– En vecka innan filmen gick upp läste jag i tidningen att nio av killarna, det vill säga halva laget, hade börjat på bandygymnasium och då trillade poletten ner i min skalle – tänk att använda idrotten som ett verktyg för att hjälpa ungdomar och unga vuxna framåt, säger Pontus Berger.
En innebandypionjär
Pontus Berger är en av Göteborgs innebandypionjärer. Han var med och bildade Mölndals Innebandy i mitten av 80-talet och har varit med sedan dess som spelare, ledare, domare och aktiv inom Västsvenska Innebandyförbundet. Men utanför innebandyn iakttog han stans utveckling.
– Vi har sett sedan 80-talet att utvecklingen går åt fel håll. När det gäller hälsoklyftan, till exempel. Medellivslängden för män skiljer sig nio år mellan nordöstra Göteborg och sydöstra, för kvinnor sju. Det är ju helt skrämmande.
Det går fort när Pontus Berger berättar sin historia, när han berättar hur samhället ser ut genom hans glasögon. Orden flödar, blicken är intensiv, budskapet ska fram.
– Tittar vi på arbetslöshetssiffrorna, som aldrig varit så låga som nu, så är det fyra procents arbetslöshet om man är född i Sverige, är man född utanför Sverige är det 20 procent. Det finns massor med parametrar på utanförskapet och hur ojämlik stan är. En siffra från juli förra året är att 6 187 barn lever i familjer utan förvärvsinkomst i Göteborg. Alltså över 6 000 barn! Börjar vi inte jobba med den frågan så… jag menar, framtidens samhälle, hur kommer det se ut?
Föreningarna hade lagt ner
Den här typen av problematik såg Pontus Berger framför sig, och när han hörde om bandyidén i Borlänge föll allt på plats.
– I nordöstra Göteborg har det inte funnits organiserad innebandy sedan 2000–2001, bortsett från Bergum. På 90-talet fanns det fem–sex föreningar i Angered, Kortedala och Bergsjön, men de försvann. Så jag tänkte ”Tänk om man kunde jobba med unga vuxna, kombinera en vettig fysisk aktivitet med studiebesök i näringslivet, så att man får motivation och idéer om vad man kan göra”.
Pontus Bergers tro på idén var så stark att han i maj 2015 tog hoppet ut i det okända: Han tog tjänstledigt fram till december 2016 för att testa om det gick att använda idrotten för att göra någonting åt segregationen i stan.
– Min viktigaste sponsor, min fru, gav mig tummen upp. 20 månader, det var det det landade i till slut. Jag visste att om jag skulle få ihop ett lag till hösten 2015 behövde jag ungefär sex månader på mig. Jag hade inga kontakter, inga nätverk, kände inte en kotte i nordöst.
Ställde upp i lägsta serien
Tidigt i processen bestämde sig Pontus Berger för att anmäla ett lag till lägsta serien, division 6. Detta trots att han ännu inte hade en enda spelare. Men genom olika försök fick han i augusti 2015 kontakt med Ahmed Ali, en kille som hade spelat innebandy i Bergsjön fram tills klubbarna i området försvann i början av 2000-talet.
– Han ringde mig och sade ”Pontus! Jag vill gärna vara med i ditt innebandylag.” Då hade jag bara kommit i kontakt med yngre barn och hade fortfarande inget innebandylag till november när serien skulle starta.
Men med Ahmeds hjälp blev det ett lag i klubben Somalia SK, som nu bytt namn till Bergsjön SK. Första matchen för laget var en hemmamatch mot Pontus Bergers moderklubb Mölndals Innebandy. Och det är han tacksam för. Det fanns inga rutiner i nybörjarlaget för allt det som krävs runt en match med att sätta upp sarg, bemanna sekretariat, säkerställa att man får ihop fullt lag. Men Mölndal ställde upp på alla punkter och inom kort hände det otroliga:
– Vi tog ledningen! Sedan förlorade vi matchen med 25–1. Men vi ledde ett tag!
Den totala målskillnaden den säsongen blev 23 gjorda mål mot 542 insläppta. Det var tufft för ett gäng killar med en väldig vinnarinstinkt. Men parallellt med den tuffa säsongen för klubben hände det saker runtomkring i stan.
– Då var flyktingströmmen som störst och ungdomar började landa på boenden. Ett antal föreningar i Göteborgsområdet såg vad vi gjorde och de fick kontakt med boenden och körde igång innebandy för nyanlända i Kärra, Kungälv, Lerum och så småningom i Mölndal.
Startade Welcome cup
Dessa klubbar bestämde sig tillsammans för att dra igång Welcome Cup 2016 – en innebandyturnering där lagen bestod av flyktingkillar. Efter att ha genomlidit en säsong av nederlag i division 6 hade Pontus lag nu erfarenhet nog.
– Vi gick och vann hela turneringen! Det ledde till att vi säsongen därpå bildade en nybörjarserie som vi kallar First League. Nu kör vi tredje säsongen. Vi vann första säsongen, men konkurrensen har definitivt ökat. Det är kul att se den utvecklingen.
Utmaning få tjejer att spela
En stor utmaning är att lyckas få igång verksamheten utanför den ursprungliga gruppen, att få tjejer och yngre att också spela. Senaste försöket är att haka på Proletären FF:s friidrottsverksamhet och dela tiden mellan sporterna.
– Tanken är att kunna bygga på den grunden och få igång barngrupper och sedan ungdomslag. Då kan vi bygga på ett helt annat sätt.
Pontus Berger har drömmar för Göteborg, och han har inte tappat geisten från 2015.
– Jag skulle vilja se 2021, när stan fyller 400 år, att alla aktörer tillsammans kan konstatera att vi har lyckats vända den här negativa utvecklingskurvan när det gäller utanförskapet. Och det är inte en aktör som kommer klara det, vi måste göra det tillsammans.
