För Emma slutar en jobbfest med att hon vaknar med hans händer på sina bröst.

– Jag vaknade av att han stönade i mitt öra, säger hon.

I Emmas värld är hon och Sebastian bara kompisar, kollegor. Men på en företagsfest tar han plötsligt ett stort steg framåt och kysser henne på munnen mitt framför alla kollegor.

– Jag puttar bort honom. Han är dubbelt så gammal som mig så jag går därifrån och är med en annan kollega under kvällen, säger hon.

Men när kvällen är slut och hon ska gå och lägga sig blir hon mörkrädd ensam på sitt rum. Hon knackar på de andra rummen i hotellkorridoren, där hon vet att kollegorna bor. Ingen öppnar, förutom Sebastian.

Hon är berusad och somnar i en fåtölj i hans rum.

När hon vaknar ligger hon i sängen och någon har tagit av henne allt utom trosorna. Sebastian ligger bredvid henne och tar henne på brösten och rumpan.

– Jag hör stön i mitt öra och han tar på mig. Jag går därifrån, tillbaka till mitt hotellrum, säger hon.

Emma vet inte då att hon inte är den enda som utsatts av Sebastian. Ett par år tidigare har Nora börjat på anläggningen. Sebastian, som är personlig tränare, erbjuder sig att träna ihop med henne och är direkt väldigt närgången.

– Det är klart att man som PT rör sin klient ibland, men inte på ett sånt där sätt, säger Nora.

Trodde det skulle vända

Han börjar komma med presenter till henne och det blir mer och mer tydligt att han är intresserad.

På en personalfest några månader senare brister det för Sebastian när han ser att Nora hånglar med en annan kille.

– Jag fick höra i efterhand att han krossat en öl i handen för att han var så arg, säger hon.

Efter den kvällen tror Nora att det ska vända. Sebastian säger att han behöver lite distans från henne och de bestämmer att de inte ska prata med varandra.

– När han sa det blev jag glad och lättad, säger Nora.

Men han är alltid nära henne. Alltid bara ett par maskiner bort när hon tränar och när hon tittar upp i speglarna ser hon att han stirrar på henne.

En dag, utan att Nora fattar hur det går till, tycker han att de är kompisar igen. De tränar ihop och efter passet dyker han på henne med ett måttband.

– Han börjar mäta mig så högt upp på låret som det bara går. Jag var inte alls beredd, det var en så sjuk situation, säger hon.

”Misstänksam mot nya killar”

Inte långt efter händelsen bryter Nora ihop inför en annan kollega. Allt sammantaget blir för mycket.

– Jag började gråta och hon hjälpte mig att skriva en lång lista över allt han sagt och gjort mot mig, säger hon.

Jag var i chock, men chefen bara tittade på mig och sa att jag skulle säga till om det hände något mer.

När hon går till chefen känns det först som att hon blir tagen på allvar. Hon och Sebastian kallas till ett möte. Men han blir arg och stormar ut så fort hon öppnar munnen. Trots att det inte blir något samtal verkar saken nu vara utagerad för chefens del.

– Jag var i chock, men chefen bara tittade på mig och sa att jag skulle säga till om det hände något mer. Sedan dess har han inte följt upp det här alls, han bryr sig inte, säger hon.

Enligt Nora är det även flera klienter som klagat på att Sebastian är närgången. Men Sebastian tillåts fortsätta. Hon upplever det som att han har fritt fram att göra nästan vad han vill eftersom han är kompis med chefen.

– Jag går runt och mår skit, medan han blir bara tajtare och tajtare med chefen, säger Nora.

Hur har du påverkats av det som hänt?

– Jag är alltid lite misstänksam om det börjar en ny kille. Så är det alltid med män, men särskilt på den arbetsplatsen. För jag vet att om någonting händer så kommer ingen att bry sig, säger Nora.

