Det finns ju heller inga rasister här, bara invandringskritiska röster och det finns inga homofober utom möjligen Björn Söder men han menar väl inte det han skriver, egentligen? Om man inte erkänner att man är något så finns det inte?

Men om vi ska utgå ifrån vad kända personer skriver och säger så kan man börja undra.

En Åsa Lindeborg. En Jan Guillou. En Kajsa Ekis Ekman. En Marianne Lindberg De Geer. En Agnes Wold. Några kända namn som självklart inte är trans­fober men som sprider myter om trans. Vad är de då?

Transfobi kan vara olika saker. Som när amerikanska män sköt sönder sina Budweiser-ölburkar eftersom bolaget gjort en reklam med en transinfluencer.

Eller politisk transfobi. 19 delstater i USA har infört nya lagar mot transrättigheter och högern försöker göra transfrågan stor inför valet nästa år. Människor som hjälper trans kan åtalas i Florida liksom i tre stater till. Man stiftar lagar om vilka toaletter en trans ska använda och förklarar att skolor som accepterar en unges vilja att bli kallad John istället för Joan kan åtalas.

All transfobi har en gemensam nämnare.

Man ser trans som något hotfullt, de här 2 procenten möjliga trans på jorden håller på att förstöra och göra livet mer komplicerat för alla de andra 98 procenten.

Jag hoppas verkligen de har rätt.

Känner jag transfober?

Om man skrapar på ytan i ett samtal så är det lite grann som när man kollar de rasistiska fördomar alla bär på, även vi som inte tror att vi har dem. När man skrapar med målade naglar så kommer det snart upp mörka fördomar, vänner kan plötsligt använda ordet ”onaturligt” som om det förklarade något.

Det är då man vill skrika: HALLÅ PUCKO! MÄNNISKAN LÄMNADE DET NATURLIGA NÄR VI LÄRDE OSS STYRA ELDEN.

Men nej, man får inte bli arg.

Man ska lugnt och stillsamt leda transfoberna in på nya tankar.

Berätta om vardagen, om längtan, om oro, om hat.

Men hur länge ska man behöva hålla på med det?

2023. Transkriget utan fred.

Tänk dig att du är en ung tjej på 14 eller kanske 16. Jo, du är oftast tjej men självklart kan du också vara en ung kille. Du har i några år känt att något är fel, du trivs inte i den du av andra anses vara.

Du kollar runt på nätet, du hittar transberättelser som gör dig nyfiken och du söker efter någon att prata med.

Då slår du på SVT Play som sänder och ger dig en berättelse i tre delar som alla handlar om att ditt sökande är ett hot mot alla andra. Du är utnyttjad som en del i en konspiration mot själva kvinnokampen, din osäkra könsidentitet kommer skapa kaos och dessutom är det troligen så att det du känner är en effekt av att du surfat på nätet och blivit groomad av krafter som inte vill dig väl. Du är manipulerad! Du vet inte ditt eget bästa. Du har nog adhd.

Hur reagerar du då?

Troligen blir du först förvånad, sedan ledsen. Eller förbannad. Om du förut aldrig varit transaktivist så blir du det kanske nu.

Du vet kanske inte något om teorierna eller debatten men du vet ändå vad du ser.

Transfobernas hemliga sammanslutning. Betald av offentliga sektorn, genomförd av public service i en offensiv för att bevara det rådande könsförtrycket eftersom de är skräckslagna inför frihetens anarki.

Ah, demagogi! Det jag gjorde nu var att jag vände programmet ”Transkriget” 180 grader. Samma antydningar om konspiration från någon, samma misstänkliggörande, samma överdrivna slutsatser kring ett problem som man istället borde prata sansat om.

Men det blir ju inga klick utan överdrifterna.

All vård i Sverige förtjänar granskning och kritik. Till och med så basala saker som hur ryggont hanteras är beroende på om den sjuke är kvinna eller man. Vår sjukvård är byråkratiserad, underbemannad, vår hälsa påverkas av forskning, pengajakt och myter. Självklart ska vi diskutera transvård precis som annan vård. Och precis som sjukvården ska akta sig för att byta strupar till plaststrupar ska man granska de som påstår att piller är en enkel lösning på könens problem.

”Transkriget” som sändes i september 2023 är däremot ett klassiskt journalistiskt haveri. Man pratar med debattörer, psykologer, experter och läkare från den sida som vill begränsa möjligheterna för en trans att styra sin framtid medan de som vill att individen själv får större makt över juridiskt kön inte är med. Programmen bygger på intervjuer med människor som ångrat sitt byte men innehåller inga som bejakat det.

Oberoende av vad man tycker i sakfrågan är det där dålig journalistik.

Än värre att den sockras med en konspirationsteori.

2009. Sjukdomen.

Jag firade en fredag år 2009 med att måla naglarna rosa och ljusblå, det var när beskedet nådde mig, jag hade ingen särskild dag att fira på så jag valde den fredag som passade mig bäst.

På jobbet skojade jag bort naglarnas färg med att det ska bli konstfoto, på stan stoppade jag händerna i djupa fickor för jag blir lätt igenkänd i området där jag bor och jag orkade inte tjafsa.

