Den gången fick snokande reportrar stanna vid porten. Men idag är en annan dag och för att intervjua tankesmedjans chefsekonom Fredrik Kopsch behövs inte ens portkod. Jag kommer dit samtidigt som en annan Timbro-anställd. Han ser uppriktigt nyfiken ut medan han blippar in vid entrén och håller upp porten.

– Godmorgon, vad har du för scoop på gång nu?

Kulinarisk resa genom landet

Två trappor upp tar Fredrik Kopsch och pressekreterare Ebba Koril emot i konferensrummet närmast entrén. Ett enormt runt bord fyller rummet. Fredrik Kopsch sitter två stolar bort på samma sida. Om bordet är en urtavla är han klockan tolv och jag strax efter två. Han ser ledig ut i en lilarutig Ralph Lauren-skjorta och blåjeans. Snuset och mobilen ligger på bordet.

Det är viktigt för mig att intervjun inte känns stel, det är inte en konfrontation och det handlar inte om någon ny Timbro-relaterad skandal eller deras nyss nerlagda näringslivsfinansierade trollfabrik. Dagens ETC är här för att göra en profil på den muntra libertarianen från Lund. 

– Jag har semester efter Almedalen. Så nu stökar jag undan grejer fram till dess. Och det är ganska mycket jobb och förberedelser med Almedalen. Sedan håller jag på med en kokbok. 

En kokbok? Är det sant?

– Ja, det är sant. Det är min kommande bok, den kommer nästa år någon gång. Arbetstiteln är ”En liberal kulinarisk resa – från Lund till Haparanda”.

Tidskrävande veckopendling Lund-Stockholm har satt matlagningshobbyn på sparlåga. Fredrik Kopsch ler stort, skrattar högt och är full av lek som bubblar upp i det han tar för sig. Matlagningen är inte ett undantag. 

I ett par år har han drivit den halvobskyra facebooksidan Sænski kokkurinn – svenska kocken på isländska – där han som glad amatörkock lagar Tore Wretmans recept från milstolpsverket ”Svensk husmanskost”. Sidan och upptåget har 365 gillamarkeringar.

Jag visste inte att du pratar isländska?

– Ja, jo, litegrann. Min fru är från Island så hon har pratat isländska med barnen sedan de var små. Jag klarar mig behjälpligt.

Fredrik Kopsch kallar Island för ett litet land som förändrats snabbt och mycket. Turismen har förvandlat Reykjavik från en pittoresk och ganska punkig stad till en plats helt vigd åt folk i Fjällräven-outfits.

– Jag har på senare tid märkt att jag inte har övergivit en del frågor som högern lämnat. Jag är fortfarande för öppna gränser och fri invandring.

Max V Karlsson

Då kommer den jobbiga svansen

Chefsekonomen ägnar naturligtvis mycket tid åt att tänka på tillväxt, pengar och ekonomiska flöden. Men en typisk morgon börjar med kvällspressen. Han är på kontoret tidigt för att skumma igenom de hetsigaste debattsidorna efter saker och aktuella ämnen att reagera på. Sedan kanske han skriver på en rapport eller planerar resor. Och kollar Twitter, så klart.

– Det brukar jag göra återkommande under dagen. Och jag brukar stänga av nästan alla notiser, förutom kanske DN.

Twitter, som nu heter X, är ett sätt att till en låg kostnad nå ut till folk på en unik demokratisk arena. Och det är givande, även om Fredrik Kopsch i princip varje dag kallad ond eller tillskriven extrema åsikter av svansar som dyker upp från både vänster- och högerhåll. 

Men varför svarar du inte på deras upprörda påståenden och frågor, Demon-Fredrik?

– Haha. Jag tror ju inte det om andra människor, att de är onda. Vi kanske inte delar samma samhällsanalys men jag tror inte att de är onda. De flesta människor vill ha ett bättre samhälle. Sedan har jag på senare tid märkt att jag inte har övergivit en del frågor som högern lämnat. Jag är fortfarande för öppna gränser och fri invandring. Rent empiriskt ser vi ingenting annat som skapat så mycket välstånd som att människor kan flytta dit där de kan förverkliga sitt humankapital på bästa sätt. Men det är inte välkommet att uttrycka det på Twitter, då får man en riktigt otrevlig svans efter sig. 

