Hon har vunnit internationella mästerskap, SM-guld och slagit mängder med rekord i styrkelyft. Isabella von Weissenbergs främsta gren är knäböj där har gjort 196,5 kilo som tyngsta lyft. I bänkpress tar hon 97,5 kilo och i marklyft 210 kilo. Hon har bland annat Europarekordet för totalvikten – där de tre disciplinerna räknas samman – med 500,5 kilo.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men Isabella von Weissenbergs idrottssatsning började sent. Våren 2013 för att vara mer exakt.
– Jag var helt otränad då. Jag hade varit ganska ointresserad av träning. Min uppfattning om träning var att det var kondition. Att man joggade eller stod på en cross-trainer. Det är nog inte så konstigt att jag inte gillade att träna med tanke på det.
Ville göra rätt
Hennes idrottsbakgrund fram till dess sträckte sig till obligatoriska gympalektioner i skolan, en del cykling, men hon hade aldrig spelat i något lag eller testat någon individuell sport.
– Det fanns inte riktigt i min världsbild att man tränade för att öka i styrka. Det var mer en slump att det blev så för min del. Jag började gå på högintensiva intervallpass på gymmet nära där jag bor. Det började med att jag gick på klasser där man kör typ i 18 minuter.
Isabella von Weissenberg beskriver det som många motionärer känner igen sig i, att det är första steget som på många sätt är det tuffaste – det som till slut tog henne ”in över tröskeln”.
– Den personliga tränaren Emma Cederholm jobbade på det gymmet och det började bli trendigt med fitness just då. Jag bad henne visa mig lite teknik. Då lärde hon mig knäböj, bänkpress och marklyft. Mycket med gymträning handlar om att man inte vågar gå dit, för du vet inte hur du ska göra. Jag ville göra rätt.
Det var i april 2013.
– Då visste jag inte vad styrkelyft var för något. Min utveckling gick snabbt framåt och efter bara några månader tipsade Emma mig om att jag nog skulle börja i en styrkelyftarklubb om jag ville fortsätta utvecklas.
Blev besatt av träningen
Isabella von Weissenberg sökte upp klubbar i stan och hittade två. Hon valde Göteborgs Kraftsportklubb, som håller till i lokaler vid Slottsskogsvallen. Då var det augusti – alltså bara fyra månader efter att hon började träna.
– Jag blev helt besatt. Jag stod till och med hemma framför spegeln och tränade teknik. Det var helt fantastiskt och jag ville inte göra något annat. Jag blev väldigt engagerad i just knäböj och marklyft. I oktober böjde jag svenskt rekord på träning. Att satsa på styrkelyft var inget stort steg i sig. Det stora steget var tävlandet.
På vilket sätt?
– Jag har aldrig tävlat innan i någonting i hela mitt liv. Men jag gjorde mitt första SM i juni 2014. Jag tävlade en gång i januari i en annan tävling också.
Det blev silver i den där första SM-tävlingen och svenskt rekord direkt i knäböj. Sedan dess har hon radat upp framgångar som SM-guld och -silver, två EM-guld, VM-silver och två VM-brons. Europarekord i totalen, världsrekord i knäböj (ett rekord hon har slagit sex gånger).
Vad har du upptäckt hos dig själv när du började tävla inom styrkelyft?
– Hela satsningen har stärkt mig i många aspekter av livet. Framför allt är tävlingssituationen något jag har utvecklat, speciellt min ångesthantering. Min första tävling var vidrig. Min kompis var med och hon sa att det såg ut på mig som om jag återupplevde traumatiska minnen från Vietnamkriget, haha.
Hur hanterar du det i dag?
– Om man inte lär sig hantera den situationen så orkar man inte prestera på tävling. Det gjorde att energin tog slut snabbt och jag hade ingen ork till att lyfta som jag ville. Jag blev dränerad. Men det har jag blivit bättre på, säger Isabella von Weissenberg och fortsätter:
– Den teknik som jag använder mig av är applicerbar i livet i övrigt. Det är stresshantering, mindfulness och visualisering. Det handlar om att få rätt fokus.
Hon minns en presentation i plugget där hon var väldigt nervös innan hon skulle kliva upp och ställa sig inför ett fullsatt rum.
– Jag tänkte att: ”Jag har ändå tävlat på VM. Jag klarar det här”, säger hon och skrattar.
Isabella von Weissenberg studerar till socionom och är inne på sin fjärde termin, men bestämde sig nyligen för att ta ett studieuppehåll.
– Jag jobbar med coaching inom styrkelyftning och tycker att det är så jäkla roligt. I kombination med workshops och seminarier kan 2018 bli ett bra år för mig att ägna mig åt det. Men jag vill bli socionom framöver. Det är min långsiktiga plan att arbeta som psykoterapeut, men jag tänker att ju mer livserfarenhet jag har desto bättre är det.
Sociala medier ger energi
Tävlingsnerverna finns där fortfarande, men också utmaningar som inspirerar och motiverar henne.
– Det krävs mycket träning och slit för att lyckas, och jag vet också vad belöningen är när jag lyckas. Det är en otroligt härlig känsla när man når sina mål, slår rekord eller vinner tävlingar. Och det försöker jag ha med mig i bakhuvudet när det är tuffa träningar eller tyngre perioder som är slitsamma mentalt och fysiskt.
När hon vill kan hon också välja att hämta energi från annat håll. Sociala medier är ett exempel. På Instagram har hon över 70 000 följare och när hon lägger upp träningsbilder och liknande får hon snabbt mängder med positiva kommentarer.
– Det är en härlig validering. När jag började träna var det inte så många kvinnor inom idrotten som Instagrammade och bara några få skrev om sina tankar kring elitsatsning. När jag började fick jag mycket respons direkt. Många uppskattade att jag var öppen med att prata om det som tog emot och var kämpigt, men också att jag förmedlar hur roligt där att lyfta och att göra det som kvinna.
”Intressant vad det leder till”
Under 2017 blev det bland annat EM-guld och VM-brons i klassisk styrkelyft och flera Europa- och världsrekord. Nu blickar hon framåt – i en helt ny viktklass. VM avgörs i kanadensiska Calgary i juni.
– Jag ska ner en viktklass – från 72 till 63 kilo. Strategiskt sett kan det vara rätt sak att göra. Om man ser till konkurrensen inom ”72:an” och jämför med ”63:an” har jag nog större chans i den lägre klassen. Jag har redan tagit silver och guld. Jag drömmer om att ta guld. Kanske redan i Calgary, men det är inte säkert. Det blir intressant att se vad detta leder till i framtiden. Det blir något som jag aldrig har gjort tidigare. Men jag känner mig positiv och nyfiken inför ”experimentet”.
