– Jag gillar att hänga med i det mesta, och jag är väldigt sportintresserad, säger Janne.
Han pratar utpräglad göteborgska trots många år i både Stockholm och Småland. Han växte upp i Kyrkbyn på Hisingen och har alltid varit en stor IFK Göteborg-supporter – sedan hans pappa tog med honom till stora Ullevi i mitten på 60-talet.
– Jag var väldigt delaktig i Supporterklubben Änglarna också, och åkte runt en hel del på matcherna i Europa. Båda Uefacuptriumferna exempelvis. Jag var med när Blåvitt åkte ur allsvenskan efter matchen i Örebro 1970 också. Men jag var inte ute på planen och ryckte i stolparna. Jag stod kvar på läktaren!
Fram till förra året har det varit fullt upp hemma i Vena. Janne och Kim har drivit det lokala värdshuset. Kim är den som har haft koll på ”all markservice” och Janne har varit kock och ekonom. Men 13 april 2018 förändrades allt. En neurolog ringde till Kim, som tog emot sjukdomsbeskedet.
– Läkaren berättade att Janne hade drabbats av hjärnsjukdomen cerebral amyloid angiopati. Den är väldigt ovanlig. Och det finns inget botemedel. Det var en chock. Det var som att jag inte fattade vad läkaren sa. Jag var tvungen att ringa tillbaka och få allt berättat en gång till, säger Kim.
Janne minns tillbaka till den där aprilfredagen förra året.
– Vi började gråta båda två. Det var Kim som hade samtalet med läkaren. Man förstod inte riktigt vad det var. Jag hoppas att de ska få någon balans i medicineringen så att jag kan bli lite mer aktiv än vad jag är i dag. Men om man lyssnar på vad de säger ser prognoserna inte lovande ut. Det är bara en utförsbacke. Något botemedel lär inte komma så länge jag lever. Jag ingår i en klinisk studie i forskningsprojekt på Karolinska, och min hjärna kommer att doneras till vetenskapen efter att jag dör. Jag vill på alla sätt belysa sjukdomen. Kanske kan det hjälpa någon längre fram.
Janne går med hjälp av en rullator och vid längre sträckor sitter han i rullstol. Det tar på krafterna att prata under en längre stund, och att behålla koncentrationen. Som piggast är han på förmiddagen. Efter lunch behövs vila.
– Sjukdomen leder till små blödningar i hjärnan och får man en kraftig blödning dör man. När jag frågar läkarna om en tidsaxel blir svaret mellan en timme och tio år. De väntar på den stora hjärnblödningen. Vi väntar på den. Det är det som det här leder till eftersom jag går omkring konstant med små, små hjärnblödningar. Någon gång kommer det att slå till ordentligt.
Mitt i allt det svåra har han ändå nära till skrattet. Kim också. De ”kivas” kärleksfullt och hela tiden med glimten i ögat. De bryter in och fyller på varandras berättelser. Mitt i all ovisshet. Ingen kan säga hur länge Janne kommer att leva.
– När jag frågar om en tidsaxel blir svaret mellan en timme och tio år. De väntar på den stora hjärnblödningen. Det är det som det här leder till eftersom jag går omkring konstant med små, små hjärnblödningar. Någon gång kommer det att slå till ordentligt.
Kim och Janne träffades 1996 på en efterfest under sommaren i Lysekil. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Att ta över värdshuset i Vena var en dröm som förverkligades 2012.
– Jag brukar säga att han är tänkaren och jag är den som gör alla saker, säger Kim.
Värdshuset är till salu. Nu hoppas de att någon ska köpa det och ge det nytt liv igen.
– Vi gör vad vi kan av livet tillsammans. Varje dag. Vi är i grunden två väldigt positiva människor, men det är klart att det är stressande och jobbigt med ovissheten. Jag vet inte vad jag kommer att göra när Janne är borta.
Janne fyller snabbt i igen:
– Det kommer att bli bra. Du klarar allt. Det vet jag. Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig vid min sida. Det stödet har betytt så mycket. Jag hade inte klarat mig utan dig. Det vet du.
Mitt i allt det jobbiga kring sjukdomen har Jannes stora intresse tagit stor plats. I jämförelse med ett livshotande sjukdom kan fotbollen te sig oviktig, men det är viktigt att fokusera på annat, berättar Janne. Supporterskapet till Blåvitt upptar mycket av hans tid.
– Fotbollen är såklart inte det viktigaste i livet, men det betyder mycket för mig. Jag läser allt jag kan om Blåvitt, jag följer med i sociala medier och jag lyssnar på poddar. Efter att min sjukdom blev känd bland de blåvita supportrarna har jag fått ett enormt stöd från dem. Från klubben också.
Just på torsdagskvällen är Janne och Kim speciellt inbjudna och ser matchen mot MFF från en av logerna på Gamla Ullevi. IFK Göteborg bjuder dem och några vänner.
– Jättefint gjort. Jag är väldigt glad över den förvandling som har skett i föreningen och att så många nya unga spelare får chansen. Jag tror på Blåvitt och jag är glad för varje chans jag får att se dem spela.
