– Jag ska inte gå in i alla tävlingar och tänka ”nu måste jag kvala till OS”. Det är ju målet, men det blir också lätt att det låser sig om man har OS i tankarna hela tiden, säger Tilde Johansson.
Tankarna på OS fanns redan 2019 och det blev ett år när Tilde Johansson också nådde nya nivåer:
Hon förbättrade sitt personbästa till 6,73 – svenskt juniorrekord. Hon tog två medaljer på JEM – guld på 100 m häck, och silver i längdhopp. Och hon kom med till VM i Doha och gjorde sin första finnkamp som senior.
Behövde miljöombyte
Men 2020 blev sedan inte som Tilde tänkt sig. Pandemin ställde till det förstås, och hon fick inte heller den utveckling hon hoppats på.
– Det var svårt att tagga till utan något riktigt mål under säsongen när OS blev flyttat.
Tilde kände att hon behövde ett miljöombyte. Det var ensamt i Falkenberg utan någon träningsgrupp. Hon saknade sparring.
– Jag behövde nåt nytt helt enkelt och att bryta trenden.
Nu ingår hon i ”Team Tregaro”, sju killar och sju tjejer, med bland annat tiokamparen Fredrik Samuelsson, höjdhopparen Maja Nilsson och längdhopparen Thobias Montler. Delar av träningen gör gruppen gemensamt, men ju mer det närmar sig tävlingssäsong, desto mer grenspecifik blir träningen.
– Det är väldigt roligt att vara en del i en elitgrupp. I Falkenberg gick jag till arenan ensam. I Göteborg är det fullt av elitidrottare i hallen. Khaddi Sagnia tränar här också.
Läger i Estepona
När vi pratas vid befinner sig Tilde och delar av Team Tregaro i Estepona i södra Spanien på träningsläger, det andra på kort tid. Här finns en ny friidrottsanläggning, ”Estadio de Atletismo”, som stod klar 2019. Delar av teamet, med Tilde, var där två veckor i början av april också.
– Det är framför allt för att få träna i värmen utomhus. Jag åker med för att Yannick åker hit och jag vill träna med honom så mycket som möjligt, berättar Tilde i telefon när hon avslutat dagens pass.
”Fullt upp för Yannick”
Denna dag har det varit ett bål- och koordinationspass och man har tränat flera tillsammans.
– I morgon blir det hopp. Då är det jag och Tobbe (Montler) ihop. Det är inspirerande att träna med honom. Jag ska köra med full ansats för första gången på ett tag. Yannick delar upp oss så vi har vårt pass 10.30. Sen kommer Maja vid tolv-tiden och så rullar det på. Det är fullt upp för Yannick.
Svenskarna är ensamma på anläggningen. När det inte är träning gör man lite olika saker, vilar hemma på lägenhetshotellet, spelar kort, umgås.
– Ibland åker vi till stranden, nån dag har vi shoppat. Men träningen är hela tiden i fokus.
Stor skillnad på träningen
För Tilde Johansson är det ganska stor skillnad på Yannick Tregaros upplägg av träningen mot hur hon haft det tidigare.
– I Falkenberg körde jag väldigt mycket volym, ganska mycket träning och dubbelpass. Nu kör vi mer intensiva pass. Hårt och effektivt, bara ett pass om dagen, aldrig dubbelpass. Jag litar verkligen på det här programmet nu.
Frågan är om det ska hjälpa Tilde Johansson till en ny nivå som räcker ända till OS i Tokyo. Snart börjar tävlingssäsongen – årsdebuten ute blir Göteborg Friidrott GP den 2 juni. Sen följer en intensiv period där sista dagen att kvala till OS är 29 juni.
Tilde och Yannick har gjort en lista på tävlingar hon kan vara med på.
– Jag har ju inte kvalat in än. Det är jättetufft, kvalgränsen är 6,82. Sen fyller de på med övriga platser till topp 32. Men då måste man hoppa långt på de rankingtävlingar som ger bra poäng så man kan stiga i ranking. Om jag inte klarar 6,82 så är det ju det jag får satsa på, förklarar Tilde, och fortsätter:
– Man måste nog upp på 6,60-nivå och göra de resultaten på minst två tävlingar som ger bra poäng.
I slutändan är det SOK, Sverige Olympiska Kommitté, som avgör vilka idrottare som får en Tokyobiljett. Men de lär tro på Tilde Johansson eftersom hon ingår i deras stödprogram ”Topp och Talang.”
Vet hur man slår eget rekord
Enklast är förstås att klämma till med 6,82 så fort som möjligt och slippa jaga rankingpoäng.
Och Tilde Johansson vet ju hur man slår pers – rejält…
Den minnesgode kommer ihåg när hon slog igenom och skapade rubriker som 15-åring på Världsungdomsspelen 2016. Tilde slog till med ett jättehopp på 6,50.
– Det var väldigt speciellt. Bara en månad tidigare hade jag hoppat sex meter för första gången och var jätteglad över det. Och så en halvmeter till en månad senare. Då blev det mycket rubriker och intervjuer som jag inte var van vid. Sen tog det tre år innan jag persade igen. 6,73 när jag var 18 år.
Det där jättehoppet som 15-åring kunde knäckt den bäste. För Tilde blev hennes mångsidighet räddningen.
– Jag satsade samtidigt på mångkamp och häcken då. Jag gick jättemycket framåt i kula och spjut ett tag. Så jag kände mig inte riktigt som en längdhoppare. Jag sa att jag var mångkampare. Det gjorde att pressen släppte lite.
Längdhopp som gäller
Och nu är det längdhoppet som gäller tills vidare, trots framgångarna även i häck.
– Längd är roligast och det är väl där jag har störst chans internationellt.
Vad är grejen med längdhopp för dig?
– Alla har nån gång testat längdhopp, alla fattar det. Men det är faktiskt ganska svårt att hoppa långt. Det ser enkelt ut, men det är många bitar som ska falla på plats. Man behöver speeden, spänsten, vara stark och mycket teknik.
Vilka är dina styrkor i grenen?
– Jag är väldigt spänstig och jag är snabb vid plankan.
Om spänsten inte räcker till att kvalificera sig till OS så lär inte Tilde Johansson deppa ihop för det. Det finns ett junior-EM i Bergen i juli att se fram emot också.
– Och det kommer fler OS. Men visst hoppas jag på Tokyo, det är ju säsongens stora mål.
