Efter en medioker vinter slog plötsligt Sara Cannmo, 18, till med ett brons och ett personligt rekord på Junior-SM. Nu väntar utomhussäsongen och nu ska högre höjder antas för stavhopperskan som har slagit igenom på allvar.
Allt började av en slump. Under en lagtävling för klubben Hovslätt IK behövdes en tjej som kunde delta i stavhoppet. Så istället för höjdhopp, 60 meter eller sin dåvarande paradgren, häck, ställde Sara upp. Direkt fastnade hon för utmaningen och märkte att hon tyckte att grenen var något för henne. Varje år har Sara gjort framsteg och höjt ribban, steg för steg. Så slog hon till då, med ett brons på Junior-SM i februari, men den övriga vintersäsongen har inte enbart varit positiv.
– Förra sommaren gick riktigt bra och jag låg på en stabil nivå. Så när vintern drog igång gick jag in med höga förväntningar men det har inte alls gått vägen. Ansatsen har inte stämt, till exempel, så när jag åkte upp till Stockholm för J-SM hade jag inga förhoppningar om en topplacering alls. Så hela upplevelsen kändes extra bra, säger Sara.
Desto bättre gick det alltså på J-SM. Trots att hon får tävla där nästa år också (eftersom hon är född 1996) knep Sara bronset efter en dramatisk avslutning på en mycket jämn tävling.
– Jag har ingen aning om varför det gick så pass bra faktiskt. Det kändes bra redan på inhoppningen och sen bara sket jag i alla andra, jag tittade inte ens på när de andra hoppade utan höll allt fokus på mitt eget. Och så slog jag ju personbästa också, 3,76, så allt var bara grymt.
Men trots denna ljusglimt har inte vintern blivit vad hon hade tänkt sig. Mycket på grund av att det inte är möjligt i Jönköping att hoppa stavhopp inomhus. Därför har hon istället tränat gymnastik med Huskvarna Gymnastikförening och andra alternativa moment för att hålla formen uppe. Hoppningen har hon fått på helgerna, då Sara ofta åker upp till Göteborg för att få tävlingsvana. Utesäsongen börjar senare i vår och alldeles nyss har de första träningarna utomhus dragit igång. Sju gånger i veckan tränar hon: tre gånger på Sandagymnasiet där hon studerar, samt fyra gånger utöver det med Hovslätt IK.
Junior-VM i USA
I stavhopp är det många bitar som måste stämma och det är det som Sara har fastnat för. Drivkraften att förbättra delar som smidighet, ansats och snabbhet finns där hela tiden.
– Jag gillar utmaningen med grenen. Det är många delar som ska fungera för att hoppningen ska lyckas, och att jobba på de bitar jag kan förbättra motiverar mig. Jag är ganska otålig av mig så jag gillar stavhopp för där är det en varierad träning hela tiden.
Stolt över klubben
Sara har inget specifikt resultatmål för utesäsongen men vill i alla fall höja sig någon centimeter. Men ändå kan hon inte undvika att snegla västerut, mot ett evenemang som lockar lite extra.
– Junior-VM hålls i USA i år och det är klart att det hade varit en dröm att få åka dit. Inte nog med att vara där utan också att representera Sverige hade varit enormt för mig. Men vi får se, det blir en bonus i så fall.
Kvalgränsen dit är 3,95, alltså en ganska bra bit över Saras personliga rekord, och måste klaras i början av juni.
– Det blir svårt men ingenting är omöjligt…
Just nu går hon andra året på Sandagymnasiet och har fullt fokus på sina studier på ekonomilinjen. Men vad som händer efter gymnasietiden är mer oklart.
– Då blir en flytt aktuell, helt klart. Det håller inte att det inte går att hoppa på vintern här omkring. Det är mycket möjligt att jag väljer Göteborg då jag vet att träningsmöjligheterna där uppe är riktigt bra. Men det är samtidigt lite ledsamt, jag vet att det finns riktigt många talanger här i Jönköping utan att riktigt få chansen med bra förutsättningar. Man ser sina motståndare som har allting på sin hemmaplan och tänker “varför bor jag här?”.
Sara är ändå stolt över sin klubb Hovslätt som anordnar resor till andra orter och som gör allt i sin makt för att utveckla sina utövare.
Även om det ibland blir för mycket med träningar i kombination med kompisar, pojkvän och plugget, trivs Sara i sin satsning mot toppen.
– Ibland bryter jag ihop och vill inte träna men sen när jag är ledig någon dag går jag bara och tänker på att det jag vill är just att träna.
Hur bra vill du bli?
– Jag kommer att hålla på så länge jag utvecklas och hela tiden höjer mig. Sen hur långt det räcker får vi se. Men att tävla för Sverige i EM eller VM hade varit en dröm.
Viktor Ylenfors
