I år har siktet varit inställt på främst två saker. Det viktigaste är VM i London men dessförinnan inledde hon utomhussäsongen med att jaga och slå Abeba Aregawis svenska rekord från 2013.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag startade tävlingssäsongen i maj. Det är ganska sent jämfört med förra året. Jag valde att göra så för att kunna toppa formen till årets VM. Förra sommaren var EM mitt stora mål – och det gick i juli – och för att hinna tävla och kvala behövde jag starta upp tidigare då.
Den gången blev det personligt rekord och EM-brons i Amsterdam.
– Eftersom VM är först i augusti, en månad senare än EM var förra året, valde jag att starta upp senare, så jag fick en längre träningsperiod snarare än att sätta igång redan i april.
Nära rekordet flera gånger
Starten på 2017 års utomhussäsong innebar flera snabba lopp, och Lindh var nära det svenska rekordet några gånger innan hon till slut slog det.
– Det blev en riktigt bra start på säsongen. Jag visste om att jag skulle vara förberedd, men det är ju ändå alltid en liten osäkerhet exakt var man står. Även om det går bra under träning är det en helt annan grej när man ställer sig på tävlingsbanan.
Vad är det som händer med dig i tävling då?
– Jag har alltid tyckt om att tävla och jag har alltid haft ett bra tävlingshuvud. Om jag möter någon en mot en på banan har jag alltid varit stark. Vad det beror på vet jag inte, men det har alltid varit så.
Det svenska rekordet var en sporre för henne. Aregawis rekordtid var 1.59,20.
– Jag var ganska nära redan förra sommaren. Då var det som en chock – när jag sänkte mitt personliga rekord med två sekunder. Det hade jag inte räknat med. Det har varit något som har motiverat mig hela året, att jag vill slå rekordet den här sommaren. Det har känts som ett rimligt mål. Jag tänkte att jag ville slå rekordet under VM eller så, men redan i mitt första lopp var jag ju bara två tiondelar ifrån. Det kom också som en chock för mig.
Tufft rekordlopp i Lausanne
Det var i Lausanne 6 juli som rekordet kom. Hon gick i mål på 1,58,77. I ett tufft lopp, där det första varvet gick på snabba 56,5 sekunder, slutade Lindh sexa. Tiden innebar nytt svenskt rekord med över fyra tiondelar.
– Jag har känt när jag har varit nära att det har funnits lite mer i mig. Att slå det svenska rekordet innebär ju att man har sprungit det snabbaste loppet av en svensk genom alla tider och det är något väldigt stort. För att få till ett sånt lopp måste allt stämma.
Men det har funnits motgångar också. I inomhus-EM i Belgrad i våras blev hon ”bara” fyra, tolv hundradelar från bronset. Med 300 meter kvar blev det lite knuffande framför Lindh i kurvan, vilket gjorde att hon ofrivilligt sprang in i en motståndare och snubblade till. Lindh tappade fart och känner med distans till loppet att hon hade mer i sig.
– Det var synd, för där tror jag att jag tappade en väldigt fin medalj. Just det loppet väljer jag att inte tänka på längre. Jag var väldigt besviken efteråt. Jag var i riktigt bra form och det var så tråkigt att finalen avgjordes på ett sånt sätt och att det blev som det blev. Men å andra sidan tände det nog mig, att jag verkligen ville visa vad jag går för utomhus.
Placeringar som gäller
I mästerskapen är det placeringar snarare än rena tider som gäller för att ta sig vidare från heat till semifinal – och final.
– Men ska man ta sig vidare måste man springa snabbt, haha… Jag har lyckats slå personligt rekord i de tre senaste mästerskapen. Jag vet att klarar av att vara i min absolut bästa form när det verkligen gäller.
Vad gör mästerskapen så speciella för dig?
– Det är de största tävlingarna jag har sprungit, sett till publiken och arenorna. Det är väldigt häftigt och betydligt större än de tävlingar jag har varit med i tidigare även om jag har sprungit i Diamond League också. Det som gör ett mästerskap ännu större är att man representerar sitt land och att det gäller placeringar och medaljer. Det är så tydligt att mycket gäller i varje lopp.
Springer du på ett annat sätt i andra tävlingar, menar du?
– I ett ”vanligt lopp” spelar inte alltid placeringen du får i loppet så stor roll alla gånger, utan det är snarare tiden som är det viktiga. I ett EM eller VM innebär en topplacering att du tar medalj. Det är så mycket mer än att bara springa ett lopp snabbt.
Hur skiljer det sig konkret i de olika loppen?
– Det är mycket mer taktik i mästerskapen. Du ska springa två eller tre lopp på några få dagar – och förhoppningsvis vara som bäst i det allra sista loppet. Det är en lång väg fram för att nå en final och det är så mycket som kan hända på vägen, speciellt med tanke på att det är så tätt mellan loppen.
Under torsdagen börjar VM för Lovisa Lindh. Då är det dags för de inledande heaten. Finalen är på söndag kväll.
Hon är rankad runt de tio bästa i världen sett till tid och rankingpoäng på flera olika listor i år. Målsättningen i VM är tydlig.
– Jag vill placera mig bättre än på OS. Då blev jag tia. Och då är en finalplats väldigt nära. Det är på något sätt en dröm. Samtidigt kan jag under säsongen inte tänka för mycket på VM, som känns som att det har legat så långt fram.
Vardagen är satt ”ur spel” inför mästerskapen. Utöver inomhussäsongen och andra tävlingar har Lindh varit i Frankrike, Sydafrika och USA på flera veckor långa träningsläger.
– Jag har inte varit hemma så himla mycket under säsongen. Det har varit intensivt. Det har gjort att jag inte har varit hemma mer än tre dagar och sedan har jag varit borta i fem. Men man vänjer sig vid det också. Det blir speciellt. Det blir flängigt, men det är ju detta jag vill göra. Det har blivit många kaktusar hemma snarare än fina blommor, men som tur var bor min syster väldigt nära mig, så hon kommer förbi och vattnar ibland, haha.