Ändå denna lilla segermarkering för mig själv.

Socialstyrelsen hade nämligen beslutat att jag inte längre var psykiskt sjuk. Man hade tagit bort begreppet transvestit, det finns inte längre någon sån sjukdom eftersom ingen är sjuk bara för att hen bryter mot könets fängelse.

Den sjukdom läkarvetenskapen hittade på 1910 blev alltså avskaffad 99 år senare.

Det här är naturligtvis en bitter seger, lika märklig som det måste ha känts för homosexuella när samhället erkände att inte heller det var en sjukdom 1979.

Så många bortkastade år, så mycket ångest för hundratusentals människor som placerats in i skamvrån, i garderoben, i sjukdomsförklaringens psykologiska trauma, men 2009 är det hursomhelst borta.

Jag är inte sjuk längre.

Att jag samma år får cancer är en annan sak.

1983. Lyckad.

Jag träffar Maria på en middag med vänner.

Hon frågar till slut:

– Syns det något?

Oh nej, oh nej, Maria är kvinna rakt igenom.

– Du är mycket lyckad.

Hon ler.

Vi skiljs.

Det är först efteråt jag inser att jag tagit ett förbjudet ord i min mun.

Lyckad.

Accepterad som kvinna.

Är det så jag ska leva?

Vägd. Bedömd. Lyckad?

1983. Transfobernas bok. Version 1.

Jag gick en dag till gaybokhandeln Rosa Rummet på Timmermansgatan. Frågade vad de hade för litteratur om transsexuella. Biträdet fnös.

– Det har vi inget om.

Men så ångrade hen sig.

– Jo, förresten här finns en sak. ”The Transsexual Empire”. Boken hade undertiteln ”Skapandet av hon-mannen”.

Janice O Raymond hette författarinnan, en lesbisk feminist från USA. Hennes grundtankar är enkla.

Trans är en skapelse av ett skräckslaget manssamhälle, som fruktar för den frigjorda kvinnans kommande makt.

Manssamhället skapar egna kvinnor ur sig självt. Men vad ska manssamhället med sina kvinnor till? Jo, männen har insett den kvinnliga energins överlägsenhet, men misslyckats med att krossa den. Nu vill man få den att blomma inom det egna könet.

Dessutom behöver män lekkamrater. Kvinnor ställer inte längre upp på att omformas enligt mäns önskningar, korsetter och plastikkirurgi, kvinnor lämnar detta, män får vända sig till sig själva för att uppnå den makten.

Men alla transkvinnor leker inte modeindustrins kvinnoroll, författarinnan är medveten om det.

Många trans har blivit aktiva i den feministiska rörelsen, de har ibland till och med ledande poster.

För Raymond är det ytterligare ett bevis.

Manssamhället infiltrerar kvinnorörelsen med konstgjorda kvinnor. Hon fruktar en eliminering av den ”icke-feminina” kvinnan.

Jag läser boken med förvåning, bitterhet och ilska. Samtidigt kan hon inte förklara varför människor överskridit könsgränserna under könssamhällets tusen­åriga historia. Långt innan de senaste 20 åren av kvinnofrigörelse.

Ändå, denna bok blev transfobernas bibel.

2023. Transfobernas bok. Version 2.

Kajsa Ekis Ekman har skrivit en bok, ”Om könets existens”, som är gjord med samma metod som serien ”Transkriget”. Det är cherrypicking av citat från aktörer, egen tolkning av forskning, egen teori om transvårdens avsikter och framför allt teorier om hur läkemedelsbolagen och läkare tillsammans agerar för ökad profit och slåss för att öka antalet patienter. Att fler är trans idag än för 30 år sedan förklaras med en kapitalistisk marknadsanalys, inte med att samhället blivit friare.

I boken finns inga levande människor, ingen som säger emot, inga forskare som får sina teser prövade utifrån deras bästa argument. Ekis Ekman vill inte förstå eftersom hon redan vet.

När det i slutändan handlar om människor som mår dåligt och behöver stöd är den här svartvita metoden förfärande.

Jag ska inte gå igenom bokens alla faktaproblem, det finns andra som gjort granskning och reagerat på källor och påståenden. (Bland annat Cal Orre och Edward Summanen.)

Men det är en viktig bok eftersom den tydligt presenterar den teori som ligger bakom angreppen på trans.

Enligt Kajsa Ekis Ekman är könen enbart en biologisk fråga. Vi föds med kvinnliga eller manliga kön. Allt annat är kultur, något löst och föränderligt och att då som trans försöka presentera ett könsbyte är detsamma som att angripa kvinnokampen, det biologiska gör nämligen i praktiken könsbytet omöjligt.

Man kan inte byta biologiskt kön, man kan bara imitera det.

Den här teorin gör att män som blir kvinnor och kräver att bli tilltalade och behandlade som det – fast de inte kan ändra det biologiska könet – egentligen bara ställer till det för kvinnokampen.

När de byter juridiskt kön tappar begreppet kvinna mening, ingen vet längre vad ett kön är och det här gör patriarkatets kamp mot kvinnors rättigheter enklare.

Med transkvinnor som vapen för män en kamp mot feminismen.

