Nilla Fischer var ensam tjej i Verum GOIF. Men de elaka kommentarerna var ingenting som bet på henne. Och laget stöttade henne.

– Jag hade tur. Jag växte upp på landet, och det var inget konstigt att jag spelade fotboll med min brorsa och de andra killarna. Jag kände mig alltid väldigt trygg på fotbollsplanen.

På gymnasiet kom den ekonomiska aspekten in. Hennes manliga kollegor kunde fokusera fullt ut på sin idrott. Själv behövde hon se till att ha en annan utbildning vid sidan om, så att hon hade något att försörja sig på.

Ett halvt liv senare är Nilla Fischer nu på väg tillbaka till Sverige efter tiden som utlandsproffs. Hon har vunnit Champions League, cuper och ligor, spelat OS-final och dessutom hunnit med 173 A-landskamper. Men trots enorma framgångar är orättvisorna inom sporten fortfarande – och nu kanske ännu mer – påtagliga för henne.

Feministisk profil

Vi möts i Stockholm, på spelarhotellet på Östermalm. Landslaget har samlats för att spela två träningsmatcher inför VM i sommar. När vi står på gatan och tar bilder går en äldre dam med hund förbi oss. ”Är det Nilla Fischer!? Jag hejar på dig!” ropar hon och vinkar. Fotbollen må vara mindre uppmärksammad på dam- än herrsidan, men bland stjärnorna är Nilla Fischer en av de mest lysande. Numera är fotbollsplanen där hon en gång började hemma i Verum uppkallad efter henne: Nillavallen.

Med åren har hon också tagit sig en allt tydligare roll som ambassadör för damfotbollen, stuckit ut hakan kanske någon skulle kalla det. På Fotbollsgalan i fjol vann hon diamantbollen och ägnade hela sitt tacktal åt jämställdheten inom sporten. Från scenen sa hon det uppenbara: Hade hon varit man hade hon i det här läget i karriären varit ekonomiskt oberoende.

– Jag ville uppmärksamma att jämställdhet är någonting som alla vinner på. Jag tror att den hårda attityd som finns inom herrfotbollen också skulle kunna bli bättre av att vi jobbar för jämställdhet allihopa.

Talet fick ett något oväntat bemötande. Herrkaptenen Andreas Granqvist gick omedelbart ut och sa att han gått med på att sänka sin lön i landslaget för att damerna skulle få mer betalt, något som senare dementerades från fotbollsförbundet. Men talet gjorde också att de ojämlika ekonomiska villkoren som råder inom sporten fick ny uppmärksamhet. Nilla Fischer säger att hon väljer att fokusera på att vi åtminstone i debatten kommit längre i Sverige än på många andra ställen.

– Det pratas mer om de här frågorna här i landslaget än hemma i min klubb i Tyskland. Jag tror vi är ett steg längre fram här attitydsmässigt. I Tyskland är det svårare, där reflekterar de inte lika mycket över sin egen situation.

”Finns en ambition”

Inför kvartsfinalerna i Champions League nyligen kom nyheten att UEFA förbjuder damerna att spela den officiella hymnen före matcherna. Det väckte debatt i Sverige, men inte hemma i Tyskland, berättar Nilla Fischer.

– Det kommer ingen automatisk reaktion på såna saker i andra länder. I Sverige så finns i alla fall ambitionen att till exempel Fotbollsgalan ska vara jämställd, men i exempelvis England vet jag att det är en helt annan situation, där man pratar öppet om att herrarna är huvudattraktionen på galan.

Kan du känna dig trött på att du måste vara en representant för damfotboll och prata om jämställdhet, även i den här intervjun, istället för att få prata om din fotboll?

– Jag skulle önska att det inte behövdes. Och det är klart att det finns vissa dagar då jag kan känna mig trött på det och bara vill prata fotboll. Men varje litet framsteg gör alla samtal värda att ta.

