− När vi startade visste vi inte vad vi skulle kalla det. Det är mer en kul grej än en idrott. Nu har det nästan utvecklats till en folksport, säger Henrik Stenberg som är ansvarig för säkerhet och logistik under Öloppet.
Idén till arrangemanget väcktes när Amfibiemannen, en liknande tävling i Stockholms norra skärgård, drog igång. Men då hade begreppet swimrun ännu inte myntats. Sedan dess har Henrik Stenberg tillsammans med Jonathan Isaksson, Helena Warvås och Henrik Hartman arbetat fram Öloppet, en tävling som innebär att deltagaren springer och simmar sig igenom större delen av Göteborgs södra skärgård. Totalt korsas 15 öar vilket motsvarar en distans på fyra mil och en simning på 5,7 kilometer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Henrik Stenberg uppskattar att årets lopp har inneburit mellan femtonhundra och tvåtusen timmars arbete utanför arrangörernas ordinarie jobb. Sedan en vecka tillbaka blir det långa dagar av förberedelser.
− När vi startade fanns inte ens idrotten så väldigt många var nyfikna. Folk frågade vad vi skulle göra och tyckte att det verkade lite galet. Springer man i våtdräkt? Simmar man med skor?
Växer med försiktighet
Trots många frågetecken anmälde sig närmare 200 personer till premiärturen 2012. I år har den siffran ökat till närmare 1000 deltagare.
− Vi har vuxit jättemycket. Samtidigt har vi försökt att växa med försiktighet så att man klarar av det arrangörsmässigt, säger Henrik Stenberg.
Tävlingen genomförs i lag om två personer. Starten avgår på torra land. Resten av sträckan, som är antingen 22 eller 42 kilometer lång, springs och simmas mycket riktigt i våtdräkt och blöta skor.
− Det gäller från första simningen, någon tid att byta om finns inte om man vill komma i mål på en någorlunda tid. Det är en tuff och slitsam idrott, men väldigt belönande i form av naturupplevelse, säger Henrik Stenberg.
"Att man tävla i olika lag påverkar hur utmaningen blir. Man har oftast olika styrkor."
En person som deltagit i samtliga ölopp sedan starten är Maria Frånlund. När hon genomförde sin första swimrun tillsammans med en kollega var hon nybörjare och ”kunde knappt simma”.
− Vi körde bröstsim och tog oss fram med nöd och näppe. Men nästa år gick det bättre, då vann vi faktiskt damklassen! berättar hon.
Tävlingsåret 2015 gick det inte riktigt lika bra.
− Då bröt jag fotleden när jag hoppade från en klippa. Jag knäckte vadbenet som gick av. Det blev operation och gips på Sahlgrenska, förklarar Maria Frånlund.
Men varken brutna ben eller låga vattentemperaturer har lyckats att hålla henne borta från Öloppet. Sedan första året har hon deltagit med fyra olika personer och i år tävlar hon återigen i damklass, den här gången tillsammans med Eva Rongård.
− Att man tävla i olika lag påverkar hur utmaningen blir. Man har oftast olika styrkor. Eva är en väldigt duktig simmare. Då kan man ta rygg på varandra, förklarar Maria Frånlund.
Badmössa och första förband
Hon tycker att loppet, både sett till antalet deltagare och utrustningen som används, har utvecklats stort. Våtdräkt, visselpipa, badmössa och första förband är numera krav på utrustning som varje deltagare måste ha för att få delta. I år simmar lagen med linor vilket också underlättar navigeringen under simningen mellan öarna, till skillnad från 2012 när nästan inga hjälpmedel fanns.
− Sporten har utvecklats otroligt mycket de senaste åren, både i fråga om våtdräkter och skor. Sen är det jättekul att det är så otroligt mycket tjejer som kör, säger Maria Frånlund.
I en tävling som under de första åren präglades av en viss machokultur har attityden successivt blivit mer öppen. Maria Frånlund inspireras av att fler kvinnor lockas, men själv deltar hon för samarbetet.
− Det är inte alltid de bästa löparna som vinner. Samarbetet är en multifaktoriell orsak till att det går bra eller inte. Men framför allt är det otroligt vacker natur – mycket publik och båtar som följer efter. Alla hejar, det är en riktig folkfest!
Hur är det att springa 42 kilometer i våtdräkt?
− Jag har ofta en tunn våtdräkt så att jag kan springa bra. Vissa år har det varit kallt. Sträckan mellan Kårholmen och Vrångö är ganska lång. Man kan bli nedkyld och en gång fick jag kramp. Jag lider inte jättemycket av det, men i år är ett kallt år.
För den som funderar på att delta i Öloppet rekommenderar Maria Frånlund en viss grundkondition.
− Man behöver kunna ta sig runt Göteborgsvarvet utan större problem, så man vet att man orkar med. Framför allt ska man ha tränat på att simma i öppet vatten. I- och urstigning kan vara lite klurig. Och att träna med sin kompis så att man vet hur man reagerar i olika situationer.
Håller tummarna
Inför lördagens äventyr fokuserar hon på att äta och sova ordentligt. Några specialdieter eller kolhydratsuppladdningar har hon inte planerat – till frukost blir det gröt och en banan.
− Jag tänker mer på att positionera mig rätt, att ha en spurt på slutet, lite strategi kan vara bra. Olika lag har olika styrkor och svagheter. Det är det som är så kul! Man vet aldrig hur det går, säger hon.
Inför helgen håller Henrik Stenberg tummarna för bra väder och god stämning.
− Man vill att det ska gå bra för alla. Det finns en drömgräns på fyra timmar som har slagits två gånger så det är alltid spännande att se hur de allra bästa presterar. Det är ett grymt härligt evenemang. Är det dåligt väder blir utmaningen tuff, är det fint blir det vackert av den anledningen.
