Med 71 mål på 111 landskamper är det bara Lotta Schelin och Hanna Ljungberg som har gjort fler mål i den blågula landslagsdressen. Sett till målsnitt ligger Videkull i topp, med 0,64 mål per spelad match.

1991 var hon med i det allra första VM-slutspelet för damer, i Kina där Sverige tog brons. Hon gjorde både Sveriges första VM-mål i historien (1–3 mot USA) och hela VM-historiens hittills snabbaste mål när hon satte 1–0 mot Japan efter blott 30 sekunders spel.

– Framför allt minns jag publiken och hela arrangemanget. Det var fantastiskt stort och väldigt mycket folk på matcherna. Det var ju vi inte alls vana vid. Och vi fick poliseskort till matcherna, minns Lena Videkull när Dagens ETC når henne på telefon.

Ungdomstränare

Idag är hon 56 år och ungdomstränare i FC Rosengård. Sedan hon debuterade i landslaget 1984 har damfotbollen gått en lång väg.

– Framför allt har vi haft möjlighet att utveckla träningsmetoder och få det bättre med alla runt laget. Det fanns inte förr. En tränare kan ju inte göra allt själv. Nu har man kommit längre och det är positivt. Men det finns mycket kvar att önska inom flick- och damfotbollen. Hur förbundet för fram flickverksamhet till exempel, det är stora skillnader i ekonomiskt stöd. Det kostar ju lika mycket för oss som för herrarna. Det är lite bättre resurser idag, men det är fortfarande för stor skillnad.

I VM 1991 spelade ni halvlekar på 40 minuter.

– Ja, det har ju utvecklats, som tur är. Både bollstorlek och matchtid. Det är hela tiden en pågående diskussion. Det har saknats kunskap. Folk trodde väl inte att vi kunde spela i 45 minuter då.

Du var även med i hemma-VM 1995, då ni åkte ut mot Kina i kvartsfinalen, vad minns du mest därifrån?

– Egentligen minns jag mest vändningen mot Tyskland. Vi hade kniven mot strupen och för att ta oss vidare från gruppen var vi tvungna att besegra Tyskland. Det är väl nästan bara vi gamlingar som har gjort det, haha!

– Men sortin mot Kina är ju tråkig, och att det avgörs på straffar är aldrig roligt. Det är också tråkigt när det sker på hemmaplan. Men det var hyfsat mycket folk och det var jätteroligt, med positiv stämning.

Vad tror du om sommarens VM?

– Det är många lag som man inte alls har särskilt bra koll på. Jag hoppas att några lag som man inte tror kan överraska tar sig hela vägen. De europeiska lagen är starka, Tyskland brukar alltid vara med, de är fortfarande farliga.

Hur ser du på Sveriges chanser?

– Vi ska väl helst vinna gruppen. Men det är en ganska svår sida och kan bli en tuff resa. Vi har alltid varit disciplinerade i försvarsspelet och släpper inte in så många mål, är ganska välorganiserade. Däremot är det svårare i offensiven, att göra mål och skapa chanser. Det har förändrats en hel del, fler lag har blivit bättre i sitt försvarsspel och det krävs ännu mer i det offensiva spelet, både mod och kyliga avslut. Vi är starka på fasta situationer, men i andra spelet, gäller det att ha de där speciella målskyttarna. Vi har haft några såna genom åren.

Ja, du själv inte minst.

– Ja, på den tiden var det jag och Pia, vi gjorde ju några stycken. Men det har kommit många efter oss också.

Hur långt kan det gå?

– De kan ju gå hela vägen. Men kvartsfinal är nog realistiskt. Det är många nya spelare som inte hunnit spela så mycket, kan ju vara någon av dem som plötsligt får en positiv utveckling under ett mästerskap. Det vore kul.