Att vara född man och kräva att få bli sedd och tilltalad som kvinna är att bevara könsrollerna och vi vet ju alla att de är könsfördomar. Kvinnor är inte ”mer vårdande” och män kan också gilla rosa kläder.

Än värre, orden ändras. Sjukvården tvingas ta hänsyn till att alla juridiska kvinnor inte har kvinnosjukdomar (då de biologiskt är män). Därför tvingas vården byta ord till exempelvis ”livmodersbärare” vid en kallelse till cellprov. Kvinnan som kön försvinner, transkvinnan ställer till det så att patriarkatet kan osynliggöra både kvinnors kroppar och kvinnors kamp.

Att detta är en kraftig överdrift (det räcker med att googla ”cellprov, livmoder” så dyker ordet kvinna upp omgående) är inte det viktiga, det märkliga är att teorin förklarar allt detta som en konspiration mot kvinnokampen.

Trans är lurade att förstöra för feminismen, inte av elakt uppsåt utan för att transrättigheter ställs emot kvinnokampens behov. Hur ska man kunna få stöd mot mäns våld mot kvinnor om begreppet kvinna suddas u? Hur ska man kunna ha skyddade kvinnohus om våldtäktsmannen kan byta kön och därmed ta sig rätt att komma in på boendet?

Sängen.

Hatte Stiwenius

1983. Könsbrytare.

Det finns ett annat sätt att se på kön vilket är det Jennys berättelse om Könsbytet hela tiden återkommer till.

Eftersom det är möjligt att byta kön inför varandra så innebär det att könet är en identitet, det är socialt, vi föds inte till män eller kvinnor, vi skapas till det.

Könen knådas fram i en ständig interaktion mellan människor. Det är därför det kan se så olika ut i olika länder, det är också därför det är så hotfullt med trans eftersom själva existensen av trans berättar om att ett annat sätt att leva är möjligt.

En frihet bortom könen.

* * *

Jag använde inte de här orden då, men jag använder dem idag.

Jag är inte en könsbytare.

Jag är en könsbrytare.

* * *

Egentligen är alla de här definitionerna onödiga, det finns ett enkelt sätt att få ihop kampen för trans och kampen för kvinnors rättigheter och det är genom att erkänna det som faktiskt är.

Det finns män.

Det finns kvinnor.

Det finns trans.

Tre kön.

Och vilket man tillhör handlar om vilket man vill tillhöra.

Inget annat.

2023. Namnbytet.

Klockan 21.30, tisdagen den 26 september så loggar jag in på Skatteverket, klickar fram till sidorna om namnbyte och väljer rätt blankett och byter förnamn.

Jag vill heta Johan Jenny Ehrenberg, datorn svarar med att dubbelkolla stavningen och sedan ber den mig betala 250 kronor via Swish.

Tre minuter senare har jag bytt namn.

Jag är lite förbluffad, jag hade laddat för att förklara det könsöverskridande namnet, jag måste ju ha olika förnamn beroende på vilka situationer jag är i, men Skatteverkets dator är trans­vänlig och bråkar inte.

Nu måste jag byta pass och körkort men det tar ju lite tid.

Officiellt har jag nu nytt namn.

Det är precis såhär förslaget kallad ”könstillhörighetslagen” vill att man i framtiden även ska kunna byta juridiskt kön. Individen avgör och maskinen registrerar. Det man diskuterar är hur gammal man ska vara för att få göra förändringen och det kan man naturligtvis ha åsikter om. Vettiga föräldrar kan nog hjälpa en omyndig, korkade föräldrar som bara är rädda kanske behöver prata med någon som kan förklara att ett byte av juridiskt kön är enkelt och inget farligt.

Det är precis som med mitt namnbyte.

Om man ångrar sig kostar det 250 kronor att på fyra minuter byta tillbaka.

2023. Duschen.

Det är möjligt att Åsa Linderborg inte är transfob men hon gör sitt bästa för bevisa motsatsen. I en text i Aftonbladet förklarar hon varför hon inte vill duscha bredvid den danska konstnären Ibi-Pippi Orup Hedegaard. En man som vandaliserade en målning och sedan bytte juridiskt kön för att få sitta i kvinnofängelse.

Det är möjligt att Ibi-Pippis könsbyte är en konstprovokation, men varför chansa? Att duscha bredvid hen är djupt obehagligt för Åsa Linderborg och blir därmed ett argument för att Sverige inte ska ändra lagen så att det blir enklare att byta sitt juridiska kön.

Den här typen av dusch- och toalettargument är en skräckdebatt som på allvar drivs bland anti-transdebattörer jorden runt. Kajsa Ekis Ekman ramlar också dit med sitt uttalande i Dagens ETC om att det inte räcker med att en person byter juridiskt kön för att hen ska få duscha och dela omklädningsrum med andra kvinnor. I boken skriver hon om en norsk person som bytt juridiskt kön och nu klär om i kvinnoavdelningen. Hon kallar då personen man.

– Varför? frågar intervjuaren Anna-Maria Carnhede.

– Därför att han är en man.

– Hon har ju bytt juridiskt kön?

– Alltså kom igen! Jag tycker inte att en hårig snopp kan gå runt och vara en kvinna.

