Det var i Trollhättan BOIS i dåvarande division 3 som Fredrik Larsson spelade och drömde om ett liv som fotbollsproffs. I Boden nådde spelarkarriären sin kulmen med spel i division 1 parallellt med studier i sjukgymnastik. Och det var i rollen som fysioterapeut fotbollslivet fortsatte.
– Jag har nytta av att jag har spelat fotboll själv. I förståelsen för hur det känns när man är ordinarie spelare, hur det känns när man sitter på bänken, hur det känns när man blir skadad. Jag känner mig trygg i att kunna bejaka det på ett rätt pricksäkert sätt, säger Fredrik Larsson.
Efter studierna blev det jobb på Sahlgrenska och fotboll i lite olika småklubbar i Göteborg. Via en privatklinik kom möjligheten att arbeta för Kopparbergs/Göteborg FC. Därifrån gick Fredrik Larsson vidare till Öis och hamnade 2010 i IFK Göteborg.
Ingen dröm
Efter sju år i Blåvitt hände det han inte ens drömt om.
– Sommaren 2017 ringde förbundskaptenen och undrade om jag möjligen var intresserad av att arbeta med landslaget. Det var svårt att tacka nej till ett sånt fint erbjudande. Det var väldigt smickrande, så jag sa ja.
Anställningen hos landslaget är en halvtidstjänst, eftersom laget inte spelar hela tiden. Men även under de perioder då truppen inte är samlad finns det mycket att kontrollera.
– Vi har hela tiden koll på hur mycket de spelar. Ser vi att någon kliver av tidigare eller blir utbytt eller inte är med i truppen i sitt klubblag tar vi från landslaget kontakt med klubb och spelare.
Och då handlar det inte bara om startelvan, utan om ett 40-tal spelare som följs noggrant och ännu fler som finns under teamets radar.
Ansvar för det medicinska
I ett klubblag har fysioterapeuten ansvar för den medicinska och fysiska statusen på alla spelare. Många bedömningar görs tillsammans med tränaren om hur mycket man ska belasta en spelare. Dagliga diskussioner om hur man ska navigera sig igenom matchschemat med så friska och hela spelare som möjligt.
I landslaget är situationen delvis en annan. Det är 23–25 friska spelare som träffas. Är man inte tillräckligt frisk och hel för att spela så får man åka hem. Om en korsbandsskada kommer i ett klubblag är det minst ett halvårs rehabilitering. Det arbetet finns inte i landslaget.
– Där har många en dålig bild av hur det ser ut, kan jag tänka mig. Många tror att man inte gör så mycket som spelare när man är skadad. Men det finns ingen situation som du tränar så mycket i som när du har en långtidsskada.
Tio till tolv pass i veckan
Det kan vara tio till tolv träningspass i veckan för en skadad spelare – rehabilitering, alternativträning, konditionsträning. Många gånger när övriga laget är ledigt är de skadade i full träning. Och med dem fysioterapeuten.
Med landslaget är mönstret sig ganska likt varje gång: Det är en samling på omkring tio dagar, det är två matcher som ska spelas.
Uppgiften är alltid att hålla spelarna i så bra skick som möjligt. I landslaget är det mer fokus på behandlingar och förberedelse för matcherna.
Det medicinska teamet går igenom teoretiskt vilka spelare som behöver vilken uppladdning inför matchen och lägger upp en plan för att det ska funka.
När det närmar sig matchen är det först behandling av spelare och sedan uppvärmning, som Fredrik Larsson håller i. Och till slut är förberedelserna över och avsparken går.
– Man vill njuta och ta del av matchen, men man måste samtidigt ha på sig glasögon för om det skulle hända någonting. Man vill samla på sig så mycket information som möjligt innan man eventuellt springer ut på planen, säger han.
Mjukare värden
När Fredrik pratar om sina största minnen från karriären så här långt är det inte bara framgångarna på planen som är i fokus. Det är mjukare värden som finns där också. Som när en spelare får en långtidsskada i ett dåligt läge.
– Där har man fått hänga med i de mörkaste källarna. Det blir depressionsinslag och identitetsförvirringar som är rätt kraftfulla många gånger. Man är inte bara en som driver folk i träning och rehabilitering. Man blir en rätt så viktig person i nöd och lust för en spelare som råkar ut för en skada, säger Fredrik Larsson.
Det ges utrymme för att sörja ett tag, men sedan är det Fredriks uppgift att guida spelaren på den tuffa vägen tillbaka. Hela vägen tillbaka till fotbollsplanen.
– Det är otroligt roligt och rätt så känslosamt när man vet att någon har lagt ner så mycket tid för att komma tillbaka och kunna leverera igen. Det är en fin känsla. Det är en arbetsförmån att få vara med att ta någon från sorg till glädje.
”Svårt att njuta”
Förutom dessa stunder av återvändande skadade spelare finns många starka minnen av rent idrottsliga framgångar hos Fredrik. Två cuptitlar med IFK Göteborg på klubblagssidan. Och så landslaget som slog ut Italien på vägen till VM förra året.
– Det var lite för stort för att ta in. Om 15–20 år får man sitta där med en box rödvin framför någon krönika för att fatta att man var med om det. Man är så koncentrerad så det är lite svårt att njuta. Skulle jag göra om saker och ting skulle jag försöka bli bättre på att njuta av stunden.
På fredag står Fredrik Larsson bredvid planen när Sverige möter Malta i EM-kvalet på Friends Arena. Och på måndag är det Spanien borta på Estadio Santiago Bernabéu i Madrid.
– En liten kille från Trollhättan som lirar fotboll och drömmer om att bli proffs, som inte kunde drömma om att hamna i Blåvitt som är min favoritklubb. Och sen landslaget…