”Den första att börja plugga”

Under årets Almedan ska Timbro kampanja för att Stockholm ska bli en roligare stad och mer som Berlin. Det egna minglet har Berlintema och besökare kan köpa merch med texten ”Tear down that wall”. Inte Berlinmuren utan de hinder som exempelvis gör det olagligt att driva nattklubb dygnet runt. 

Jag drivs av att jag vill ha mer social rättvisa. På det sättet som jag ser social rättvisa. 

Tankesmedjan ska öppna en egen späti eller spätkauf, en liten portabel butik som åtminstone i teorin ska sälja tobak och kall öl till sugna besökare. Ett vandrande panelsamtal med bira.

Om vi går tillbaka lite. Varför lämnade du Lund? Vad vill du göra här på Timbro?

– Jag tror att jag länge... Jag drivs av att jag vill ha mer social rättvisa. På det sättet som jag ser social rättvisa.

Fredrik Kopsch lyfter själv fram att han kommer från en arbetarbakgrund. 

– Så är det väl för de flesta, att man formas av hur man växer upp. Man gör en analys om varför saker är som de är. Min mamma var undersköterska och pappa sålde fisk. Av slump blev jag den första att börja plugga. Det var ett sliding doors-ögonblick i livet. Jag hade en flickvän då som hade sökt plugg och sa att om hon kommer in så tar vår relation slut. Då tänkte jag, men då söker jag också. Så kanske jag kan flytta med.

Han söker till tolv alternativ över landet och förstod inte pappersblanketten som man skulle fylla i. Prioriteringsordningen blev fel och istället för freds- och konfliktlösning i Karlstad kom Fredrik Kopsch in på nationalekonomi i Luleå. Det var ett stort beslut att lämna Skärhamn på västkusten för Luleå i norr.

– Pappa övertalade mig, jag tänkte egentligen tacka nej. Men han förbjöd mig.

Din flickvän då, hon kom väl inte in i Luleå?

– Nä, men hon flyttade faktiskt med dit ändå. Sedan tog det slut ganska snabbt, som det kan göra.

Plugget börjar 2002 och snabbt inser Fredrik Kopsch att det är hans grej. Han känner sig hemma i universitetsvärldens tydlighet bland uppgifter, inlämningar och prov. Inspirerad av sina lärare föds tidigt tanken om att doktorera. Den framtida frun, hon från Island, träffades i Barcelona och mastern gjordes under ett par år på andra sidan Atlanten. Studierna var alltid lika kul. 

– Jag har egentligen aldrig gjort något annat. Identiteten för akademiker blir väldigt... Jag vet inte om du reflekterat över det om du frågar akademiker var de är ifrån så blir svaret där de disputerade. Om man frågar mig var jag är ifrån svarar jag typiskt sett KTH. Det var inte förrän när pandemin kom som jag för första gången fick tanken om att lämna akademin. Jag tappade glädjen i undervisningen och att forska när allt blev digitalt. Det var så vansinnigt tråkigt.

Du ville gå från vansinnigt tråkigt till vansinnigt roligt hos Timbro? 

– Ja. Och jag har alltid gillat debatten. Där är akademin tråkigare. Det är viktigt att akademiker försöker nå ut i samhället och aktivt delta i debatten. Men det är rätt få som gör det, det premieras inte i universitetsvärlden eftersom det är svårare att kvantifiera. Men att forska är till stor del skattefinansierad verksamhet och då tycker jag att man ska ge tillbaka till samhället.

Prövade livet som cykelbud

Hösten 2022 börjar snacket med Timbro, som Kopsch redan var kopplad till som Fellow, om att ta över efter Jacob Lundberg som chefsekonom. För en uttråkad akademiker med spring i benen låter det perfekt. 

Han trodde inte att det skulle vara så annorlunda från forskningsvärlden. Men i backspegeln är det en hel del som har överraskat med jobbet på Timbro. 

– Som forskare skriver man artiklar och sedan går man vidare till nästa. Så går det inte till som chefsekonom. Nu tar det stora arbetet vid efter det att jag skrivit färdigt. Då ska den kommuniceras och faktiskt göra skillnad. Det har förvånat mig att mitt jobb är så mycket kommunikation och att vara ute och prata med människor. Att skapa uppmärksamhet. Det är ingenting som jag är tränad i men det är fantastiskt roligt. Jag gillar att spela in filmer också, när det kommer till kommunikationsbiten.

