Så ojämställd är svensk ungdomsidrott

2019 – det senaste året utan påverkan av pandemin – ägnade sig flickor och unga kvinnor (7–25 år) i snitt åt förenings­organiserad idrott vid 21 till­fällen under året.

Motsvarande siffra för pojkar och unga män var 29,4. Det är 40 procent mer.

Skillnaden är störst bland 21–25-åringar. I den ålders­gruppen utövar män idrott mer än dubbelt så ofta som kvinnor. Men slagsidan är markant även i den yngsta kategorin, sju till tolv år. Där idrottar pojkar 30 procent mer än flickor.

Lagidrotterna påverkar

Statistiken som Dagens ETC har räknat fram grundar sig på Riks­idrottsförbundets (RF) årliga rapport om antal deltagartill­fällen och utbetalt statligt lokalt aktivitetsstöd.

Men varför ser det ut så här? Och vad gör idrottsrörelsen för att idrottandet ska bli jämnare fördelat mellan könen?

– När man ser på de här siffrorna är det viktigt att ha med sig att de fem största lagidrotterna genererar mer än 60 procent av alla deltagartillfällen. Och även om basketen och handbollen är ganska jämställda blir det totalt sett stora skillnader i utfallet mellan könen för att killar i högre utsträckning deltar i mer tränings- och tävlingsintensiva idrotter som just lagidrotterna, säger Malin Träff, ansvarig barn- och ungdoms­idrott på RF.

”Präglad av sitt arv”

Håkan Larsson är professor i idrott vid GIH och Norges idrottshögskola. Han har studerat idrottens könsmönster och menar att vi behöver gå nästan 200 år tillbaka i tiden för att hitta viktiga förklaringar till att tjejer idrottar i mindre utsträckning än killar.

– Mycket av det vi idag kallar idrott har sina rötter i de brittiska internatskolorna på första hälften av 1800-talet. Där skapades tävlings­idrotten uttryckligen som ett redskap för att göra de övre samhällsklassernas pojkar till män. De skulle fostras att bygga vidare på det brittiska imperiets kolonialmakt, säger Håkan Larsson och fortsätter:

– Idrotten konstruerades för att forma en manlig vit överklasspersonlighet. Den här historiska bakgrunden har satt upp ramar för idrotten och påverkar vilka som utövar den med avseende på ålder, social bakgrund, etnisk härkomst och kön. Dagens idrott är fortfarande präglad av detta historiska arv.

Många sporter skapades av herrar och för herrar i en tid när den allmänna uppfattningen var att damer inte skulle idrotta. Kvinnor tog sig in i idrotten så småningom och det dröjde olika länge för olika typer av sporter.

Finns ett jämställdhetsmål

Obalansen har sakta minskat under decennierna och gör det fortfarande. Under de senaste sju-åtta åren har det skett för att flickornas idrottande har legat stabilt medan pojkarnas har minskat.

Idag står tjejer för 40 procent av tränings- och tävlingstillfällena och killar för 60 procent.

Statistiken visar också att tjejer slutar med förenings­idrott tidigare. Upp till 16 års ålder idrottar killarna ”bara” 32 procent mer. Men bland 17–25-åringarna är det så mycket som 91 procent mer. Allt enligt RF:s redovisning av deltagar­tillfällen från 2019.

– Våra studier med Ungdomsbarometern visar att många tjej­er lämnar idrotten för träning på egen hand eller på gym. Vi ser också att tjejer efter tonåren är de bland ungdomar som är minst intresserade av att tävla mot andra när de idrottar, vilket kan spela in, säger Malin Träff på RF.

I idrottsrörelsens jämställdhetsmål till 2025 står bland annat att kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 procent i alla beslutande och rådgivande organ. Och att andelen kvinnliga respektive manliga tränare i varje idrott ska vara minst 40 procent – ända från barnverksamhet upp till landslag.

”Högre tröskel”

Men det finns ingen uttalad målsättning om att flickor och pojkar, kvinnor och män, ska idrotta lika mycket.

– Jämställdhet är ett brett område som innefattar både representation, villkor och förutsättningar och att alla ska kunna vara en del av en trygg gemenskap. Det övergripande målet är att alla oavsett kön ska ha samma makt att forma idrotten och sitt deltagande i idrottsrörelsen, säger Sofia B Karlsson, sakansvarig jämställdhet och inkludering på RF.

Vissa idrotter är kraftigt dominerade av det ena könet. Enligt professor Håkan Larsson beror det både på idrottens ursprung och på traditionella könsnormer, förväntningar på hur tjejer och killar ska vara.

– I idrotterna med väldigt ojämn könsfördelning finns en högre tröskel för personer från det underrepresenterade könet att komma in. Om dessa idrotter vill påverka invanda könsmönster får de vara beredda på att deras sport och verksamhet måste förändras, säger Håkan Larsson.

Hur jobbar RF för att få de mest ojämställda idrotterna att rekrytera fler utövare av det underrepresenterade könet?

– På olika sätt stöttar vi specialidrottsförbunden i att syna och utmana normer som hindrar att alla oavsett kön deltar på lika villkor och har lika möjlighet att leda och påverka sin idrott. För att förändra strukturer där det ena könet är underrepresenterat behövs ett målmedvetet arbete, där jämställdhet prioriteras av styrelsen, säger Sofia B Karlsson.

Riksidrottsförbundet har under 2020–2021 hjälpt förbunden med särskilda projektstöd.

– 15 idrotter har gjort ett arbete med att se över köns­normer och jämställdhet i sina förbund. Vi har också tillsatt en kompetenspool som är till för att stötta förbunden i jämställdhetsarbetet.