Nedsläpp i OS-drömmen

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

19-åriga Hanna Olsson, från Hälsö i Göteborgs norra skärgård, är framme vid något hon har strävat mot i halva sitt liv.

– Ända sedan jag fick reda på att det fanns ett damlandslag i ishockey har det varit min dröm att spela i OS, säger hon.

Vad ser du framför dig nu när det äntligen ska hända?

– Mer folk på läktarna än vad vi är vana vid i Sverige. Och OS blir en häftig upplevelse eftersom det är så stort runt omkring och de bästa idrottsmännen och -kvinnorna från hela världen är där.

I ishallen på Öckerö började Hanna Olsson med ishockey. Det fanns inga flicklag i Skärgårdens SK. Hon tränade och spelade matcher med och mot killar under alla ungdomsåren. Dessutom var killarna ett år äldre.

Vad minns du starkast från hockeytiden i Skärgården?

– Resan till Kanada – den gjorde vi som avslutning innan laget splittrades. Vi hade sålt bingolotter, underkläder, salami, kakor och allt vad man kan sälja för att få ihop pengar till resan. Vi bodde hos värdfamiljer och vi spelade hockey. Vi fick även träffa Henke Lundqvist och Daniel Alfredsson ”back-stage” efter deras NHL-matcher. Det var så klart jättestort.

Hur klarade du att vara ensam tjej i laget?

– Det var nog för att de aldrig såg mig som en tjej i laget. Vi hade omröstning och de valde mig till lagkapten, för de tyckte att jag var en bra kompis i laget, som vem som helst. Jag blev aldrig behandlad som en tjej. Det var alltid på lika villkor, och det har jag mycket att tacka tränaren Jonas Backman för, säger Hanna Olsson och fortsätter:

– Det har betytt jättemycket för mig att killarna var så snälla och bra mot mig. Jag är fortfarande kompis med dem idag och vi kommer nog att vara vänner för livet. Om jag hade hamnat i ett dåligt lag som inte hade respekterat mig så hade jag kanske inte spelat hockey idag.

Hanna Olsson gjorde sina första matcher i högsta damligan (dåvarande Riksserien) som 13-åring och vann sitt första SM-guld vid 14 års ålder. Hon debuterade i damlandslaget när hon var 15 och spelade VM som 16-åring. Efter det flyttade hon till Stockholm för att gå hockeygymnasium och spela för Djurgården i Svenska Damhockey-ligan (SDHL).

På morgnarna tränar Hanna med killar på skolan – och på kvällen med Djurgårdens damlag.

Vad har all träning med killar gett dig?

– Det har betytt jättemycket. Just nu är det hårdheten i passningar och tempot som är den största skillnaden. När jag tränar med tjejerna får jag hålla i pucken och göra dragningar som jag inte hinner med mot killarna, säger Hanna Olsson.

Du är Damkronornas bästa målskytt den här säsongen. Hur ser du på din egen utveckling?

– Jag känner att jag har tagit steg vartenda år som har gått. Det har alltid varit målet, att ta steg och se hur bra jag kan bli. Landslaget och andra framgångar har varit en bonus.

Sverige tog ett sensationellt silver i OS 2006, men nu har landslaget inte vunnit en enda mästerskapsmedalj sedan VM 2007.

Vad kan vi vänta oss nu i OS?

– Alla som intervjuar en hoppas väl att man ska säga att vi siktar på guld. Men vi har valt att rikta in oss på första matchen mot Japan som blir väldigt viktig. Vi slåss om de två kvarts-finalplatserna i vår grupp. Det blir tajta matcher och vi har inte råd att spela dåligt i någon.