde bara ett tiotal meter från hans hem, han har också upplevt flera sprängningar. Vidare har han blivit stoppad av polisen.

– Ja, men det var före zonen, för tre månader sedan. Jag var ute med min bror, precis när det hade smällt någonstans. Det var väldigt många poliser som hoppade ur en polisbil och stoppade alla de såg. Men de förstod att jag är ingen sådan där, förklarar Daniel Ohlin. 

Vad menar du? 

– De tog mitt leg, kollade upp mitt personnummer och såg att jag inte är inblandad i något. 

Hur kändes det att bli stoppad? 

– Det var lugnt. Jag sa till dem att det är bra att de är här och att de kollar upp folk.

Portalen är en mötesplats i Hageby där personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden kan få hjälp och stöd att ta sig till egen försörjning. Verksamheten är ett partnerskap mellan Hyresbostäder, Svenska kyrkan, Norrköpings kommun, ABF och Marieborgs folkhögskola.

– De ungdomar som fastnar i den gängkriminella miljön, de söker ju någon form av tillhörighet och inkomst. Det är sådana saker vi behöver jobba med som samhälle. Alltså hur vi bygger motståndskraft mot gängkriminalitetens lockelse. 

Ja, hur gör vi det?

– Det handlar om att göra saker tillsammans. Och de goda krafterna behöver vara organiserade för de destruktiva krafterna är väldigt organiserade. I våra samtal med deltagarna pratar vi väldigt mycket om att samhällsbygget inte är givet och klart.  Det påverkas och behöver påverkas av människor som är här. Det är vi som är samhället. Hur vill vi ha det, tillsammans? 

– Jag kom hit från Turkiet 2017 för att slippa den radikala islamismen, alla terrorattentat. Och så hamnade jag i Hageby! Men det är bra att polisen har infört en säkerhetszon. Tidigare gick polisen hem klockan 23, vår restaurang stänger klockan 01 och under de två timmarna där emellan hade busarna fria händer att göra vad de ville. Vi har haft färre kunder på grund av alla brott, alla skjutningar har varit dålig reklam. Nu är det många kontroller och det är mycket bra. Nu ser vi hur busarna blir nervösa när de ser polisen.