En fotskada satte stopp och i stället för kamp om en finalplats och medaljer blev det hemresa från London – innan startskottet ens hade gått.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag var otroligt ledsen över att missa VM. Jag har fokuserat stenhårt mot mästerskapet och VM har varit min största motivation under uppbyggnadsträningen. Att inte kunna vara med och visa vad jag kan var fruktansvärt.
Skadan uppkom under landslagets träningsläger i schweiziska Sankt Moritz inför VM. Den första känningen av skadan kom den 25 juli – knappt två veckor före den tilltänkta starten i London-VM.
Hade inget val
Trots vila i några dagar tilltog smärtan vid det nästa löppass.
– Jag var i mitt livs form och det kändes orättvist att inte kunna få prestera. Att jag tackade nej var däremot inget svårt beslut. Jag hade inget val. Jag hoppade på kryckor och kunde inte ta ett joggingsteg dagen före försöken, så det var ingenting att fundera över.
Hennes sommar fram till skadan var succéartad. Starten på 2017 års utomhussäsong innebar flera snabba lopp, och Lovisa Lindh var flera gånger nära Abeba Aregawis svenska rekord (tiden 1.59,20) från 2013. Till slut slog hon det.
Det kom i Lausanne den 6 juli. Hon sprang i mål på 1,58,77. I ett tufft lopp, där det första varvet gick på snabba 56,5 sekunder, slutade Lovisa Lindh sexa. Tiden innebar nytt svenskt rekord med över fyra tiondelar. Av bara farten slog hon några dagar senare även det svenska rekordet på udda distansen 1 000 meter vid Folksam Grand Prix.
– Egentligen kanske det ännu mer var det svenska rekordet på 800 meter som jag jagade i år. Att slå två svenska rekord på fem dagar blev en rejäl bonus. När jag kom till Göteborg visste jag att formen var bra och att jag var betydligt starkare än förra sommaren, men sedan gäller det att få till allt när det verkligen gäller också.
Vad betyder rekordet på 800 meter för dig?
– Att slå svenska rekord känns väldigt stort för mig. Det innebär faktiskt att ingen svenska någonsin har sprungit fortare och det är ganska häftigt!
För sin insats i tävlingen på Slottsskogsvallen nominerades hon nyligen till priset Årets prestation i Folksam GP. Vinnarna presenteras på Friidrottsgalan nästa vecka och i just den kategorin är de två göteborgarna Khaddi Sagnia och Maria Larsson nominerade.
– Jag är jätteglad över nomineringen. Eftersom avslutningen av säsongen var otroligt tung för min del har jag fått påminna mig själv om de resultat jag faktiskt hann göra före skadan. Att nomineras betyder därför extra mycket i år. Det hjälper mig att fokusera på det som var fantastiskt och roligt tidigare under sommaren, i stället för det som inte blev av.
Rehab i Sydafrika
Nu är fokus på rehabilitering av fotskadan. Hon har varit i Syd-afrika och provar olika träningsformer för att komma i form.
– Det var tufft att vara i London och se tävlingarna från läktaren. När jag kom hem försökte jag ganska snabbt blicka framåt i stället. Jag bröt ihop och gick vidare helt enkelt, säger hon och fortsätter:
– Sedan dess har det blivit mycket alternativ träning, som vattenträning, cykling och så rehab och styrka för foten. Nu är jag i gång och får jogga lite ett par dagar i veckan och varje vecka kan jag lägga till några minuter. Det är underbart. Att tävla inomhus är ingenting vi kommer att fokusera på eller stressa för att göra. Nu är huvudsaken att sakta men säkert bygga på träningen ännu mer och jag ser långsiktigt till nästa sommar.
Målsättningarna är klara för 2018.
– Då är mitt mål EM i Berlin. Alla mästerskap är stora mål för mig. Det är då det verkligen gäller och jag har visat för mig själv att jag brukar kunna få till det bra. Sedan vill jag naturligtvis komma ner ytterligare tidsmässigt och slå mitt svenska rekord fler gånger. Jag tror att jag hade ytterligare lite att kapa tidsmässigt i somras, men jag får komma igen och ta det nästa år i stället.