– Så det går inte att byta kön från man till kvinna då, enligt dig?

– Inte med snoppen hängandes och slängandes i alla fall.

– Är det snoppen det hänger på alltså? Måste den bort?

– Det är inte så att världen uppfanns igår och vi bara: Vad är en vägg? Ett träd? En bil? Är jorden platt? Nä, vi har vuxit upp i en kultur där alla vet att en man är en person som har snopp.

Den här snoppfixeringen går igen hos en del andra feministiska debattörer. Några går ännu längre och hävdar att byte av juridiskt kön kommer innebära att våldtäktsmän byter kön för att få fri tillgång till omklädningsrum med kvinnor i.

Så dum kan också en debatt vara.

* * *

För oss trans som har snoppar som hänger och slänger är det ett märkligt budskap. Samtidigt som den radikala feminismen säger att transvården bör ändras och mer uppmuntra unga trans att inte byta kön med hormoner eller operationer, så envisas de med kastrering och bortskuren snopp innan duschen ska bli tillgänglig.

2023. Toaletten.

På Café Einstein i Berlin ligger toaletterna en trappa ned. Jag går dit och letar efter den könsneutrala för rörelsehindrade, men caféet saknar det så jag slinker in på männens toa, använder pissrännan och tvättar sedan händerna när en man fort kommer in och lika fort springer ut. Sekunderna därefter kommer den kvinnliga toalettvakten och ropar ”nein, nein, nein, this is for gentlemen, you can’t be here…”. Jag tittar på henne, lyfter glasögonen och då ser hon och byter snabbt åsikt. ”Ja, ja, Ich verstehe.” Men när jag sedan kommer ut tittar hon igen och säger vänligt ”du måste använda damrummet, du är för mycket kvinna för att gå in hos män”.

Nej, hon är uppenbarligen ingen radikal feminist.

Men hon ser ett praktiskt problem som kan lösas.

* * *

En sak till om juridiskt kön. Det finns en hjälte för världens socialister, ja även för Kajsa Ekis Ekman och Åsa Linderborg, nämligen Chelsea Manning som avslöjade USA:s krigsbrott i Irak. Han inledde i fängelset en transformering, han bytte till kvinnoavdelning, fick nytt juridiskt kön och jag är övertygad om att både Åsa och Kajsa skulle kunna tänka sig duscha bredvid henne.

Däremot aldrig bredvid mig. Hur gömd min snopp än kan vara.

* * *

”Du är så äcklig, så äcklig, så äcklig”

(Brev till Jenny 1983.)

* * *

Toaletter! Hur knäpp kan en diskussion bli? Om vi verkligen ska ta toalettargumenten på allvar infinner sig en ideologisk kullerbytta för radikala feminister. Genom att kräva snopplösa transkvinnor – annars är de män – så säger de ju att kön inte är en biologisk fråga. Det räcker med en skönhetsoperation så är frågan löst. För det går ju inte byta det biologiska könet. Det går bara att skönetsoperera.

Men vänta nu. 

Var det inte just den typen av stympning de var emot?

* * *

Vi lever i valfrihetens rike. Det mesta är tillåtet och lagligt när vi pratar om det privata. Ingen man i kjol fälls i domstol, inget förbud finns för tjejer att odla skägg. Det finns inget hinder för att förstora sina bröst eller operera om näsan eller dra ut kindhuden, det finns heller inget förbud mot att minska sina bröst eller ta bort dem. Den underlivskirurgi som kvinnor och män frivilligt utsätter sig för är laglig, politiken håller sig borta, de privata klinikerna är öppna för alla som kan betala. Vill någon spruta in fett i rumpa eller läpp är det bara att lägga sig ner på operationsbordet. Följer man branschens utveckling ser man också skandaler i form av misslyckade operationer, biverkningar som förstör, tragedier där ingen tar ansvar. Men marknaden växer. Ingen bromsar.

Det är bara om ovanstående ska ges för att en människa vill byta kön som det hela blir väldigt komplicerat, långsamt och måste regleras av Socialstyrelsen in i varje detalj.

Vad är det då man skyddar?

"Nej, det finns ingen kvinnlighet."

Håkan Elofsson

2023. Vänsterns problem.

Låt oss tala allvar om identitetspolitik. Nina Björk, författaren till ”Under det rosa täcket”, är definitivt ingen transfob när hon i ETC Nyhetsmagasin diskuterar kön och identitet.

– Naturligtvis har jag förståelse för om en människa hatar sin kropp och vill ändra den för att må bättre. Man kan som feminist såklart inte lägga på det enskilda barnet att ta ansvar för könsrollerna. Om barnet säger att det vore enklare om jag blev kille – fine. Men det är en annan sak än om barnet eller någon annan säger att barnet är kille eftersom barnet beter sig ”killigt”. Då skulle jag säga att nej, det tror jag inte. För detta bygger på en stereotyp.

