– Sedan är det stora målet junior-VM i Ryssland i september–oktober, säger Gustav och tittar lite drömskt i fjärran.
Vi sitter och pratar i kvällssolen utanför Sportarenan i Näset. På planerna strax intill hörs ropen från fotbollsmatcher som pågår för fullt.
Inne i hallen tränar spelare i Frölundas olika badmintonlag. Men Gustav får inte vara med där inne med de andra – än. Karenstiden för smittorisken inomhus är inte riktigt över. Alla blodvärden är bra förutom de vita.
Så detta träningspass missar han – precis som den 17-årige stortalangen missade förra höstens junior-EM och VM, och alla vårens tävlingar därtill.
Varför?
Vi backar bandet och Gustav berättar:
– Det var för drygt ett år sedan jag började märka att nåt var fel. Jag blev trött både på träningar och i allmänhet – uppförsbackar och trappor tog emot. Senare på sommaren fick jag stora blåmärken på benen, då förstod jag att nåt var fel.
Ovanlig blodsjukdom
Gustav och pappa Patrik gick till vårdcentralen i Haga, som sedan hänvisade direkt till akuten på Östra sjukhuset. Gustavs blodvärden var på tok för låga.
Efter en lång utredning konstaterades det till slut att det handlade om den ovanliga blodsjukdomen MDS (Myelodysplastiskt syndrom) som påverkar förmågan hos benmärgen att producera blodceller. Endast en till två yngre personer drabbas årligen i Sverige av sjukdomen men den är vanligare hos äldre. Om inget görs brukar sjukdomen övergå i leukemi. Botemedlet är en stamcellstransplantation.
Gustav tyckte det var bra att veta vad han drabbats av och tränade och spelade vidare under hösten. Men enbart mixed och någon enstaka dubbelmatch. Singel blev alldeles för tungt med den sviktande konditionen.
I slutet av januari var det dags för transplantationen– en donator var hittad, en ung anonym person i Umeå.
– Först testades min bror och syster men de matchade inte. Man kan ta någon av ens föräldrar, de matchar alltid, men det är bättre med en yngre person, förklarar Gustav.
Läkarna startade med cellgifter i tio dagar och sedan fick han de nya stamcellerna, som en vanlig blodtransfusion fast mer.
”Fick helst inte nudda golvet”
Under en och en halv månad bodde han i ett rum på Östra. Föräldrar, syskon och flickvän fick besöka, men kläderna skulle vara tvättade i 60 grader, och de skulle duscha med tvål som inför en operation.
– Det var mycket regler för mig också. Jag fick helst inte nudda golvet.
Gustav tyckte ändå inte denna period var så jobbig. ”Jag visste ju att jag skulle bli bra.”
– Det var mycket rutiner och mediciner men i dag tar jag bara två mediciner för att förebygga virus- och bakterieinfektioner.
Gustav har också klarat sig helt utan några infektioner efteråt, vilket många brukar få.
Han har haft stor fördel av att vara så vältränad. Han tränade även under isoleringen på sjukhuset.
– Jag hade en motionscykel på rummet, tränade på balansplatta och med gummiband och med kroppen som belastning.
– Personalen sa att de aldrig varit med om att någon tränat så mycket!
I mitten av mars fick Gustav åka hem, men inomhus får han inte träffa några andra än sin familj. Han har dessutom restriktioner med maten.
När det gäller skolan har Gustav klarat att läsa in kärnämnena, svenska, engelska, matte under våren. Resten får han ta efterhand. Han går badmintonlinjen på Katrinelundsgymnasiet och börjar andra årskursen av fyra till hösten.
Det har blivit mycket fritid utomhus med kompisar och en hel del golf som är ett stort fritidsintresse. Gustav har också hunnit träffa flickvännen Johanna Magnusson, badmintonspelare i Malmö, en hel del.
– Det jobbiga under den här perioden har varit att jag blivit så beroende av andra. Jag har inte kunnat åka buss och spårvagn till exempel.
Men badmintonen då, hur ligger du till i dag?
– Jag ligger bra till träningsmässigt, berättar Gustav lite överraskande.
En förklaring är möjligheten till träning med familjen som ju varit de han får umgås med inomhus. Pappa Patrik är – förutom ordförande, lagledare och tränare i Frölunda – också tidigare elitspelare på högsta nivå. Och Gustavs storebror August spelar i badmintonligan för Frölunda och är bland Sveriges ungdomselit liksom sin lillebror.
Tidiga mornar när inga andra finns i hallen, har pappa och bror tillsammans kört hårt med Gustav.
Målet att leva på badminton
Han ser sig som en offensiv spelare med bra slagrepertoar och med förmågan att läsa spelet som sin största styrka.
– Det senare gör också att jag tappat mindre än en spelare som i första hand lever på kondis, snabbhet och styrka, tror Gustav.
Föga förvånande är hans förebild i världseliten den kinesiske altmeistern Lin Dan, en taktikens mästare.
Gustav har höga mål med sin badminton och vill förstås se hur bra han kan bli.
– Det kommer in mer och mer pengar i badmintonen. Målet är att kunna leva på att spela badminton i framtiden.
Nu kommer spelarna i hallen ut för att avsluta träningen med ett löppass. Dags för Gustav att ansluta.
En gammal välkänd slinga på 1,9 km ska springas två varv. Gustav visar att han uppehållit löpkondisen trots allt som hänt. Han springer 3,8 km på strax över 14 min, bara slagen av storebror August, tiotalet sekunder före. De bägge bröderna Björkler visar också förmågan att ta ut sig och ligger utpumpade på marken efteråt.
Gustav kan konstatera att han slagit personligt rekord på träningssträckan.