Jobbar fortfarande sida vid sida

När Emma, drygt två år senare, går till chefen med sin berättelse om Sebastian får hon ett liknande bemötande. Hon vill att han ska få en varning, allra helst försvinna från arbetsplatsen. Men chefen säger att det inte går att göra något. Det beskedet har han fått från HR-avdelningen.

– Han sa att jag aktivt valt att gå in i hotellrummet, säger Emma.

Hon får också veta att HR-avdelningen sagt att händelsen skett under fritiden och att arbetsgivaren därför inte har med saken att göra. Det trots att reglerna är tydliga med att saker som sker på personalfester räknas som jobbrelaterade. Emma polisanmäler Sebastian men drar tillbaka anmälan.

– Det var ingen idé, när inte ens min arbetsgivare stod på min sida, säger hon.

Emma är äcklad av det som hänt och tycker att det är jobbigt att behöva jobba sida vid sida med Sebastian.

– Jag vet ju att jag inte har gjort något fel. Men det är så här det är. Jag kommer säkert att stöta på fler som honom. Det är så vidrigt, men det värsta är att vår arbetsgivare inte gör någonting.

Lisa och Vera: ”Vi tänkte att det var vi som överdrev”

Deras första sommarjobb blir inte vad de hoppats på. Lisa, Vera och Maja utsätts alla av sin drygt 40 år äldre chef. Först i efterhand inser de vad de varit med om – och polisanmäler Michael.

Han trycker sig mot dem, smeker med handen över deras rumpor, kan komma bakifrån och krama om dem, kallar dem älskling. Lisa och Vera är bara 16 och 17 år – Michael närmare 60 och deras chef.

– Det var nog mycket det som gjorde att jag först inte insåg hur fel det var. Han var en gubbe som ska veta hur man behandlar sina anställda. Det är liksom det man utgår från, att han inte gör fel. Jag tänkte att det var jag som överdrev, säger Lisa.

Det är först när en annan av hennes kollegor hör av sig som det går upp för Lisa hur fel Michael har betett sig.

Maja: ”Han lät kramarna övergå i ett juckande mot min rumpa”

För kollegan, 16-åriga Maja, hade sommaren varit ännu värre. I polisförhör berättar Maja om hur Michael höll fast henne i hårda kramar när de var ensamma. Hur han sa att hon luktar gott, och hur han ibland lät kramarna övergå i ett juckande mot hennes rumpa, samtidigt som han stönar och pussar henne på halsen. Vid ett tillfälle drog han upp hennes tröja och försökte ta ut hennes bröst ur BH:n. En annan gång tryckte han upp henne mot en vägg, drog upp hennes tröja och förde sitt huvud mot hennes bröst. Han kunde också fråga henne snuskiga saker, som om hon var oskuld, om hon sugit kuk, och sagt ”du kan få träna på mig”.

Första sommarjobbet

När Lisa får höra inser hon vad hon själv varit med om.

– Jag hade varit osäker på om jag överdrivit min egen upplevelse. Hans tafsande, att han stod alldeles för nära, jag hade tänkt att det kanske bara var att han ville se det som att vi var kompisar. Samtidigt kändes det hela tiden fel. När jag fick veta att fler varit med om det här fick jag det bekräftat. Jag hade inte inbillat mig.

Det var som att jag bara utgick från att det var så här det skulle vara. Jag hade inget att jämföra med.

På liknande sätt är det för Vera. Det är hennes första sommarjobb, och hon tänker först inte att sättet hennes chef beter sig på är felaktigt.

– Det var som att jag bara utgick från att det var så här det skulle vara. Jag hade inget att jämföra med. Allt var liksom första bilden av hur ett jobb fungerar. Jag reflekterade väldigt lite över vad som var moraliskt rätt eller fel av en chef att göra.

I efterhand har hon insett att Michael gick över gränsen på många sätt. Inte bara genom sitt fysiska tafsande, hur han ställde sig alldeles för nära när ingen annan såg, eller armen ha la runt deras axlar, utan även genom sitt sätt att prata med dem. Och hur han tydligt favoriserade dem i perioder.

