– Visst kunde jag känna glädje över fotbollen ibland, minuterna efter en vunnen match till exempel. Men så ringde jag hem och han var dyngrak…
Det var först sent i karriären Fredrik Björck öppnade upp sig – för en tränare i norska elitserieklubben Tromsö – och pratade om sin pappa. Snart därefter, 2012, dog hans pappa av alkoholmissbruket.
Idag är den tidigare AIK- och Häckenspelaren desto mer öppen i ämnet. För några år sedan grundade han ”Inte min match” tillsammans med Erica Hellberg, idrottspsykologisk rådgivare och även hon maskrosbarn som växte upp med en alkoholiserad pappa.
Föreläser på föreningar
Tillsammans föreläser de för bland annat idrottsföreningar. En av föreläsningarna riktar sig till styrelsemedlemmar, tränare och idrottsföräldrar. Den syftar till att klubben ska kunna skapa ett långsiktigt arbete för att stötta och hjälpa barn och ungdomar med missbruk eller psykisk ohälsa i hemmet.
– I dag är det vanligt att klubbar ska ut i samhället och göra fina saker, så kallat CSR-arbete. Ibland kan det göra mig provocerad. De flesta föreningar har redan hela samhället i sig. Börja i de egna leden och titta på vad ni kan göra där i stället.
Han tycker att det finns olika sätt att stötta barnen. För skolan är det lag på att göra en orosanmälan vid misstankar om att ett barn far illa. Kanske borde detsamma gälla för föreningar, funderar Fredrik Björck.
– Många tror nog att socialen kommer och hämtar barnet om man gör en anmälan. Det var så jag själv trodde när jag var liten. Men så är det inte. Och man kan anmäla anonymt utan att bli indragen mer än vad man önskar.
Andra insatser kan också betyda mycket. Som att kolla med barnet om han eller hon vill åka med till och från träning och match, eller att ta med en extra macka på cupen.
Människor som brydde sig
Fredriks tränare under ungdomsåren visste inte hur han hade det hemma, men de var ändå betydelsefulla. De var bra människor som brydde sig, och för den unga fotbollsspelaren var det en möjlighet att ha en nära och bra relation till vuxna i en nykter tillvaro.
– Jag fick se hur det borde funka. För mig var det aldrig så där hemma. Jag kunde vara med min pappa fram till lunch, sedan började han dricka.
Tecken på missbruk i hemmet kan var många och se väldigt olika ut, påpekar Fredrik Björck. Det kan handla om hur barnet ser ut fysiskt – är det helt och rent? Kommer barnet i tid? Just det kan vara svårt ibland när det finns missbruksproblem hemma.
– Jag vet själv att mycket kan hända på vägen. Den skjutsen man blev lovad kanske inte blev av. Men det kan tvärtom även vara individer som kommer i väldigt god tid, går hem sent och tränar väldigt hårt. Men ser man en förändring i beteende, då kan det vara bra att vara uppmärksam som ledare.
Om jag som idrottsledare tror att det finns problem i hemmet och vill hjälpa, hur gör jag då?
– Det handlar om mottagaren – är den beredd? Jag var vuxen när jag vågade erkänna problemet. Hade någon sagt något till mig när jag var yngre hade jag sparkat bakut.
Får inte slarva
Fredrik Björck är tydlig med att det här är frågor som idrottsföreningarna inte får slarva med. Han vill att föreningar har en plan för hur de tar sig an problemen.
– Hur planen ser ut är upp till varje klubb att bedöma. Det här kan vara frågor som är obehagliga att ta tag i själv som ledare. Vad gör vi om en förälder dyker upp påverkad på ungdomsidrotten? Ska vi avvisa – är det rätt väg att gå? Eller är det bättre att hitta en smidigare väg? Det är jättesvåra frågor, men det behöver göras klart vad som förväntas.
I större föreningar kanske det till och med finns möjlighet att anställa en person som arbetar med de här frågorna, hoppas Fredrik Björck.
– Ta den finaste sponsorn och be om att de sponsrar med en anställd. Jag tror många företag skulle kunna tänka sig att göra den insatsen.
Blev stor motivation
Pappans missbruk påverkade Fredrik Björcks fotbollskarriär mycket. Han märkte tidigt att pappan älskade hans fotbollsspelande och det blev en stor motivation.
– Jag spelade fotboll för att han skulle bli nykter. Gick det bra i min match skulle han må bättre och kanske sluta dricka. Jag tyckte att fotbollen var rolig också, men den största anledningen till att jag spelade var för pappas skull.
Nu är du tränare. Hur påverkar dina erfarenheter dig i den rollen?
– Väldigt mycket. Jag har ju fått vara tränare på en nivå där killarna har som dröm att ha fotbollen som jobb. Jag kan ändå säga att jag inte ser någon som fotbollsspelare i första hand, utan som människa. Det kommer aldrig att ändras. Många tror ju att alla problem försvinner bara för att man är professionell fotbollsspelare. Så är det absolut inte. Jag hade bytt bort hela min karriär för att få ha min pappa här i dag.