– Tiktok har jag precis börjat med. Folkpartiet, eller Liberalerna, vill förbjuda Tiktok. Det kan jag inte ställa mig bakom. Olika delar av samhället finns på sina ställen och Tiktok har en helt annan publik, interaktionerna sker på ett helt annat sätt där.

Målet är att slunga sig själv och Timbro rakt in i debatten med hjälp av kampanjer och positiva budskap istället för gnäll och hån. Bränslet är humor och experimentlust. Det var det som fick Fredrik Kopsch att under ett par dagar lajva och direktsända sin tid som cykelbud och mänsklig reklampelare åt gigjätten Foodora.

Foodora-liberalen. Jag försöker äga det. Det var väldigt roligt.

Vi två möttes i debatt på radio och tv. När Fredrik Kopsch då sa att det behövs 70 Foodora-liknande företag för att bryta samhällets utanförskap sa jag att han var ute och cyklade, i tacksam formuleringsglädje.

– Jag gillade liveformatet under Foodoracyklingen förra våren. Det mediala uppståndet var enormt och det dyker fortfarande upp pressklipp med folk som pratar om det. Och om mig som Foodora-liberalen. Det är väl ett epitet som jag kommer få dras med resten av livet.

Det är du väl inte helt missnöjd med?

– Nä, jag försöker äga det. Det var väldigt roligt.

Man kan ifrågasätta allting. Och allt som vi lägger skattemedel på måste kunna diskuteras.

Lägst förtroende i Sverige

Chockfaktorn har inget egenvärde när man gör utspel, säger Fredrik Kopsch medan samtalet glider in på ett par av hans uppmärksammade idéer. Med rubriker som ”Sverige behöver mer ojämlikhet” och förslag om att göra nattklubb av S:ta Clara kyrka i Stockholm möter den marknadsliberala idéfabriken ibland rejält motstånd.

Och när opinionsföretaget Verian rankar organisationers anseende bland allmänheten hamnar Timbro i botten, allra längst ner,  bara två punkter framför Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Två saker verkar vara sanna samtidigt: Timbro når ut och är hatade.

Vad har du för favoritutspel eller debatter själv? Om du väljer från galleriet.

– Ja, det finns ett par. Gemensamt för de är att jag har gjort saker som sätter agendan för hela debatten istället för att bara svara på andra. I några projekt upplever jag att vi på Timbro har lyckats sätta agendan och flytta diskussionen till en plats eller position som man inte utgått från tidigare.

Som skolbiblioteksdebatten?

– Som Skolbiblioteksdebatten! Den har varit rolig, av flera skäl. Det verkar finnas en sådan konsensus. Och att man inte får ifrågasätta…

Att vi ska ha skolbibliotek?

– Ja, hur vågar man ifrågasätta en sådan sak? Från mitt perspektiv kan man självklart ifrågasätta det. Man kan ifrågasätta allting. Och allt som vi lägger skattemedel på måste kunna diskuteras. Det är en förutsättning om vi ska finansiera saker gemensamt. Bemannade skolbibliotek är en ganska stor satsning på en halv miljard per år. Det kommer inte räcka på långa vägar så alla skolor måste skjuta till ännu mer. Självklart måste vi kunna diskutera vad fördelar och nackdelar med det är framför andra alternativ som vi skulle kunna lägga en halv miljard på.

Fredrik Kopsch trivs med att göra oväsen och ifrågasätta i ett trångt synpunktsgalleri.

– När man ifrågasätter vissa saker blir åsiktskorridoren väldigt snäv. Jag tycker till exempel att man skulle kunna se över att ta bort maxtaxan i förskolan. Det är inte ett särskilt kontroversiellt förslag, tycker jag, men det upplevs som oerhört kontroversiellt. Eller att korta föräldraförsäkringen från 480 dagar ner till kanske 400. Då ser folk på en som att man är helt galen.

Så vid vilka tillfällen har Fredrik Kopsch bytt åsikt? Vad händer när han måste byta fot eller ifrågasätta och utvärdera det egna idébatteriet? 