– Han ropade typ älskling istället för våra namn, och kunde berätta att man var den bästa där. Sen en annan vecka var det någon annan av oss han höll på så med, säger Vera.

Både Lisa och Vera har funderat över om de själva kunde ha gjort något annorlunda. Men eftersom de inte riktigt insåg att det Michael gjorde var fel, var det också svårt att agera. Dessutom var de båda glada över att de fått sommarjobb, och måna om att göra bra ifrån sig. De ville inte ställa till besvär. Men det hände ändå att Lisa sa ifrån.

– När han var för närgången sa jag åt honom, men det var inte alltid jag vågade. Han lyssnade ändå inte, och samtidigt kände jag hela tiden att jag kanske överdrev.

Dömdes till fängelse

Hösten efter tjejernas sommarjobb polisanmäler Maja Michael. Även Lisa och Vera räknas som målsägande. Michael döms till fängelse i sju månader för grovt sexuellt ofredande och för sexuellt ofredande. Både Lisa och Vera tycker att de känns skönt. De hoppas att domen innebär ett slut för Michaels beteende, och kanske att fler tjejer vågar anmäla när de utsätts. Samtidigt har domen inte suddat ut vad de var med om. Spåren sitter kvar.

– Allt det här har påverkar mig väldigt mycket. Jag har behövt gå till en psykolog. Men det känns fortfarande jobbigt, och jag känner att jag inte vill ha en man som chef igen, säger Lisa.

Vera känner på liknande sätt:

– Jag skulle inte ta ett sådant jobb igen, på ett litet företag där man ibland jobbar ensam med en gubbe. Jag skulle välja bort det.

Ida: ”Äcklad av att jag lät honom tafsa”

Det är Idas första lagerjobb. Hon är glad och trevlig som alltid när hon träffar nya människor. En av de nya kollegorna tar det som en invit.

Det börjar med flörtiga meddelanden, och snart blir sexanspelningarna grövre. Han skickar bilder och filmer. Han har bland annat filmat sig själv när han gör ”helikoptern”.

– Det var som att han blev besatt av mig på ett läskigt sätt. Till slut blev jag inte förvånad. Jag blev nog mest äcklad, i och med att jag själv inte gett någon signal om att jag var intresserad, säger hon.

Ida säger att de två börjar som kompisar, men att han inte riktigt verkar förstå gränser. Kollegan är nästan dubbelt så gammal som Ida och när de är på jobbet följer han efter henne tills de är ensamma. En gång försöker han dra ner henne i sitt knä på en stol och tar henne på brösten.

– Jag kände två händer bakifrån som gick från min hals och ner mot brösten. Jag minns att jag var lite feg och inte sa ifrån. Jag frös till is. Jag bara stod där som ett fån och var obekväm och önskade att han skulle sluta.

I dag vet hon att reaktion, att bli paralyserad, är vanligt hos personer som utsätts för sexualbrott.

Fortsatte jobba sida vid sida

Händelsen blir droppen för Ida. Hon går till en chef och berättar vad som hänt. Hon visar också upp alla meddelanden, filmer och bilder han skickat.

– När han tafsade kände jag att det hade gått över gränsen. Att jag inte mådde bra. Jag kunde inte koncentrera mig på jobbet utan tänkte bara på när han skulle komma nästa gång, säger hon.

Hennes larm leder till många och långa möten där arbetsgivaren och facket pratar med Ida och mannen var för sig. Hon upplever att hon blir tagen på allvar och en internutredning mot mannen startas. Men samtidigt beslutas att han och Ida ska fortsätta jobba sida vid sida medan utredningen pågår. Mannen får en tillsägelse om att han inte får prata med Ida, det är allt. I dag säger Ida att hon önskar att arbetsgivaren varit hårdare.

– Där och då ville jag bara behålla mitt jobb för jag trivdes med de andra kollegorna. Men i dag fattar jag att det är så fel som det bara går. Jag önskar att arbetsgivaren gjort sig av med honom eller sett till att vi gick på olika scheman så att vi aldrig behövde träffas, säger hon.

