”Jag siktar mot guldet”

1. Du slog nyligen personligt rekord på 60 meter med tiden 7,34. Berätta om den känslan!

– Det var verkligen jättekul! Jag har missat tre inomhussäsonger på grund av skador, så att bara få göra en inomhussäsong och få ställa mig på banan är superkul. Att dessutom få göra en så pass bra tid och att klara EM-kvalgränsen… Rehabträning är ju inte alltid den roligaste, så att få positiva besked och få känna att det var mödan värt är skönt.

2. Vilka skadeproblem har du haft de senaste åren?

– Det har främst varit baksida lår. Dels långt ner mot knävecket och dels i muskelfästet upp mot rumpan. Förra våren trodde jag att jag hade fått en muskelbristning, men en magnetröntgen visade att det handlade om bindväv och muskelfibrer som inte samarbetade. När jag väl fick reda på det, och fick rätt rehabträning, blev det fort bättre och jag kunde genomföra utomhussäsongen. Före jul drog jag insida lår också. Jag känner fortfarande av det, men det är tusen gånger bättre.

3. Vilka förhoppningar har du inför inomhus-SM i Malmö?

– Khaddi Sagnia och Irene Eklund är anmälda, så jag tror verkligen att det kan bli en väldigt bra tävling. Jag siktar mot guldet, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag springer bättre och taggar till mer när motståndet är bra. Det har känts bra på slutet och jag hoppas att jag har ännu mer att ge.

4. Vad hoppas du på mer under inomhussäsongen?

– Det är inomhus-EM i Polen 5–7 mars. Jag har klarat kvalgränsen två gånger så jag räknar med att få springa där. För att ta sig till final krävs nog tider under 7,30. Jag har som mål att springa på de tiderna och jag tror att jag har kapacitet att göra det. När jag slog pers senast gjorde jag inte ett helt perfekt lopp.

5. Om du tittar ännu längre fram – vad har du för mål?

– Ett mål är att hålla mig skadefri. Att ha OS i år som mål är kanske lite tidigt, men jag vill komma ut och få springa fler internationella tävlingar. Jag tror att det kan hjälpa mig att utvecklas som sprinter att få springa mot snabbare tjejer. I dagsläget har jag ingen aning om hur snabb jag kan bli, men jag vill hålla på med friidrott så länge kroppen tillåter och se hur långt det bär. När det gäller tekniken finns det mycket jag behöver bli bättre på. Jag har lagt mycket krut på det under hösten och vintern. Den explosivitet jag har i kroppen lyckas jag inte få ut helt i löpsteget – men det börjar bli bättre.