RIK:s tränare har fått se lagets bästa spelare försvinna flera säsonger i rad.
– Det är tufft, men det är vår verklighet. Vi vill inte spendera pengar vi inte har utan klubben vill utbilda egna unga talanger. Vi är ett ungt lag och det kommer att svaja i perioder. Jag tycker att vi har spelat bra men kanske inte riktigt fått med oss de poäng vi hade önskat. Men tankesättet är att vi kommer att bli bättre för varje dag som går – jag känner ingen stress.
Redbergslids arenasituation känner de flesta till vid det här laget. Hemmapremiären mot Skövde i Scandinavium – där RIK huserar sedan Lisebergshallen revs i vintras – fick avbrytas efter knappt två spelade minuter på grund av att golvet var för halkigt att spela på. Jasmin Zuta har vädrat sitt missnöje.
– Jag har funderat på vad jag är upprörd över egentligen. Det kanske låter befängt i min position att inte prata om det sportsliga. Men det jag fastnar vid är att 500 av klubbens ungdomar, som var där för att se sina idoler, fick gå hem. För att det var kondens på golvet.
”Ledsen och förbannad”
Stadsbyggnadskontoret utreder en ersättningsarena. Den senaste planen är att det byggs ett mellanalternativ tills en ersättningshall för Lisebergshallen är klar. Men hallen, som ska ligga i Kviberg, skulle ändå inte leva upp till Svensk Elithandbolls reglemente. Jasmin Zuta har släppt sina förväntningar.
– Man blir ledsen, förbannad och påverkad på ett sätt som är negativt när man lägger kraft på det här, som jag har gjort ett tag. Däremot tänker jag aldrig ge upp när det gäller ungdomarna och deras framtid, för det är mitt ansvar och vårt ansvar som klubb.
Han talar dels om ungdomarna som finns i hans egen klubb. Antalet har vuxit explosionsartat och idag finns verksamhet på både kill- och tjejsidan från sex års ålder hela vägen upp till seniornivå. RIK har med andra ord förvandlats från en ren elitklubb till en stor ungdomsklubb. Basen är Rosendalshallen i Björkekärr där det finns tre planer. Den räcker inte till, så lagen får även åka till Berghalla i Bergsjön, Gamlestadshallen, Lunden och Prioritet Serneke Arena för att träna.
– Platsbristen är uppenbar i Göteborg, säger Zuta, som upprörs över att politiker inte verkar förstå den stora samhällsnytta idrotten ger.
– Idrotten fostrar individer som måste lära sig att samarbeta, som lär sig av varandra och tvingas ta ansvar. Och som ur en fysisk och psykisk synvinkel kommer att vara mycket mer välmående än en som inte idrottar. Man kan göra det till en ekonomisk fråga. Om man som politiker förstår det här, hur kommer det sig då att man inte skapar rätt förutsättningar för de klubbar som finns i samhället? Jag tror inte att de förstår.
Du kanske ska bli politiker?
– Jag funderar mycket på hur man ska få politikerna att förstå, hur man kommer åt dem. Tanken har slagit mig att starta ett idrottsparti. Bara för att synas och trycka på just detta tills folk förstår. Men man kan inte dela upp sig i hundra bitar. Vi får se vad det blir av det.
Jasmin Zuta är uppvuxen i Frölunda och säger att han i efterhand förstått att idrottsgemenskapen räddat många i hans generation. I nya handbollsmagasinet Stürmerfoul, där Zuta är krönikör, skriver han om ämnet och hur oerhört värdefull handbollshallen var för dem som behövde skingra tankarna en stund och hålla sig från gatan.
Det är delvis därför han inte säger nej när någon ledare från andra handbollsklubbar i Göteborg ringer och frågar om han vill komma och hjälpa till.
– Det är bara raka vägen från mitt hjärta, för att jag vill hjälpa dem. Även om det är en tisdagskväll i Angered klockan åtta. Den glädjen att få se ungdomarna där, vad är större än det? Att få lära dem saker, inspirera, guida och få dem att välja idrotten och handbollen. Vad slår att väcka någons drömmar? Inget – i alla fall inte för mig.
Jasmin Zuta spelade själv i RIK som junior och sedan som senior i två år under klubbens senaste storhetsperiod i början av 2000-talet. Han bytte därefter klubb för att få mer speltid.
– Men jag kände ganska snabbt att jag var på väg in i ledarrollen, och så fick jag ett erbjudande om att bli assisterande tränare i Warta, i näst högsta serien. Efter två veckor där hoppade huvudtränaren av, så då stod jag där själv, 22 år gammal.
Utvecklat sitt ledarskap
Han förklarar att han hela tiden försöker utvecklas som ledare. Att han i början bara trodde att tränarskapet handlade om handboll men att han nu vet att det handlar väldigt mycket om människor.
– Det gäller att lära känna människor och veta vilka punkter man ska trycka på. Jag har bränt många skepp, jag har varit så jäkla dålig rent ut sagt, säger han och skrattar.
– Jag var den auktoritäre väldigt länge, som gick över till att vara den målinriktade, till att nu jobba med att delegera mer. Jag vill integrera människor i det vi håller på med och att ta ansvar. Jag är många procent bättre nu.
För några år sedan slutförde Zuta en internationell mastercoachutbildning.
– Jag har en vision om att komma utomlands. Drömmen är att ta mig till Tyskland som tränare. Det är ett kapitel i framtiden att avverka förhoppningsvis.