Det dröjer inte länge innan han står där bredvid henne i lagergångarna igen. När hon berättar för chefen att han fortsätter närma sig henne trots tillsägelsen får hon rådet att förlåta honom. För Ida blir det tydligt att de vill ha saken ur världen.

Det är tufft att gå till jobbet under tiden utredningen pågår.

– Jag mådde inte bra. Jag kände mig så äcklad över att jag lät honom göra så där. Jag tänkte hela tiden att imorgon ska jag säga till honom, imorgon ska jag vara stark. Men det är inte så lätt.

Förövaren fick vara kvar

Internutredningen mot mannen läggs så småningom ned och istället för att få stöd från arbetsgivaren när hon polisanmäler så får Ida veta att hennes provanställning inte förlängs. Hon petas, hennes förövare blir kvar.

– Jag vet att jag jobbade bra. Men de tyckte att jag skapade trubbel för dem så det var lättare att hitta på en ursäkt och inte förlänga min provanställning, än att lägga en massa energi på mitt ärende, säger hon.

Ida har i dag ett nytt jobb, och en ny provanställningsperiod. Just provanställningen är anledningen att hon inte vill vara med i Dagens ETC med namn och bild. Hon är rädd att återigen stämplas som någon som skapar problem. Samtidigt är hon arg över att det är så.

– Jag blir förbannad. Man är där för att jobba, inte för att bli trakasserad, säger hon.

Pauline: ”Han skickade nakenbilder”

Pauline får en chock när hon tittar i kamerans display. Henrik, hennes kollega, har tidigare på dagen lämnat den till henne med orden ”titta på bilderna när du är ensam.”

Nu lyser bilderna emot henne. Hans byxor är neddragna. Hon ser en naken pung. Hans rumpa.

Hon mår illa. Det snurrar i huvudet. Vad ska hon göra?

Händelsen är kulmen på en vår där kollegans kontaktförsök blivit mer och mer intensiva. Han är 30 år äldre och har familj, men det hindrar honom inte från att skämta om att han vill dela rum med en ung nyanställd tjej när de åker på konferens.

Det hindrar honom heller inte från att bjuda in Pauline till en padelmatch under förespegling att hela företaget ska spela. När hon dyker upp på banan är det bara han där och han kommenterar hur hon ser ut. ”Jag kan inte koncentrerar mig när du tar av dig tjocktröjan”. Han letar upp henne på Snapchat och skickar en bild där han ligger nedbäddad i sängen efter en firmafest. ”Synd att kvällen tog slut så tidigt”, skriver han.

Gränserna har suddats ut

Pauline är 26 år gammal och har haft jobbet som marknadsansvarig på ett IT-företag med ett 60-tal anställda i något halvår. Hon trivs. Sitter med i ledningsgruppen, ser jobbet som en chans att utvecklas.

– Det var ett spännande företag och jag trivdes väldigt bra med min närmaste chef, säger Pauline i dag, drygt tre år efter händelsen.

Men samtidigt finns den där andra sidan. En del kallar det familjär stämning. Gränserna för vad som är okej att säga till en kollega har suddats ut.

Pauline minns att hon reagerade på Henriks sätt redan från början.

– Han var framåt och tog för sig, det professionella fanns inte där. Det var inte alltid sexuella grejer ha sa, men en stämning i rummet, säger hon.

Efter att ha tittar på nakenbilderna är Pauline förvirrad och vet inte vad hon ska göra. Hon går till en kollega som uppmanar henne att gå till chefen. Även chefen tar henne på allvar.

– Jag är så tacksam mot min arbetsgivare. Man hör om fall där saker inte hanteras by the book, men de gjorde verkligen allt rätt, kallade till krismöte och gav mig stöd. Det betydde jättemycket för mig, säger hon.