– Det har hänt en gång nyligen. Det var när jag föreslog att man skulle göra en kyrka till nattklubb. Då kände jag ganska omedelbart att jag var fel ute. Och jag tycker att jag gjorde fel. Jag tycker att man ska få riva kyrkor för att bygga bostäder eller göra om dem till något annat utan att riva dem om man hellre vill det. Men jag gjorde två saker fel. Först föreslog jag en specifik kyrka och S:ta Clara var ett vansinnigt dåligt exempel. De tar en jätteviktig roll i civilsamhället. 

– Det andra är att det tolkas som att jag vill ha ett specifikt utfall och det vill jag ju inte. Det vill jag nästan aldrig. Jag vill ha andra regler och förutsättningar och sedan får utfallet bli vad det blir.

I fallet med S:ta Clara fick Fredrik Kopsch komma på studiebesök med tillhörande morgonbön.

– Det var jättetrevligt. Jag är inte troende men nu blir jag alltid rörd när jag är i kyrkan. Det är de mäktiga lokalerna, tror jag. 

– Jag är övertygad om att väldigt höga ingångslöner, som vi har i Sverige internationellt sett, ofrånkomligen kommer att stänga ute människor från arbetsmarknaden.

Max V Karlsson

”Väldigt svårt att förstå vänstern”

Sverige är på nästan alla mätbara sätt ett av världens bästa och friaste länder att leva i. Men Timbros projekt är större och mer långsiktigt än så. Fredrik Kopsch har redan sagt att han drivs av social rättvisa och att fler ska kunna göra klassresor. Men det är inte helt klart vad det betyder i kontexten marknadsliberal tankesmedja. 

– Människor ska i så stor utsträckning som möjligt kunna klara sig själva och lyckas med livet och det de tar sig för. Jag tror att nästan alla delar den bilden men att man gör olika analyser för hur man ska nå dit. För en del är det att staten ska gå in och peta. Jag tror att det ofta blir fel när staten är inblandad. Och att det drabbar de som redan har det svårast.

Likt en libertariansk Lucky Luke kastar Fredrik Kopsch upp arbetsmarknaden och bostadsmarknaden som två snabba och solklara exempel.

– Jag är övertygad om att väldigt höga ingångslöner, som vi har i Sverige internationellt sett, ofrånkomligen kommer att stänga ute människor från arbetsmarknaden. De kommer inte få jobb. Och då behöver du ett alternativ. Och då har vi bidrag. Och sedan är man fast i det. Sannolikheten att gå från bidrag till jobb minskar över tid och det blir bara svårare att konkurrera på arbetsmarknaden.

Kan man inte flytta dit jobben finns spelar det ingen roll vad det finns för jobb. 

Men en mycket friare arbetsmarknad betyder inte att man ska lägga sig i lönebildningen och den svenska modellen ska inte avskaffas, säger Fredrik Kopsch och lägger tillfälligt band på sig själv. Och inga reformer på arbetsmarknaden spelar någon roll om inte bostadsmarknaden, och hyressättningen, görs om i grunden.

– Kan man inte flytta dit jobben finns spelar det ingen roll vad det finns för jobb. Företag har rekryteringssvårigheter för att människor inte kan flytta. Det beror på massor av olika saker. Hyresregleringen är en sådan sak och det har jag fokuserat mycket på. Men det är även svårt att bygga nya bostäder, det finns väldigt många politiska regleringar som gör det svårt för människor att flytta dit de vill. 

Med hyresreglering menar Fredrik Kopsch och Timbros nyliberala kader det svenska systemet med brukshyror och ett förhandlingssystem där hyresgäster, oftast genom Hyresgästföreningen, kollektivt förhandlar hyreshöjningar med fastighetsägarna.

Du pratar om social rättvisa för så många som möjligt. Men både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden präglas av system som byggts upp under lång tid av stora grupper som arbetare och hyresgäster just för att stärka deras ställning mot en mäktigare motpart, de har sett det som att kollektiv organisering och kamp har stärkt möjligheten till social rättvisa. Ger du någonting för deras argument?

– Jo, jag förstår det. Regleringar är väl bra för vissa människor. För väldigt många människor, till och med. Många bor på hyresmarknaden, jag själv bor i hyresrätt. Och det är klart att det är bra för mig att jag har kommit över ett hyreskontrakt. Att jag inte behöver betala vad den hyran hade varit annars (med marknadshyror). Den hade varit betydligt högre, kanske dubbelt så hög. Så det är klart att det är jättebra för mig. Men jag ser inte det som social rättvisa. Själv har jag en ganska hög inkomst och jag behöver inte den hjälpen. På hyresmarknaden är det supertydligt att det framför allt är människor med höga inkomster som gynnas medan människor med låga inkomster missgynnas. Unga som tvingas till dyra andrahandskontrakt, till exempel. I just bostadsfrågan har jag väldigt svårt att förstå vänstern.

