– Tänk om det inte kommer någon alls. Vilket fiasko, säger han och ler.
Det är torsdag eftermiddag och fortfarande har det inte dykt upp ett enda barn i den trånga gymnastiksalen i Tretjärnsskolan i Lövgärdet.
Erik har tidigare varit ute på skolan och berättat om den nya aktiviteten som ska starta denna vecka. Han har delat ut lappar som har satts upp.
– Det är alltid speciellt när man ska dra igång en ny grupp. Man vet aldrig hur många som kommer till första träffen. Det kan vara fem eller 35. I förrgår när vi var i den här gympasalen för att starta träning för tjejer i ettan och tvåan kom det fler än 30 stycken, berättar Erik Johansson.
Spelade i Allsvenskan
”Samba-Erik” var allsvensk fotbollsspelare på 90- och 00-talet i bland annat Örgryte och är nu halvtidsanställd som föreningsutvecklare i Angereds IS.
Sedan hösten 2018 har han startat träningsgrupper för flickor runt om på skolor i olika delar av Angered. Totalt är det nu drygt 200 tjejer som varje vecka spelar futsal i Angereds IS – i åldrar från sju år upp till vuxna.
Från noll aktiva tjejer till några hundra på ett och ett halvt år.
– Det är så roligt, säger Erik och ler med både mun och ögon. Jag tror inte att man kan jämföra detta med något annat när det handlar om att få igång tjejer i utsatta områden.
Vad är det som gör att ni har lyckats?
– Jag jobbar halvtid med detta och lägger ner mycket tid. Vi har ett attraktivt upplägg med sambafotbollens positiva faktorer som skapar fotbollsintresse och får tjejerna att vilja fortsätta. De lokala ledarna är viktiga som förebilder. Och jag är med och försöker hjälpa till att hålla uppe kvaliteten. En viktig del är också att vi har verksamheten ute på skolorna så nära barnen som möjligt.
"Samhället ser ner på dem"
En av dessa lokala ledare är 18-åriga Hodan Ayanle. Hon går sista året på Angeredsgymnasiet och bor i Rannebergen.
– Det är jätteviktigt att lyfta upp tjejfotbollen. Tjejerna får inte så mycket plats i samhället, utan det är mest killarna, säger Hodan och fortsätter:
– Man borde satsa lika mycket på tjejer och killar. Det finns en massa tjejer som är jätteintresserade av fotboll, men de vågar liksom inte. De vågar inte ta steget.
Varför vågar inte tjejerna, tror du?
– För att samhället ser ner på dem. Det som jag ser är att samhället säger ”Okej, tjejerna får spela fotboll”, men samtidigt ger de oss dåliga signaler som håller oss tillbaka.
Vilka är det som ger de där dåliga signalerna?
– Jag kan inte peka ut exakt vilka det är, men det är en norm som har skapats i samhället. Det är i alla fall så jag upplever det från mitt perspektiv.
Väldigt få flickor i Angered spelar vanlig utomhusfotboll. Varför tror du det är lättare att få med dem i futsal?
– Kanske för att det är inomhus. Tjejerna kan vara sig själva här och det är inte så många som tittar. De känner sig nog tryggare här.
Vad ger det dig att vara med som ledare för de yngre tjejerna?
– Jag tycker det är roligt. Jag lär mig av att vara ledare, att inspirera barnen och vara en förebild för dem. Jag vill hjälpa dem och visa hur man kan vara och strunta i samhällsnormen. Jag vill stärka de här tjejernas självförtroende, säger Hodan Ayanle.
Delar ut sambafotbollströjor
Den grupp för tredjeklassare som hon förhoppningsvis ska vara med och starta den här torsdagen i Lövgärdet ska bli Angereds IS:s 19:e futsalgrupp för tjejer.
Klockan 17.00 är det fortfarande tomt i omklädningsrummet.
Men någon minut senare kommer den första tioåriga tjejen, tillsammans med sin mamma och en storebror.
Och snart droppar det in ytterligare några barn.
Erik Johansson delar ut gula sambafotbollströjor. Han samlar barnen och de två unga ledarna Hodan Ayanle och Farhia Abdullahi och drar igång.
Först uppvärmning, medan alla får lära sig att räkna till tio på portugisiska. De räknar i kör gång på gång:
– Um, dois, três, quatro, cinco, seis, sete, oito, nove, dez!
Sedan sätter de på brasiliansk musik i den medhavda musikanläggningen. Och barnen får lära sig några av de största stjärnornas favoritfinter.
Hodan visar och berättar:
– Cristiane! Det är en jätteduktig tjej i Brasiliens landslag som alltid gör den här finten.
Sedan får de också testa Kakás, Messis och Ronaldos finter.
– Titta på ledarna och försök att härma! Det är inte så noga om det blir rätt! säger Erik.
Barnen prövar, ler, skrattar.
– Bra, tjejer! ropar Hodan.
Efter 45 minuters lek och träning samlar Erik Johansson alla och säger:
– Kommer ni tillbaka nästa vecka? Vi kör här varje torsdag nu!
"Ett fantastiskt jobb"
När han och de två ledarna har packat ihop bollar, överblivna tröjor och musikanläggningen tar Erik bilen tillbaka till klubbens kansli – en rymlig men fönsterlös lokal intill handbollsplanen i komplexet Angered Arena.
– Jag har ett fantastiskt jobb. Jag får ju så mycket kärlek och uppskattning. Jag märker hur jag har haft en positiv påverkan på många barn och ledare som har varit med i sambafotbollen. Det är en otroligt härlig känsla att kunna bidra med något. Här i Angered kan man göra en stor samhällsinsats.
Efter att en skada tvingade Erik Johansson att avsluta sin allsvenska fotbollskarriär 2006 har han skapat Samba Football Academy. Det är ett tränings- och utbildningskoncept som betonar glädjen och ”O Jogo Bonito” (portugisiska för ”Det vackra spelet”).
Vill få fler intresserade
Allt syftar till att få fler ungdomar att bli intresserade och aktiva inom fotboll. Han har tidigare arbetat med detta bland annat i Stockholmsförorten Botkyrka.
Vad är det i sambafotbollens filosofi som gör att det passar bra för futsalverksamheten i Angered?
– Det handlar om hur man spelar snarare än vem som vinner. Vi sätter namn på dribblingar och passningskombinationer efter de stora stjärnorna för att barnen ska inspireras av förebilder. Sedan är det viktigt med ledarnas förhållningssätt. Att styra med beröm och lyfta upp det vackra spelet.
Vad leder allt detta till?
– Det är min övertygelse att tjejerna då vågar prova mer. Ju mer de prövar, desto mer lär de sig. På detta sätt blir det lättare att så ett fotbollsintresse som lever även utanför våra träningar. Och om man drar ner på resultatfokuset och istället lägger vikten vid själva spelet och glädjen, så blir det färre incidenter, mindre tjafs och lättare att nå fram till barnen. Det är min tro.