I samband med att Pauline berättar gör företaget en bakgrundskontroll av Henrik. Det visar sig att han är dömd för att ha installerat ett spionprogram i sin 13 år gamla bonusdotters dator och filmat henne i smyg. För Pauline blir den domen en bekräftelse.

– Domen mot honom bekräftade min känsla, det obehag jag känt, säger hon.

Henrik får sparken, men bestrider avskedandet och det blir en tvist i domstol. Allting drar ut på tiden och det blir en jobbig väntan där Pauline tycker att hon ser honom överallt på stan. Hon ser sig om över axeln när hon går från jobbet sent på kvällarna.

– Jag hade en klump i magen som kom och gick, säger hon.

”Blir inte tagen på allvar”

När domen till slut kommer slår den fast att företaget hade rätt att ge Henrik sparken.

– Då kände jag mig hörd och sedd. Det blev tydligt att det han gjorde mot mig, så är det inte okej att göra, säger hon.

I dag har Pauline bytt jobb och tänker inte på Henrik och det han gjorde så ofta längre.

– Jag har blandade känslor. När det hände kände jag mycket ilska över att en människa kan ta sig friheten att bete sig hur som helst. Ilskan har lagt sig idag och jag är väldig stolt och tacksam över min arbetsgivare. Jag kan inte ens föreställa mig att vara i den situationen och inte få stöd.

Samtidigt har trakasserierna satt spår. Hon säger att hon i grunden är en glad, positiv och social människa. Men ibland vill hon nästan tona ner det i jobbsammanhang.

– Man blir ganska trött på att vara den här unga drivna tjejen som är så social och trevlig hela tiden. För det blir på bekostnad av att man kanske inte blir tagen på allvar, eller att man får kommentarer som man är helt säker på att ens äldre kollegor inte skulle få, varken kvinnliga eller manliga. Det är sorgligt.

Sandra

Han fäller opassande kommenterar och försöker ta på Sandra. De två jobbar som personliga assistenter tillsammans, och Sandras kollega fäller också kommentarer inför brukaren de arbetar hos. En gång frågar han brukaren om han runkat och tänkt på Sandra under natten. Till slut vågar Sandra berätta för sin chef, men får efter det byta arbetsplats medan kollegan får arbeta kvar. Enligt chefen står ord mot ord.

Lova

När Lova har jobbat en månad på cafét bjuder hennes kollega ut henne efter jobbet. Hon tackar ja till det. Men Lova vill inte ha någon intim relation med honom. När han försöker kyssa henne och gör närmanden den kvällen säger hon nej, trots det försöker han igen. Och det fortsätter. Under flera månader utsätter han Lova för sexuella trakasserier, både på jobbet och utanför. Hon säger till slut till sin chef. Under två veckor slipper hon jobba ihop med honom, men sedan sätts de på samma pass igen.

Sofia

Redan som nyanställd börjar Sofia få sms med sexuellt innehåll av sin chef Paul. Så småningom börjar han också närma sig henne fysiskt. Han kan hålla fast henne och trycka sig mot henne. Flera gånger visar han sitt kön för henne. Trakasserierna eskalerar. Han skickar meddelanden alla tider på dygnet, låter henne aldrig vara. Men som ensamstående småbarnsförälder behöver Sofia jobbet. En dag får hon ändå nog – i DO:s anmälan till Arbetsdomstolen beskrivs hur Paul ringer upp Sofia och onanerar i telefonen. Efter det vågar hon inte gå tillbaka.

Alice, Mirjam, Julia och Alma

De söker alla jobb när ett nytt lågprisvaruhus öppnar utanför Falun.

Ägaren är mer än dubbelt så gammal och tycker om att kramas, det märker de redan på anställningsintervjun. På jobbet ger han dem komplimanger för deras kroppar och hur de ser ut.

På en personalfest går det helt överstyr. Han pussar Mirjam på brösten, lyfter upp hennes klänning och trycker in sitt huvud mellan hennes ben. Alma utsätter han för ett grovt sexuellt övergrepp inne på toaletten.