Vid 17-tiden på söndagseftermiddagen svängde Niklas von Heideman förbi hallen en sista gång för att hämta en släpkärra. Han passade på att kolla så allt var rent och snyggt. Trampoliner, mattor och all annan utrustning var inställd i förrådet.
Styrelseledamoten och tränaren Niklas von Heideman var på gott humör och extremt nöjd. Han kände att han och klubbkamraterna hade ordnat två fantastiska tävlingar.
Nu startade han bilen för att köra norrut med släpet som skulle lämnas.
Framme i Kungälv fick han ett sms från en klubbkamrat: ”Det verkar som att det brinner någonstans vid Slottsskogshallen.”
– Jag fick jävligt ont i magen. Jag slängde av släpet och vände tillbaka mot Slottsskogshallen.
Stod utanför avspärrningarna
Tillsammans med de flesta andra i föreningens styrelse stod Niklas utanför avspärrningarna och såg den tilltagande rökutvecklingen på avstånd.
Brandkåren kunde inte rädda byggnaden.
– Jag åkte dit igen kvart över sex nästa morgon. Då var hallen helt nedbrunnen. Det var soprent, fanns inget kvar.
Västra Frölunda Trampolinklubb var utan lokal. Och materiel till ett uppskattat värde av 1,5 miljoner kronor hade gått upp i rök.
Öppnade swishkonto
Klubben började direkt planera för sin återuppbyggnad.
– Vi öppnade ett swishkonto. Vi arbetade hårt, gick ut på sociala medier för att försöka nå ut till privatpersoner och företag och berätta att vi behövde hjälp.
Styrelsen hade ett krismöte en dag efter branden.
– Då satt vi och räknade ihop värdet på vad vi hade blivit av med. Det blev otroliga summor. Och samtidigt som vi gjorde det hörde vi då och då hur det plingade till när det kom in swishpengar. Vår kassör Ulrika sa: ”Nu kom det 1 000 kronor”.
Och så där fortsatte det.
– Ena sekunden skrattade vi på mötet och nästa stund grät vi. Vi kastades mellan sorg och lycka på något märkligt sätt. Vi insåg hur otroligt många snälla och givmilda människor det finns.
Barn från andra föreningar valde att ta sin veckopeng och swisha som stöd. Vuxna som ingen i Västra Frölunda Trampolinklubb hade någon relation till skickade också pengar.
Företag gick in och stöttade med större belopp.
– Under första veckan trillade det in 80 000 kronor. Vi började direkt att beställa ny utrustning, delvis för pengar som vi ännu inte hade. Totalt under hösten fick vi in nästan 200 000 kronor i privata donationer.
Och ytterligare ungefär 300 000 har klubben fått efter att ha ansökt från olika fonder.
– Vi känner enorm tacksamhet över all hjälp vi fått från så många. Utan de människorna hade vi inte varit där vi är idag, säger Niklas von Heideman.
I full verksamhet
Idag är klubben tillbaka i full verksamhet sedan i november. Fastighetsbolaget Balder lånar ut en gammal industrilokal i Mölndal där föreningens cirka 100 aktiva tillfälligt håller till.
Flera kvällar i veckan är Niklas von Heideman på plats som tränare för föreningens ungdomar.
– Jag ser bara glädje på kvällarna när jag är där. Vi sa redan från dag 1 att detta ska bli bättre än vad vi någonsin har haft det. Vi tänkte inte nöja oss med att ”bara” att få tillbaka det vi hade, utan vi skulle bli ännu bättre.
Har ni redan blivit bättre, trots att ni ännu inte har kunnat ersätta all utrustning som ni förlorade?
– Ja. Nu kan vi helt styra över våra träningstider. Det kunde vi inte förut eftersom vi delade lokal med andra verksamheter. Nu har vi mer halltid och kan låta utrustningen stå uppställd hela tiden. Men vi fortsätter att jobba hårt för att kunna köpa in fler trampoliner.
"Världens roligaste sport"
På klubbens hemsida hävdas det i den allra första meningen att trampolin är ”världens roligaste sport”.
Om du skulle få 15 sekunder på dig att förklara vad som är så kul och varför folk borde börja med er sport – hur skulle det låta?
– Det är ganska enkelt. Ställ ut en trampolin i öknen, och jag garanterar dig att den inom tio minuter kommer att vara full av barn! Så är det bara. Vi har fått ta bort våra telefonnummer från hemsidan, för annars blir vi nedringda av folk som vill börja med trampolin. Så har det alltid varit.
Och som en guldkant på Västra Frölunda Trampolinklubbs återkomst skulle föreningen i maj vara med och arrangera Europamästerskapen i trampolin, dubbelminitrampett och tumbling i Scandinavium.
Men som så många andra evenemang denna vår har EM blivit inställt.
– Det är otroligt sorgligt, på flera sätt. Det var första gången som vi skulle ha ett så stort mästerskap i Sverige, och det hade varit roligt att jobba med det som volontär. Flera aktiva från vår klubb var uttagna till EM, säger Niklas von Heideman och fortsätter:
– Och om jag ser det egoistiskt kan jag säga att jag själv blev besviken för det har varit en stor dröm för mig att få se min sport i en sån arena här hemma. Jag skulle ju inte själv varit med och tävlat, men på något vis hade jag ändå tagit mig upp på en trampolin och hoppat. Bara för att känna på att göra det med full belysning vid en så stor tävling hemma i Göteborgs egna lada. Det känns jättetrist att det inte blir av, för nu vet vi inte vad som händer med EM.
Ännu inget beslut
Europeiska Gymnastikunionen (UEG) avgör saken. Ännu har det inte kommit något beslut om ifall Göteborgs-EM kommer att hållas senare.
Men en annan oviss fråga är betydligt mer avgörande för Västra Frölunda Trampolinklubbs framtid.
Var ska föreningen hålla hus när den tillfälliga lånelokalen i Eklanda inte längre finns tillgänglig?
Niklas von Heideman:
– Det ska byggas nytt på hela det här området. Som längst kan vi få vara kvar året ut. Det börjar bli bråttom med ny lokal så att vi inte ska tvingas till ytterligare en paus i verksamheten. Vi har försökt att få besked från kommunen om de har några planer, men tyvärr får vi dålig respons. Vi vet inte alls vad som kommer att hända.
