– Jag flyttar till Eslöv för träningens skull, förklarar Rebecca. Men familjen finns ju kvar i Göteborg och jag kommer att träna där när jag är ”hemma” på besök.
I Eslöv kan hon utöka träningsdosen från fem–sex timmar om dagen till sex–sju timmar och två pass. Hon ska bo ihop med dubbelkompanjonen Matilda Hansson som hon spelade ihop med under EM i juli i tjeckiska Ostrava.
Detta EM var hennes första som junior (16–18 år). Tidigare har hon spelat i kadettklassen (upp till och med 15 år) och skördat framgångar. Förra året tog hon brons i singel och året innan brons i mixed med Martin Friis.
Denna sommar blev det ett nytt brons i mixed – nu ihop med vinnaren i herrjuniorklassen – Truls Möregårdh, som också spelar för Eslöv. I singel blev det dock respass för Rebecca i första matchen.
Hur ser du på EM i backspegeln?
– Jag är glad att jag fick en medalj – och bara missnöjd över singelspelet. Jag kom in fel i den matchen och var inte med mentalt. Men det är svårt första året som junior.
Lagspelet är hon nöjd med, Sverige blev kvar i A-gruppen. Även dubbeln gick hyfsat.
– Vi spelade bra men förlorade i andra omgången. Det andra paret var mer samspelt.
I mixed var de nära att åka ut i åttondelen mot de ryska favoriterna.
– Vi hade två matchbollar i fjärde som vi tappade. Sen låg vi under med 10–4 i femte, men räddade sex matchbollar och vann. Det var häftigt. Sen förlorade vi i semin mot de blivande polska vinnarna som var väldigt bra.
Efter EM for Rebecca direkt på semester till Ibiza med familjen under 14 dagar. Där kunde hon andas ut efter tio tuffa dagar med EM-spel. Denna månad sker flytten till Eslöv.
Utanför träningshallen i Kviberg steker solen och därinne tränar ett tiotal ungdomar.
Rebecca kör singelträning först mot dubbelpartnern Matilda Hansson och sedan mot sin lillasyster Leah. Därefter dubbel ihop med Matilda mot Leah och Linus Strömberg.
Det är full koncentration även om det skrattas ibland mellan bollarna och man ger också varandra tips.
– Det är mycket fokus på serve och serve-returer, förklarar Rebecca.
Hon söker hela tiden sätt att utveckla sig. Försommarens träningsresa till Kina är ett exempel.
– Detta var tionde gången, berättar hon under en paus i träningen.
Besöken började när Rebecca var elva-tolv år och brukar vara tre-fyra veckor. Sex av resorna har gjorts ihop med lillasystern Leah, 14. Hon är också en mycket lovande spelare som bland annat tog SM-guld förra året för flickor 13 år.
– Det är kul att åka med Leah, vi hjälper och stöder varandra. Vi har också full support hemifrån av pappa och mamma.
Pluggar kinesiska
Två gånger har Rebecca blivit inbjuden till kinesernas egna landslagsläger som ende europé.
– I Kina blir det verkligen fokus på träning. Det kan bli åtta timmar om dagen och en vilodag i veckan med bara tre timmars träning.
Vistelserna i Kina blir speciella perioder eftersom få pratar engelska.
– Jag pluggar kinesiska och har lärt mig en del. Det är kul, det är inte så många som kan kinesiska. Det gör det lite lättare och jag blir bättre bemött.
Varför blev det pingis från första början för dig?
– Det skulle vara en turnering i skolan och jag ville vara med. Då var jag nio år och hade inga tankar om pingis innan. Det var gymnastik som var min sport.
Men Rebecca är en vinnarskalle och tänkte att hon skulle vinna turneringen. Pappa Mikael, som har pingisbakgrund, såg till att Rebecca började träna hos Linné. Det började med träning en dag i veckan, sedan blev det mer efterhand och pappa Mikael var också med som sparring.
Även lillasyster Leah hakade på pingisen.
– Jag är träningsvillig, när jag börjar med en sport vill jag vara bäst.
Första året fortsatte hon med gymnastiken parallellt med den nya sporten, men så småningom blev det bordtennis för hela slanten.
När hon var tio år hittade Rebecca en ranking som visade att hon var åtta i Sverige i sin åldersgrupp.
– Då blev jag riktigt taggad. Det triggade mig och jag ville fortsätt klättra uppåt.
Det gjorde hon med besked. När Rebecca var elva vann hon stortävlingen Pingisiaden första gången och sen ungdoms-SM för 12-åringar fast hon fortfarande var elva år. Så har det rullat på. Nu är hon i Europa-toppen.
Vad är dina styrkor som spelare?
– Serve och forehand-attack. Jag har också en fördel av att vara vänsterhänt. Det blir vissa vinklar som är svåra för högerhänta. Försvarsspelet behöver jag jobba på, att kunna ta mig ur underlägen.
Målen i framtiden?
– Jag vill gärna komma in i seniorlandslaget och kanske också tjäna pengar på bordtennisen. Men det är svårt i dag, bara några av de svenska topptjejerna är heltidsproffs. Många väljer att studera bredvid.
Det är något som Rebecca kan tänka sig framöver.
– Men nu närmaste tiden är det pingis som gäller.
Och den där skolturneringen, som var upptakten till Rebeccas pingisresa, hur gick det där?
Hon vann förstås.
