Ungdomssatsningen i Angered når resultat

– Det är där vi rekryterar medlemmar. Det som gör friidrotten intressant är att det finns en gren för alla, man behöver inte vara lång och smal, säger Angelica Ericsson, friidrottstränare i Angereds IS.

I Angereds IS är bredd viktigare än spets. Barnverksamheten är det viktigaste och alla får vara med. Det är grunden.

A-lagen i fotboll och innebandy lades ner eftersom de inte gav tillräckligt mycket tillbaka till klubben.

– Barnverksamheten ska inte betala för den vuxna verksam­heten. Vi bestämde oss för att om man inte är med och bidrar så får man lägga ner.

Nu har föreningen i stället sambafotbollsträning, enbart för tjejer.

– Vårt mål är alltid bredd, inte vem som är störst och bäst. När någon växer upp och är tillräckligt bra och våra kunskaper inte räcker till så skickar vi gladeligen dem vidare för att få den expertis de behöver för att bli en stjärna, säger Angelica Ericsson som varit aktiv i klubben i tio år.

Då hamnar friidrottarna i de större föreningarna i Göteborg, som Öis eller Ullevi.

– Alla är säkert välkomna överallt, men hos oss är det inte ett tvång att tävla. Du kan komma som du är. Oavsett om du är vit, svart, gul, kort, tjock, lång eller smal. För man kan alltid någonting och det är det som är det viktiga.

Tränarna i Angereds IS är själva med och tränar. Det är en viktig ingrediens i deras filosofi. Tanken är att kunna visa att det går bra att vara med även på det man inte är bäst på.

– Det är okej att visa att även vi inte är duktiga på allt. Vi har barn inte bara från olika kulturer, vi har barn med olika diagnoser. De är med och tränar med alla andra, vi har inga speciella grupper speciellt anpassade för individer. Alla tränar tillsammans.

Får slåss för träningstider

Angelica ser inga problem med att bedriva idrottsverksamhet i en miljö som på många sätt är präglad av just olika kulturer. Men det kan ibland vara svårt att förklara konceptet med ideellt arbete.

– Många har med sig från sina hemländer att alla ledare är av­lönade. De kan ibland tycka att vi är knäppa som gör det här gratis. Det kan vara svårt att förklara att ”jag gör det här för ditt barn, jag gör det för att jag vill göra något av ditt barn”.

Det största problemet föreningen upplever är arbetet gentemot kommunen. Föreningar från alla stadsdelar vill ha träningstider i Angered.

– Jag slåss två gånger om året för att få tider i vår egen hall mot föreningar från hela stan som ­petar bort vår verksamhet. Och det blir barnen som lider. Jag tycker att stadsdelarna ska kunna tillgodose de föreningar de har i sin stadsdel och kommunen är tvungen att hjälpa stadsdelarna med att lyckas.

Angelica gör en jämförelse med vad offentliga medel används till. Föreningarna får mindre och mindre pengar att röra sig med. Och i slutändan är det ändå kommunerna som får betala.

– Om kostnaden för fem sönderslagna busskurer i stället hade hamnat hos en förening hade det kanske sett annorlunda ut. Vi hade kunnat göra så mycket mer för de pengarna än att bara byta rutor. Om alla ser till att de har något att göra så slipper vi ganska mycket bus.