Hon gör sitt första år för Jönköpings Kanotklubb. Men det kan också bli Annika Anderssons, 27, sista år som elitkanotist. Just nu är jakten igång på att återigen komma med i landslaget, något som inte är alltför långt borta.
Annika är född i Ludvika och det var också där hennes år som kanotist började. Hon har aldrig riktigt släppt sin första kanotklubb helt. Även om hon senare gick på kanotgymnasium i Nyköping och ett tag bodde i Karlstad har hon alltid haft tankarna på moderklubben Ludvika.
– Jag har alltid varit lojal mot klubben där. Jag har haft sponsorer därifrån som gjort det möjligt för min satsning och nu är egentligen första året som jag kapar banden med Ludvika och är med i Jönköping, säger Annika.
Nu har hon har bott i Jönköping i fyra år men det är först denna säsong som hon valt att gå med i Jönköpings Kanotklubb och träna fullt ut med de aktiva där. De första åren har inte satsningen från henne varit helhjärtad, bland annat har ett halvår med studier på Nya Zeeland kommit emellan, men i år sätts ribban högt.
– I år kör jag för fullt. Jag har, tillsammans med andra landslagsåkare, varit på träningsläger i Florida i vinter och kunnat träna på riktigt bra i Sverige också, tack vare den milda vintern, säger Annika.
Här i Jönköping tränar hon främst med Sofia Paldanius, som självklart är en riktigt bra sparringpartner. Sofia har varit Sveriges främsta kanotist på damsidan under en längre tid och kan livnära sig på sporten. Något som inte riktigt Annika kan göra i nuläget.
– Det är inte direkt gratis för mig och just nu står jag utan sponsorer. Så om jag inte presterar i år och kommer med i landslaget och på så vis får ett uppsving kan detta tyvärr vara den sista säsongen för mig där jag satsar så som jag gör nu, säger Annika.
OS-drömmar
Hon kör ibland själv i kanoten (K1), ibland med en kompanjon (K2) och i vissa fall med ett helt lag med fyra stycken (K4). Om hon inte kommer med i landslaget så är sannolikheten stor att hon får köra K1 och då inte köra ihop med sin partner Sofia.
– Det hade varit tråkigt att inte få köra med henne. Jag vet att det är väldigt få par som tar oss när vi båda är i form och vi trivs väldigt bra ihop, säger Annika.
Hennes meriter är imponerande. EM-brons i K2 från 2007 är Annikas bästa notering men även flera placeringar topp fem på stora internationella mästerskap finns i hennes bagage. Och även om hon nu först och främst siktar på att imponera på landslagsledningen och få chansen att köra för Sverige igen, kan hon inte låta bli att rikta blickarna mot nya framgångar.
– Jag drömmer om att få stå på pallen igen och tävla mot de allra bästa. Förmågan vet jag finns där men det gäller att få ut det på tävlingar också, det är ju det som räknas, säger Annika.
Åldersmässigt är det egentligen ingen panik. Oftast blir kanotister bättre och bättre med åren och pikar någonstans vid åldern 30.
– Jag ska vara som bäst de kommande åren och självklart skulle OS 2016 vara något alldeles extra.
För att kunna göra den satsningen krävs som sagt ett ekonomiskt underlag. Och det kan vara denna säsong som det avgörs om vi får se någon Annika i OS om två år. För nu gäller det att få sponsorer som kan finansiera den ordentliga satsning som krävs inom elitidrotten.
– Det är lite nu eller aldrig. Jag pluggar och tar snart examen och det är klart att jag har börjat tänka på ett liv efter karriären mer och mer, ju äldre jag blivit, säger Annika.
Alternativ karriär
Hon studerar till civilekonom med inriktning redovisning och revision, och drömmarna om ytterligare internationella framgångar har nu utmanats av idéerna om att få ett bra jobb inom branschen. Examen tar hon om ett år, i juni 2015. Då återstår att se vad hon väljer för väg i sitt liv.
– Antingen söker jag ett bra jobb som revisor eller så fortsätter jag med att paddla kanot. Det har fungerat att kombinera nu när jag studerat, att kunna ta lediga dagar då jag reser och tävlar. Men om jag ska sköta ett jobb på ett bra sätt senare så går det ju inte att passa ihop lika bra, säger Annika.
Närmast väntar en del uttagningstävlingar som avgör om det blir något landslag för Annika eller inte. Men om det inte blir det, finns SM i augusti att sikta in sig på där hon kör för medalj i K1. Även om detta är en avgörande säsong för hennes framtid tänker inte Annika för långt in i framtiden utan riktar sig in på kommande säsong helt och fullt.
– Jag ska göra en riktigt bra säsong bara och ge allt. Sen om det inte blir lyckat har jag ändå gett det en rejäl chans, säger Annika.
Viktor Ylenfors
