Så ovanligt tätt är det i damallsvenskans tabelltopp. Åtta omgångar till ska spelas.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
För första gången sedan 2011 är Göteborg på riktigt med i guldstriden långt in i säsongen.
– Det hade såklart varit fantastiskt roligt att ta ett SM-guld. Vi har kommit tvåa förut (2011). Det är jättekul att vi är med där uppe och fajtas, säger Beata Kollmats, som i år har utsetts till lagkapten.
Hon lägger till:
– Det hade varit riktigt roligt att ta sig tillbaka och spela Champions League igen.
För det krävs en andraplats i allsvenskan.
Kopparbergs/Göteborg kan inte anses vara favorit. FC Rosengård är Sveriges gigant med mer än tre gånger så stor budget – drygt 30 miljoner mot Göteborgs nio miljoner (2017 års siffror).
Men GFC gör nu ett rejält försök att utmana. Klubben har värvat flera landslagsspelare och förlängt kontrakten med flera viktiga spelare. Bland annat med Beata Kollmats som har bestämt sig för ytterligare två år.
Hur ser du på satsningen nu jämfört med tidigare år?
– Klubben har försökt olika strategier. Vi testade lite ungt för några år sedan. Det var bra, det är viktigt att vi ser unga talanger i Göteborgsområdet. Men det viktigaste är att ha en mix. Det har vi nu. Det är inget gammalt lag men vi har mycket erfarenhet och har kunnat knyta till oss lite spetsspelare, säger Beata Kollmats, och fortsätter:
– Förut har det varit lite väl stor spelaromsättning. Vi har haft många ettårskontrakt och då är det svårt att få kontinuitet. Nu har vi bildat en stomme i laget som har varit här ett tag, och flera har skrivit längre kontrakt. Det gör väldigt mycket för att få harmoni och slippa att det blir hackigt.
Under ”Beas” åtta år i Göteborg har flera tiotals spelare kommit och gått. Försvarskollegan Catrine Johansson är den enda lagkamraten som har funnits med hela tiden.
– Det där är både positivt och negativt med fotbollen. Man får mycket nya kompisar och träffar folk från olika länder. Men det är också många avsked och man splittras. Jag har kompisar lite utspritt världen över.
När Beata Kollmats hade förlängt kontraktet pratade klubbens sportchef Lasse Svensson om henne som en viktig kulturbärare i föreningen.
Kan du beskriva den kultur som ni har byggt upp?
– Vi strävar efter en vinnarmentalitet i laget. För att få bära klubbens tröja ska man vilja vinna till varje pris. Det ska man inte bara göra på matcher, utan på varje träning. Vi lägger ner ett jobb varje dag. Fotbollen är prio 1. Det är det jag lever efter och det vill jag att alla i laget ska göra.
Hur är det att jobba så tätt tillsammans och kämpa hårt för något gemensamt?
– Jag älskar det. Det är så det alltid har varit för mig. Jag har hållit på med fotboll sedan jag var fem år och alltid tillhört ett lag. Det är väldigt naturligt. Jag har är svårt att tänka mig ett liv utan att vara med i ett lag.
Ett sönderslitet korsband betyder ett år utan fotbollsmatcher. Beata Kollmats har råkat ut för det två gånger i samma knä, nämligen 2011 och 2015.
Första gången var hon 18 år och ny i Göteborg, hitflyttad från IF Böljan i Falkenberg.
– Jag hann bara med ett inhopp i allsvenskan innan högerknät pajade. Jag tillförde inte jättemycket på planen det året, men det var ändå häftigt att få vara med i laget. Det var en jävla massa vinnarskallar. Det var många jag såg upp till, och jag lärde mig mycket även om jag inte var på planen.
Hur orkar man komma tillbaka två gånger efter korsbandsskador?
– Efter första skadan sa jag: ”Händer det här igen, så skiter jag i det och slutar”. Men det gör man ju inte. Man bryter ihop ett tag och samlar sedan någon kraft som man inte trodde fanns. Sätter upp små delmål på vägen, och det blir som en tävling mot en själv när man inte kan tävla på planen. Och när jag har suttit ensam i gymmet och slitit medan de andra går ut på fotbollsplanen, då har jag verkligen insett hur mycket jag uppskattar att spela fotboll.