– Könsdysfori är absolut en verklig erfarenhet som jag visserligen inte delar, men förstår existerar och måste vara fruktansvärd. Den stressen och ångesten detta måste innebära! Då kanske det inte alltid är rätt att komma och säga att din upplevelse grundar sig i konstiga teorier om kön och genus. Vi måste hålla isär dessa saker. Jag vill absolut inte tvinga någon att leva kvar i sin könsdysfori utan att få hjälp. Men jag vill heller inte gå med på att könsidentitet finns, att genus finns, att kvinnligheten finns nånstans inuti en människa, det kan man inte kräva att jag ska gå med på. Men självklart är det svårt att diskutera detta eftersom människor känner sig hotade av själva diskussionen.

* * *

Nej, det finns ingen kvinnlighet. Det där är myter och falska påståenden om kvinnors identitet, en kvinna kan vara hur hon vill helt utan någon fastställd kvinnlighet.

Problemet är att det trots det finns i hur vi människor agerar.

2023. Höften.

Jag trivs bäst i enkla utsvängda byxor med en stor tröja och när jag går ut i den lilla staden Köping efter ett möte, så är det svårt att få en reaktion på det faktum att jag är trans. Ingen jag möter accepterar det, de ser och interagerar med en äldre man i mjuka stora kläder.

När jag då går in på Kappahl och lånar provrummet, sätter på en mjuk BH och en höftförstoring så att jag får lite rundare former, så ändras det snabbt. Imitationen av kvinnliga former gör att alla, och då menar jag alla, reagerar annorlunda. Det här går på en minut, jag tilltalas lite annorlunda, jag får andra blickar och jag värderas som något annat direkt.

Det finns ingen kvinnlighet men det finns myten om kvinnlighet hos alla.

Och eftersom vi alla har den så kanske man trots allt kan säga att den finns.

Könet är ett val.

2023. Världems viktigaste kvinnorörelse.

Det är inte radikalt att syssla med identitetspolitik. Det förklarar Nina Björk i intervjun och det är nog ett stort misstag att säga det eftersom vi borde lärt oss. Med de orden har vänstern gång efter annan svikit de kamper man själv inte initierat.

Kvinnokampen, miljökampen, homokampen, queerkampen, allt har ansetts som mindre viktigt än det man kallat klasskampen och jag kan till min sorg även idag läsa ledare av vänsterprofiler som förklarar att hålla på med identitetsfrågor inte är viktigt nu när vården är underbemannad och behöver miljard­satsningar.

Eller som Jan Guillou låter sitt alter ego förklara i sin senaste roman, att det faktum att antalet miljardärer fördubblats, att vi fått en rånarekonomi plus högerextremism och Putinsk fascism och… allt detta bleknar för vänsterintellektuella när man istället kan diskutera sexuella minoriteter.

Identitetspolitiken som hinder för det vi egentligen borde diskutera.

Även detta är helt fel.

Världens viktigaste kvinnorörelse 2023 är den som pågår i Iran mellan unga kvinnor och gubbar med makt. För de unga kvinnorna vägrar vika för männens krav. De kräver att få vara fria och klä sig som de vill.

Rörelsen bekämpas med våld och hat och mord.

Men tjejerna fortsätter.

De vet nämligen att identitetspolitik är själva motorn för att förändra allt i Iran.

De har lärt sig av sina mödrar.

Året efter Khomeinis maktövertagande, vi skriver 1979, genomfördes en miljonhövdad demonstration av mest kvinnor som krävde ett stopp på den nya kvinnofientliga politik regimen införde.

Klädkoden blev ett tvång, sjalen ett förtryck och revolten från miljoner hade kunnat ändra detta snabbt.

Men männen svek.

Oppositionens män, motståndets män, reformisternas män.

Alla förklarade de för kvinnorna att den där kampen kunde man ta senare, när imperialismen störtats, självständigheten säkrats och en slöja var väl inte så viktig trots allt.

Kvinnorevolten ignorerades, kampen skulle föras på annat sätt.

Och i 44 år har kvinnor i Iran fått betala för det sveket.

Så vad händer nu när unga kvinnor gör revolt mot förtrycket?

När en ny våg av feminister säger att nu är det nog?

Jo, de pratar om den verkliga revolutionen, den som måste inkludera alla. Den här revolutionen duger inte om den inte också inkluderar hbtqi. När kvinnorna talar, talar de också för andra förtryckta. Ja, de kräver att alla, även män, som vill tala på demonstrationer också måste inkludera och stödja queers rättigheter. Kvinnor som modigt vandrar utan slöja kräver också andras rättigheter. Till och med den reaktionära sonen till gamle kejsaren var tvungen att lägga till stöd för hbtqi-rättigheter i ett tal för att överhuvudtaget bli hörd.

Friheten är bara fri om de minst fria också får vara fria. Jämlikheten bara jämlik om de allra mest drabbade får stöd.

Det är inte så att friheten stoppas för att motståndet diskuterar identitet.

Det är tvärtom så att ingen kamp vinner om den inte också handlar om frihet för människans identitet.

Sätt upp det på väggen nu.

DET BLIR INGEN KAMP OM FRIHET OM FRIHETEN INTE GÄLLER ALLA.

* * *

Jag provar en persisk lång klänning. Åtminstone är det vad man sagt mig, men jag gissar att det är en kinesisk produkt, den kliar och behöver ordentlig fyllning i höfterna.