Gärdet, Stockholm.

Emanuel Hendal

Stör sig på silverskeden

Fredrik Kopsch beskriver hur facken, Hyresgästföreningen och andra systemförsvarare hindrar och sabbar för människor att ta sig uppåt på samhällets social stege medan Timbro står på de utsattas sida.

– Det finns en nidbild av oss som jag får möta väldigt ofta, om att vi är födda med silversked i munnen och att jag har jätterika föräldrar. Men det är inte direkt ett anställningskrav att du ska ha förmögna föräldrar för att börja jobba här. Man kan landa i de politiska slutsatserna även om du växer upp i arbetarklassen.

Den andra gången vi ses för den här intervjun sker det på Gärdet i Stockholm.

– Välkommen till Stockholms mest centrala och absolut största gräsöken.

Fredrik Kopsch har bjudit med mig ut till det öppna fältet för att illustrera vad han tycker om bostadspolitiken och hur ofritt det är idag.

– Hyresregleringar är väldigt svåra att få på film men restriktioner i var man får bygga någonstans är ganska enkelt att illustrera. Gärdet är det största och bästa exemplet. Här skulle man kunna bygga drygt 26 000 lägenheter. Och då rör vi inte ens ett gigantiskt område naturreservat.

För de som inte är Stockholmare eller inte håller hus i de här krokarna. Vad är det här för plats? Du kallar det en öken men var är vi? 

– Vi är supercentralt. Om du går 500 meter i den riktningen är du i ett av Stockholms dyraste bostadskvarter på Östermalm. I nutid har regeringen fattat beslut om att den här gräsplätten är en del av världens första nationalstadspark. Mig veterligen är det också den enda nationalstadsparken som finns. Vi har bestämt att ett jättestort grönområde i centrala Stockholm aldrig får bebyggas.

Vi har tagits gisslan av typ tre hundägare. 

Att bygga på Gärdet är en fråga om nimbyism mer än vänster och höger, menar Fredrik Kopsch.

– Det är en typisk fråga om not in my backyard, det ska minsann inte byggas där jag bor. Här handlar det framför allt om personer som är emot att man kan bygga där de brukar rasta hunden. Vi har tagits gisslan av typ tre hundägare. Det är inga människor här och det kanske kommer att passera en eller två personer under tiden vi står och pratar. 

Marknadshyror är en ”frihetsreform”

Nyproduktion är sällan ett alternativ för människor med låga inkomster och redan idag har många svårt att betala presumtionshyror i nyproducerade hyresbostäder. 

– Fri hyressättning innebär inte att en fastighetsägare kan sätta vilken hyra de vill. Eller ja, det gör det ju. Men de vill också kunna hyra ut sina lägenheter. Sätter man 100 000 kronor i månaden för en lägenhet går den inte att hyra ut. Så det finns en självreglerande effekt i prismekanismen som människor inte alltid tänker på.

Här skulle en del rycka in och säga att bostadsbristen, i läget med marknadshyror, kommer att pressa människor att lägga betydligt mer av sina pengar på bostadskostnader för att ha någonstans att bo eller för att inte tvingas flytta.

– Ja, så kan det bli. Om du har en relativt låg inkomst och nödvändigtvis vill bo i centrala Stockholm kommer du tvingas lägga en väldigt stor del av din inkomst på boende. Men det är också ett val du gör. Vi har väl utbyggd kollektivtrafik. Du kan flytta ut 30 minuter på tunnelbanelinjen och betala lägre hyra, om man avreglerar hela hyresmarknaden. Och det ser jag som en nödvändighet. Nyproduktionen är bara ett litet steg på vägen, vi kan aldrig nöja oss med bara det.

Det är en vanlig missuppfattning att det inte händer något på politikfronten när det gäller marknadshyror, säger Fredrik Kopsch. Även om regeringen idag är långt ifrån att lägga fram ett skarpt förslag om en reformerad hyresmarknad så har mycket hänt på bara tio år.

– Går man tillbaka till 2010 förekommer ordet hyresreglering ett tiotal gånger i dagspressen. Bara ett par år senare är det flera tusen.

