– Jag var väldigt ledsen. Det är tungt att vara så nära och ändå inte komma med. Och sen var det ju inte första gången heller, säger hon. Jag kände mig helt förstörd efter kvalet och bestämde mig för att ta en paus, och göra något annat. Jag var tvungen att göra det efter den besvikelsen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hon har varit med i världstoppen i sin sport i nästan tio år och vunnit både i världscupen och SM-guld. Men OS – det som är det allra största för många idrottskvinnor och -män – har hon inte kommit tillbaka till. Kvalmissen förra våren var andra gången i rad som hon missade att kvala in.
– Jag tycker att reglerna är väldigt orättvisa. Det handlar mer om vilket land man kommer ifrån, och inte hur bra man är. Det är klart att det är frustrerande när sämre fäktare får vara med i OS. Vi är några i världstoppen som har hamnat i kläm på grund av det här systemet. Det är tråkigt.
Kvalet och tilldelningen av OS-platser sker kontinentalt, vilket gör att några av världens bästa européer missar mästerskapet.
Bara ett år före OS-kvaltävlingen kom hon tvåa i VM och rankades i världstoppen några månader före OS. Men det räckte alltså inte.
– Det är extra jobbigt när man känner att man är i bra form. Jag vet att om jag hade kommit med i OS så hade jag haft en chans att ta medalj.
Hur är det att vara så nära, men ändå inte komma med?
– 2012 var ännu jobbigare. Jag hade kommit upp som ett underbarn som tagit EM-silver, kom till OS-kvartsfinal och levt fäktning i fyra år. Jag ville bevisa hur bra jag var. Inför det kvalet hade jag vunnit i världscupen i Paris och var rankad typ tolva i världen. Men kvalade ändå inte in. Det var mycket tuffare inför London-OS.
På vilket sätt?
– Det var bara fäktning som gällde för mig. Jag hade precis gjort slut med min kille. Jag hade ingen utbildning att falla tillbaka på, hade hoppat av gymnasiet för att fäktas och pluggade upp mina betyg istället. Det kändes helt tomt. Jag tog tre restaurangjobb den sommaren.
Och hur gjorde du förra året?
– Jag hade plan B. Jag skulle gifta mig, jag ansökte om att jobba heltid och hade mer att falla tillbaka på. Jag var mer redo eftersom jag visste hur svårt det är att kvala in till OS. Jag var förberedd på att inte deppa ihop. Livet går vidare. Och jag mådde ändå rätt okej ett tag efteråt.
Under året som har gått har hon sysslat med mycket. Föreläst, varit OS-ambassadör för Sveriges Olympiska Kommittés projekt Olympic Day och så hängt en del hos hemmaklubben i Kungsbacka. Dessutom nappade hon på ett erbjudande att tävla utomlands också, men ingen heltidssatsning.
– Jag hjälper till och tränar ungdomar i Kungsbacka Fäktklubb en till tre kvällar i veckan. Men det känns som att jag knappt har fäktats själv. Jag tränar åtta pass i veckan och håller igång. Jag har alltid varit väldigt disciplinerad. Tidigare tränade jag säkert tio till tolv pass i veckan, de senaste tio åren. Förutom den egna träningen var jag faktiskt med i Europacupen med det franska laget Beauvais. Sen blir det en hel del med Olympic Day också där jag träffar barn, visar dem fäktning och berättar om hur det är att vara elitidrottare.
Började tidigt
Hon är något av en veteran i sporten. Trots sin unga ålder.
– Jag kom med i seniorlandslaget som 14-åring 2004. Många i min ålder gör sina första mästerskap, men jag började så otroligt tidigt. Det känns som att jag har hållit på i 100 år. Fäktningen är det roligaste jag vet.
Nu blickar hon framåt.
– Har man passionen och känner att man har mer kvar att ge är det inga problem. Då ser man bara möjligheterna. Jag har en tanke… det blir nog en OS-satsning till. Jag har inte släppt det. Jag har tagit medalj i VM och EM och jag har varit med i OS. Drömmen är att nå dit igen och att slåss om medaljerna.
Det är väldigt tidskrävande och du har ju varit med om en del motgångar. Hur orkar du ladda om?
– Jag har gjort tre OS-satsningar i mitt liv. En sån satsning är fyra år… Jag har gjort bra säsonger och varit topp i världen när det har varit dags för OS-kvalet har jag inte lyckats. Jag vet vad som krävs. Det är ett pussel. Man måste nästan vara lite galen för att klara av en sån satsning. Jag är nog lite galen.
Reglerna ska ändras
Världscupen startar igen i november. Till nästa OS – i Tokyo 2020 – ändras kvalreglerna för att nå tävlingarna. Då är det världsrankingen som avgör vilka som får vara med.
– Jag slutade när jag var som bäst. På topp. Jag var i grym form. Sätter jag igång och kör ”all in” så kommer jag upp i den nivån igen. Det handlar om att få ihop det fysiska och det mentala.
Och sen är det praktiska saker som måste fungera också.
– Jag tänker på fäktningen varje dag. Jag har ett sug, men jag måste lösa en del saker. Fixa en träningssituation som funkar. Min gamla tränare flyttade till Ungern. Men det finns ingen riktigt duktig värjtränare här. Jag behöver en i världsnivå som kan göra mig ännu bättre. Sen behövs finansiellt stöd också. Får jag ihop det så vet jag att jag kan nå OS igen. Jag ger inte upp.