Små glänsande plastbrickor fyller hela skapelsen i bladformade slingrande mönster.

Jag skrattar lite när jag ser hur ljuset samlas runt kroppen.

Vem är jag nu? Vilken identitet?

Ja, det är inte jag som bestämmer det.

Svaret finns i betraktarens öga.

1983. Den konservativa feminismen.

En kvinnlig politisk vän säger apropå min förvandling:

– Jag har medlidande med dig.

Vi börjar naturligtvis gräla. Medlidande är för mig bara en annan form av förakt, ett sätt att inte acceptera och respektera.

Hon utvecklade snart sin tanke.

– Du blir ju aldrig någon riktig kvinna. Inte ens om du opererar dig.

Hon är en ledande feminist i sin stad. En av dem som envetet hävdar åsikten att kvinnoförtrycket är socialt och inte biologiskt betingat. Dagligen i sitt arbete slåss hon mot det patriarkaliska samhällets könsförtryck.

Jag försöker förklara: canceropererade kvinnor har lösbröst, sterila kvinnor kan heller inte få barn. ”Riktiga kvinnor” lider av en transkvinnas alla problem.

Men hon vägrar förstå. Säger:

– För mig är det ändå sjukt. Jag menar: varför kämpa så för att bli förtryckt?

2023. Den konservativa feminismen.

Allt blir identitetspolitik om man tänker efter. Det är identiteten som gör att män med stora smutsiga bilar inte kan tänka sig att ställa om. Det är identiteten som gör att köttätandet inte får hotas, det är identiteten som gör att bygdens landskap inte får ha snurror i sig och det är identiteten som gör att en människa inte blir lyssnad på för hen har fel klädsel och smälter inte in i den identitet som just den gruppen har.

Att inte syssla med identitetspolitik är att göra sig maktlös inför det konservativa system som bara använder identitet som metod.

Man kan skriva hur många fina texter som helst om att kvinnors lön måste höjas, men först när man bryter den identitet som gör att lönekampen är förlorad i förväg, först när man utmanar och byter identitet till strejkande arga medarbetare så kommer klassfrågan att komma framåt.

All kamp handlar om att skaffa ett annat friare och större utrymme för människor.

Inget vi människor gör är utan effekter på vår identitet.

Så varför är det just identitetspolitiken som socialister och feminister ska ignorera?

Det enda svar jag kan se är att den fria identitet som trans kräver är ett hot mot den konservativa identitet som socialister och feminister byggt upp runt sig själva.

* * *

Organisationen Kvinnolobbyn hävdar att byte av juridiskt kön innebär att ingen längre kommer veta vad kön är. Det blir kaos. Och hur ska kriminella kunna få rätt behandling vid visitation, vem ska avgöra om hen är en hon eller en han? Ska en kvinnlig eller manlig fångvaktare göra undersökningen?

Jag läser remissvaret och inser att det nog aldrig slagit Kvinnolobbyn att man kan fråga personen vad hen föredrar.

1983. Lösningen.

Enligt läkarvetenskapen var trans obotligt, längtan att ”klä om” gick inte att stoppa.

Man förtvivlade länge.

Så fann man bot. Länder som Sovjetunionen, USA, England, men också Sverige har praktiserat följande metod:

Mannen ifråga fotograferas i manliga såväl som kvinnliga kläder. Därefter får han se sig själv på bild under långa perioder. Så länge bilderna föreställer en man händer inget, men så fort bilderna visar honom som kvinna får han en elstöt.

Andra metoder inbegrep kräkmedel, mannen fick då se kvinnobilderna tills han spyr.

Behandlingen fortsatte tills mannen var helt botad.

Han levde därefter ett normalt liv tillsammans med sin fru.

Jag förmodar att han slog henne ibland, men det är bara normalt.

Att inte syssla med identitetspolitik är att göra sig maktlös inför det konservativa system som bara använder identitet som metod.

Ibland måste man höja blicken, titta utanför den svenska debatten och se hur transfober agerar internationellt, se hur myter om transmanipulation av barn dyker upp i varje land där högern går på offensiv. Varje diktatur har sin egen anti-transpropaganda men alla fiskar ur samma källor. Inför presidentvalet 2024 tävlar Republikanernas kandidater i transhat. Trump sprider påståenden om att barn kidnappas från sina mammor och transformeras.

De gör inte detta för att de tror de kan övertyga en majoritet.

Det gör det för att mobilisera sina kärnväljare att gå och rösta för i USA kan man bli president på att få drygt 20 procent av medborgarnas röster genom att vinna i rätt stater.

Transfobi lönar sig när det demokratiska samhället är svagt.

Att bekämpa transfobin är då att göra demokratin starkare.

En sista sak om transfobin.

Det faktum att det går att göra det lätt att byta juridiskt kön fick doktorer, psykologer och debattörer i SVT:s ”Transkriget” att bli så upprörda att de förklarade att det skulle leda till att de unga därmed skulle bli pressade att fullfölja könsbytet. Käka hormoner, operera sig och bli olyckliga. Som lämlar på väg över kanten skulle de unga fångas av sitt juridiska könsbyte. Experter hävdade bestämt att minderåriga ska vänta och vänta och vänta lite till och sedan, när en psykolog och kunnig person sagt att det är okej, så ska de kunna ansöka.