Men är det inte bara att ni säger det jättemånga gånger då?

– Även om det är så att det är vi så har vi ändå sagt det flera hundra gånger på kort tid. Och det är fortfarande så att en socialdemokratiskt ledd regering tillsatte en utredning om ett nytt hyressystem för nyproduktionen. Jag tror att den här frågan kan svänga superfort. Precis som Nato, energipolitiken och andra områden där man gör upp med gamla sanningar. 

Du och Timbro pitchar marknadshyror som en frihetlig reform men i svensk kontext kan det innebära både ökad statlig inblandning och ett ökat bidragsberoende när fler människor måste ha bostadsbidrag för att ha råd att bo, som i Finland. Hur är det en frihetsreform?

– Det är en frihetsreform i bemärkelsen att det kommer att gå att hitta en bostad. Det gör det inte idag, nu är det väldigt svårt för de allra flesta. Det är osannolikt att du någonsin kommer att ha så lång kötid att du får en lägenhet i innerstan. För alla de människor som står utanför kommer det bli möjligt att hitta en lägenhet där man vill. 

En övergång till marknadshyror i hela beståndet måste ske gradvis för att inte skapa kaos på hyresmarknaden. En sån övergångsperiod skulle kunna vara fem eller tio år. 

– Och bor du då på Östermalm, i en kraftigt subventionerad lägenhet, då vet du att hyran kommer att bli betydligt högre. Men då har du också lång tid på dig att anpassa ditt boende. Det är viktigt. Då får vi en situation där människor kommer att flytta runt istället.

– I takt med att de har vuxit har de tagit sig in på områden som jag tycker att de ska hålla sig borta ifrån, säger Fredrik Kopsch om public service.

Emanuel Hendal

Ja tack till fastighetsskatt

På väg bort från Gärdet pekar jag på Sveriges Radios fastighet som kikar upp bortom fältet. Fredrik Kopsch säger skämtsamt att han gärna lägger ner public service. Han blir snabbt rättad av pressekreterare Ebba Koril som säger att de vill slå ihop de tre bolagen och effektivisera verksamheten.

– Jag tycker många saker om public service. Dels att de producerar en del saker som jag uppskattar, jag tittar mycket på SVT själv och lyssnar en del på P1. Men i takt med att de har vuxit har de tagit sig in på områden som jag tycker att de ska hålla sig borta ifrån. 

Det handlar om att sluta med textbaserade lokalnyheter där man konkurrerar med privata medier.

– När offentlig verksamhet ska ge sig in på marknaden ska man bara komplettera, inte konkurrera. För mig blir det lika bisarrt som när staten öppnade den statliga hamburgerkedjan Clock för att konkurrera mot McDonalds. Jag har nog aldrig sett ett exempel på där det offentliga är mer effektiva på att driva företag än det privata.

Det lyxiga och vräkiga gillar jag inte alls. Jag vill hjälpa andra människor upp.

Om Fredrik Kopsch måste sätta epitet på sig själv gillar han ”bleeding heart libertarian” eller blödande hjärta-libertarian. I motsats till fuck-you-jag-är-stenrik-liberaler, säger han.

– Det lyxiga och vräkiga gillar jag inte alls. Jag vill hjälpa andra människor upp. Och det finns två saker som jag tycker som upprör högern. Det ena är att jag är intresserad av någon form av basinkomst eller negativ inkomstskatt. Det andra är att jag tycker att fastighetsskatt är en bra skatt om vi nu ska ta in skattemedel. Jämfört med de andra skatterna är den väldigt bra.

Det är inte alla på Timbro som tycker att det är en toppenidé att ställa upp på ett långt personporträtt i Dagens ETC. Men Fredrik Kopsch vill säga ja till allt och ångrar sig nästan aldrig efteråt. 

– Den enda gången jag ångrar mig handlar om svensk skattepolitik. Jag var sekreterare i flygskatteutredningen så jag bidrog till att flygskatten infördes. Det är delvis mitt fel och det var ett vansinnigt tråkigt jobb. Jag ser inga generella nackdelar till att göra en intervju med er. Min fru gillar dig, hon tycker att det är jätteroligt att det är vi som möts. Men det som folk säger är väl att det kommer att vara ett försök till svartmålning. Det tror jag inte på.