Cornelia Holm går in i den nya inburade oktagonen mitt i GBGMMA:s stora träningslokal på Bruksgatan i Majorna. Hon har precis fajtats med en säck, som dinglar försiktigt från taket. Den ser nästan tagen ut, andfådd, mörbultad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Cornelia Holm däremot är redo för ett sparringpass – innan hon ställer sig på löpbandet för 30 minuters avslutande intervallträning.
Det är stenhård träning som gäller. De senaste månaderna har hon fokuserat mest på fysik och styrka. Under sommaren är det framför allt konditionsträning som står på schemat.
– MMA är betydligt tuffare än många andra sporter. Det är så mycket att träna på. Du måste vara en elitidrottare, en atlet, grymt vältränad. Sedan är det många teknikmoment också eftersom MMA är en blandning av alla kampsporter på något sätt. Jag lägger enormt mycket tid på att träna. Det är många delar jag måste ha med mig.
Kort men händelserik karriär
Hennes karriär inom MMA är visserligen kort, men den har varit händelserik hela vägen.
– Jag började med MMA för fyra och ett halvt år sedan, 2013. Jag har hållit på med en del kampsport tidigare och brottades som liten. Jag hade några års uppehåll och ville komma igång och satsa på något. Jag kunde ju redan brottas, och så tyckte jag det skulle kunna vara lite kul att slåss också, haha.
Hon fick nys om just klubben GBGMMA genom en gammal brottarkompis och har blivit kvar.
– Jag var fast direkt! Jag hade varit och kollat på någon MMA-tävling tidigare, så jag hade bra koll på vad det var. Jag visste ungefär vad som väntade.
Du nämnde att du ville satsa från start. Vad innebar det för dig när du började?
– Till en början ville jag bli så bra så att jag kunde tävla i det. Men jag vet med mig själv att när jag väl börjar med något, då vill jag bli bäst på det. Det räcker liksom inte att ”bara” träna och tävla. Jag kommer ihåg att jag satte upp stora mål mer eller mindre efter första träningen. Redan då visste jag att jag ville tävla och bli riktigt bra på det här.
2016 ett långt segertåg
Hösten 2014 gick hon sina två första matcher. Hon vann båda. Redan 2015 kom hon med i landslaget och fick vara med i VM – trots att hon bara hunnit med tre matcher. Cornelia åkte ut direkt – mot den blivande VM-segraren.
– Det har rullat på efter det. Och jag har varit runt en hel del på mästerskap.
Det är milt uttryckt. 2016 var ett enda långt segertåg för Cornelia Holm. Mästerskapen är i turneringsform och hon förlorade inte en enda match. Det blev SM-guld. Det blev EM-guld. Och så VM-guld.
– Nio raka vinster. I våras blev det ett nytt EM-guld också.
Som gammal brottare är det just det momentet som är hennes största styrka – och hon försöker utnyttja varje läge hon får att sätta motståndarna i underläge.
– Jag är oftast mycket starkare än dem jag möter. Det är en skön känsla när jag brottar ner dem och jag känner att de inte kommer loss eller därifrån.
VM-finalen i Las Vegas
VM-finalen i bantamvikt (upp till 61 kilo) mot norskan Camilla Mannes avgjordes i Las Vegas förra sommaren. Cornelia Holm vann matchen med siffrorna 3–0 från domartrion.
– Det är klart att det är skithäftigt. Jag grät nog någon liten tår efteråt. Det byggs upp så mycket känslomässigt under tävlingsdagarna och när all adrenalin försvinner ur kroppen… det är som en känslostorm.
Hur är det att vara bäst i världen på något?
– Jag är såklart nöjd, men det känns faktiskt inte lika stort som jag hade trott innan. Du vet, ”världsmästare”, det låter ganska stort. Men ofta känns det inte så speciellt, konstigt nog.
På många sätt är hon sig lik när hon tittar tillbaka till hur det var när allt började för snart fem år sedan, då hon alltså från att vara nybörjare till att redan vid första träningspasset bestämde sig för att satsa helhjärtat på MMA.
– Och nu när jag har vunnit VM är det nog mest: ”Jaha, vad gör jag nu? Vad är nästa mål?”
Ja, vad svarar du på din egen fråga?
– Jag har startat igång min proffskarriär. Just nu går jag och väntar på att mitt management ska hitta en bra match för mig.
"Drömmen är att få gå matcher i UFC. Det är det allra största och det är dit som alla proffsfajters vill nå."
Hittills har hon inte gått någon match som proffs.
– Men det är det jag tränar och bygger upp mig för. Drömmen är att få gå matcher i UFC. Det är det allra största och det är dit som alla proffsfajters vill nå. Det eller Bellator, som också är en stor och växande organisation. Någon av dem vill jag till. Det är inte orimligt alls, tycker jag. Det är min förhoppning, men jag vet inte vad som är realistiskt eller när.
Hon jobbar halvtid i en kampsportsbutik i Vasastan och dessutom kör hon spårvagn några dagar varje månad. För att bli proffs krävs pengar och det innebär jakt på sponsorer.
– Det är bara ett par hundra personer i hela världen som är proffs och som kan leva på sporten. De största vi har i Sverige och som tävlar i UFC har ändå något jobb vid sidan av, så det är tufft. Men jag är själv van att leva på en halvtidslön, så jag klarar det nog bra om jag får några matcher framöver.