Transpersonen och föräldrarna ska helt enkelt kontrolleras.

Vägas, måttas och ledas med fast hand.

Ja, de orden finns där. Ledas med fast hand.

Det här är ju fullständigt absurt.

När det är lätt att digitalt göra en sak så är det också lätt att digitalt ändra saken. Byta tillbaka. Med tanke på att ungas internetkunskap vida överstiger deras föräldrars, så är risken att de fastnar i lämmeltåget betydligt mindre än dagens system där en ung som är trans måste jobba hårt för att övertyga läkare och myndigheter att hen är en hen. Det är dagens system som skapar lidandet.

* * *

Finns det förresten några exempel på att juridiskt kön missbrukas?

Nej.

Finns det någon forskning som visar att internet lurar unga att byta kön?

Nej.

Finns det något bevis på att svensk sjukvård pressats av trans eller andra till att sluta använda ordet kvinna vid sjukdom?

Nej.

Finns det något bevis för att svensk transvård är korrumperad och i allians med läkemedelsjättar?

Nej.

Finns det ett enda exempel på en transpolitisk konspiration mot kvinnor?

Nej.

Å andra sidan.

Finns det korkade psykologer?

Ja.

Finns det karriäristiska och enögda läkare?

Ja.

Finns det transorganisationer som stödjer sina medlemmar?

Självklart.

* * *

Kommer vi kunna byta juridiskt kön lika lätt i Sverige som i våra grannländer?

Nej inte på några år.

Orsaken är inte radikala feminister eller konservativa läkares tankar. Orsaken är att KD försöker vinna röster från SD och därmed faller frågan för M och L och så kan det gå om man som radikal feminist inte kan skilja på det verkliga hotet mot friheten och den egna agendans konspiratoriska teori.

Man hjälper de man säger sig vilja bekämpa.

* * *

”Glöm aldrig att en politisk, ekonomisk eller religiös kris är allt som behövs för att kvinnors rättigheter ska ifrågasättas.” / Simone de Beauvoir.

Hon har ju rätt, vi ser det runt omkring oss men denna gång börjar de med trans innan de tar itu med kvinnan.

* * *

Det finns för övrigt en stat där man definierat könen i lag.

Definitionen är i princip densamma som det radikala feminister skriver.

”Kön” betyder en persons oföränderliga biologiska kön som bestäms av anatomi och genetik som existerade vid tidpunkten för födseln och är bevis på en persons biologiska kön.

Lagen är skriven så för att förhindra könsbyten.

Staten heter inte Uganda eller Ryssland utan Tennessee, USA.

2023. De målade ögonlocken.

Idag var första dagen jag målade mig själv på under 30 minuter. Jag får av nöd utveckla ett annat målande, det är bara pensel och en massa nyanser i rött och brunt och sedan svart längst in. En liten vit prick nära ögonvrån för att fästa åskådarens blick. Artrosen gör att jag tappar andra verktyg, men en pensel far lätt runt ögonen och det är faktiskt lite roligt att återigen se en annan bild av mig växa fram.

Det här är ju inget unikt. Det här gör en stor del av mänskligheten några minuter eller många minuter varje dag.

Makeup-industrin i Sverige omsätter 22 miljarder.

För den som är konspiratoriskt lagd är det alltså lätt att dra slutsatsen att miljardindustrin manipulerar fram ett behov som inte finns.

Eller också tänker man att människor tycker det är roligt att få en stund med sig själv, en spegel och lite färg.

Tvånget kommer inte från leken.

Tvånget kommer från tvåkönssamhället.

* * *

I ett litet rum hon delar med sex andra stryker Aaron, 25 år, rosa ögonskugga över ögonlocken. Det hon gör då är olagligt, den kjol hon drar upp ett brott och tanken på att gå ut är detsamma som att möta döden.

I världens mest transfobiska land, Uganda, är inte bara gay olagligt, det är fängelstraff på att ens hjälpa en trans överleva. I praktiken piskar parlamentet och politiken fram ett hat som ska rensa landet från människor som inte lydigt går in i den kristna extrema högerburen och lever som man eller kvinna och inget annat.

Tusentals unga trans bor gömda i safe houses, skyddade av enskilda modiga. De kan inte gå ut, inte synas och ändå finns de och ändå lever de.

Det är då det sjuka i Ugandas hatpolitik blir så tydligt.

Vad mättar tusentals trans som inte får finnas?

Svaret är män som köper sex.

Liksom mina vänner från Paris på 60- och 70-talet så är prostitutionen den normala, ja oftast enda, vägen för att överleva som trans.

Män som köper sex i ett sjukt könssamhälle och sedan går de kanske till jobbet som parlamentariker och jublar när lagen ska antas så att straffen ska bli ännu hårdare för de som inte får finnas.

Så vad har tusentals trans i Uganda med Sverige att göra?

Tja, varför gör Sverige affärer med den transfobiska regimen?

Varför bojkottas inte den politiska ledningen såsom vi bojkottar den ryska?

2023. Möt Purity.

Purity Akabishanga Paige är socialvetare och transaktivist.