Ovilja att förändra

Bland de konkreta saker Nilla Fischer vill se för att förbättra jämställdheten är att damfotbollen måste synas mer. Men grundproblemet är att det inom de stora fotbollsorganisationerna som FIFA och UEFA inte finns en vilja att förändra, menar hon.

Förra året fick Real Madrid närmare 590 miljoner kronor för sin seger i herrarnas Champions League. På damsidan fick segraren Lyon runt 2,5 miljoner kronor. Alltså knappt en halv procent av herrarnas ersättning.

– Fotbollen är en egen värld. Ingen annanstans skulle det vara tillåtet att göra på det här sättet. Det är de största organisationerna som borde föra fotbollen framåt och ge bäst möjligheter för fotbollen att växa. Det ska då handla om fotboll – inte herrfotboll och damfotboll. Jag hade hoppats att skillnaden åtminstone kunde minska lite – inte öka, säger Nilla Fischer.

Att det i princip bara är män som sitter i ledningen för de stora fotbollsorganisationerna, är en del av problemet, menar Nilla Fischer.

– Jag tror att det finns många glastak att krossa där. Det är någonting som vi får fortsätta att arbeta för. Det skulle behövas en nystart, det är väldigt mycket samma människor som sitter på de här posterna.

Bättre fotboll

Efter att inte ha spelat i Sverige på fler år kommer Nilla Fischer nu hem till en allsvenska som på sätt och vis blivit bättre, men samtidigt tappat i nivå jämfört med andra länder. Från att ha varit en toppnation med lag som gick långt i de internationella turneringarna och lockade till sig världsstjärnor är vi nu omsprungna både i Europa, Nordamerika och Asien.

– Fotbollsmässigt är det en mycket bättre fotboll här hemma nu. Spelarna är bättre både rent fysiskt och taktiskt. Men själva ligan vet jag inte. Internationellt sett så har vi ju inte tagit några kliv framåt i Sverige. Det är något som vi behöver sträva efter och jobba emot.

Den senaste tiden har publikrekorden slagits på löpande band, och i flera länder, bland annat i Frankrike. När Nilla Fischer nyligen spelade kvartsfinal i Champions League med sitt Wolfsburg på bortaplan mot Lyon var det över 30 000 på läktaren, mest någonsin för en sådan match.

Ny chans i helgen

2013 var Sverige på god väg att bli historiskt och slå det svenska publikrekordet för fotboll på damsidan när man hade chans att gå till EM-final på hemmaplan. Men efter en snöplig semifinalförlust var det istället Tyskland (vilka annars?) som fick spela final mot Norge på Friends arena inför över 40 000 på läktaren.

Nu på lördag får Sverige en ny chans. Och nu blir det rekord för damlandslaget. Det är i skrivande stund över 30 000 biljetter sålda. Nilla Fischer ser ett stort värde i att det spelas matcher som drar mycket folk.

– Det betyder väldigt mycket. Det senaste året har vi sett en enorm publiktillströmning i flera länder. Tidigare har det pratats om att vi inte drar publik, men det här visar att med bra marknadsföring så går det. Och att få vara med om den här matchen på lördag det känns helt fantastiskt.

Nilla Fischer om…

…att börja spela för Linköping.

– Att tränaren (Olof Unogård, reds. anm) är uttalad feminist betyder mycket för mig. Han nöjer sig inte med det vi har, utan att vi ska ha samma förutsättningar som alla andra klubbar, även för herrar. Han är väldigt tydlig där och säger utåt att han är feminist. Det är inte så vanligt.

…beteckningen damfotboll.

– Det blir ett förminskande av oss, man pratar om fotbollen och sen damfotbollen vid sidan om.

– Vi lever i ett patriarkaliskt samhälle, där männen har den största makten. Fotbollen var mannens sport från början. En del verkar ha svårt att släppa det.

…Sveriges chanser i VM.

– De ser bra ut. Det handlar så mycket om att få ett momentum under turneringen få det där lilla flytet, att alla lyckas hitta sin toppform. Så allt kan hända, vi kan vinna mot alla lag i världen om vi lyckas prestera på topp. Det finns möjlighet att ta ett guld också.