– Jag kom till Sverige för tre år sedan efter en lång och mödosam resa mot en asylprocess i Kenya dit jag flytt från mitt hemland Uganda.

En av Ugandas kända hbtqi-aktivister David Kato mördades 2011 mitt i en våg av förföljelse som en direkt följd av landets försök att driva igenom en lagstiftning som förbjuder organisering av hbtqi-frågor. En av världens mest fientliga lagstiftningar kriminaliserar den som är transperson. Också Purity arresterades och fängslades.

– Jag satt i arresten, var på väg till domstolen där jag riskerade livstids fängelse. På vägen dit lyckades jag smita från transporten. De hade glömt att låsa buntbanden/handklovarna. När bilen stod stilla tog jag mig ut och sprang. Jag sprang hela vägen till en av mina vänner som är en välkänd aktivist. Min vän sa att det var omöjligt skydda mig, att jag inte fick stanna eftersom jag inte bara flydde från polis och domstol utan också från min familj, från min far som är en högt uppsatt politiker i landet.

– Till slut lyckades jag med hjälp av biståndsarbetare komma till ett boende i Nairobi. Där påbörjades utredningen och asylprocessen hos UNHCR som efter fem år gav mig flyktingstatus.

– Jag kommer från en privilegierad bakgrund i övre medelklass i en strängt religiös familj. Min pappa är en välkänd politiker. Han satt under lång tid i parlamentet och var en av de som slogs hårt för att den lag som heter Anti Homosexuality Bill skulle antas. Jag har ingen som helst kontakt med min familj idag. Det är omöjligt. Min far hatar mig och min uppväxt var en kamp på alla plan. Försöken att omvända mig pågick ständigt. Jag har alltid stått ut, varit fel som pojke, för fjollig, var retad, konstig och ständigt mobbad som ”misstänkt homosexuell”. Min mamma bad mig sluta ”vara konstig”, skärpa mig, bli vanlig. I högstadiet försökte min far döda mig. Jag bär för alltid spåret från den händelsen. Ett fyra centimeter långt ärr i pannan där han slog mig med en pistol. Jag låg på sjukhus i månader. Enda anledningen till att jag lever är att han ännu inte hade lagen på sin sida för att kunna döda mig. Det var hans ord.

(Intervju av Anna-Maria Sörberg.)

* * *

Kan man verkligen vara feminist och transfob samtidigt?

* * *

En vän säger:

– Du borde läsa Judith Butler, det var hon som skapade queerteorin som stämmer rätt mycket med det du sa.

Jag svarar något svävande om att Jenny läste Michel Foucault mellan pressläggningarna, men visst, Butlers teori lanserades på svenska 1990 så jag borde säkert läsa det men… man bör så mycket.

Jag är lite trött på de teoretiska labyrinterna som många vandrar i kring kön, könsroller, genus och gender. För att inte tala om varje definition av en grupp som ska särskiljas från en annan för att förtrycket ser annorlunda ut för olika grupper.

Vi missar alla något där.

Det är ju samma orsak till förtrycket för alla.

Och samma befrielse som måste ske.

Vi vet ju vad som fungerar.

Vad var det nu vi skrek redan när 70-talet föddes? ”We’re here, we’re queer, get used to it.”

PinUp. Vad händer när fotografen driver med pinupbilder och gör nakenbilder där underredet är kvar? Andra blir rasande, inte på bilderna utan för att snoppen inte opererats bort.

Hatte Stiwenius.

2023. Anklagelsen.

Så, vem är ansvarig för könskriget? Det här är inget vi behöver teoretisera om.

Det räcker med att se svenska män i ögonen. Se när de utnyttjat prostituerade, se när de inte tar ut föräldraförsäkringen, se när de våldtar, se när de misshandlar sin partner, se när de gör övergrepp på barn, se när de ropar att fotbollsdomaren är hora, se när de kvoterar varandra in i löneförsprånget, se när de beter sig som män och inte som medmänniskor.

* * *

Jag kontaktar ”L” i september 2023. Liksom de flesta i reportaget 1983 är hon anonym. Hon var min klippa då, en könsbytare som gjort hela vandringen och som levde ett liv som en radikal feministisk kvinna i en mindre stad i Sverige. Hon stöttade mig, diskuterade, gav tips och tröst jobbiga dagar. När jag på slutet berättade att jag inte tänkte bli kvinna, att jag var trans, så stödde hon också det med orden ”alla väljer sin väg”.

Nu 2023 är hon pensionär och ingen vet att hon för länge, länge sedan hade ett annat namn. Jag frågar om hon vill prata om kön idag.

– Absolut inte. Det där hålet vill jag inte ramla ner i igen. Det är samma arga diskussion då som nu. Jag har inte tid med sånt. Jag är klar med det där.

* * *

Detta är fakta: Ingen kan svara på frågan varför trans finns och alltid har funnits.
I tusentals år.

* * *

Med 387 röster mot 2 blev det skärpning av den redan stenhårda lagen mot hbtqi-personer i Uganda. Dödsstraff införs.

Presidenten kallar det en kamp mot imperialismen.

Själv tänker jag bara på de två som röstade emot.