Adam Esser, 25, hade förlorat medvetandet medan han satt på sin cykel.
Nu låg han orörlig på gatan.
Pappa Klaus Esser fanns precis i närheten och insåg direkt vad som hade hänt.
Adam föddes med en aortastenos – en förträngning av hjärtklaffen till stora kroppspulsådern. Som 16-åring fick han en så kallad biologisk klaff inopererad. Han valde detta framför en längre hållbar mekanisk hjärtklaff. Detta för att slippa äta blodförtunnande mediciner som skulle hindrat honom att fortsätta sin fotbollssatsning i IFK Göteborg.
Den där stunden i Spanien, lördag 10 november 2018, förstod Klaus Esser att hans son hade drabbats av hjärtstopp. Han satte omedelbart igång med hjärt- och lungräddning. En person som stannat till på platsen ringde efter ambulans.
Adam andades inte. Hade ingen puls.
Både Klaus Esser och en kvinna som kommit till undsättning försökte med HLR. De såg ingen effekt.
När Adam Esser hade legat i cirka 20 minuter utan hjärtslag kom polis till platsen. De försökte få igång hjärtat med defibrillator. Två gånger.
Ingen puls.
Poliserna fortsatte med hjärt-lungräddning tills ambulansen kom. Nu hade Adam legat livlös i ungefär en halvtimme. Ambulanspersonalen kopplade också på defibrillator. Efter fjärde försöket gav de upp och lade Adam på en bår.
Att Adam Esser idag skulle vara fullt återställd, sitta på ett kafé i Göteborg och berätta att han siktar på att cykla Vätternrundan 2020 – det var omöjligt att föreställa sig den där novemberdagen ifjol i sydöstra Spanien.
– Jag har fortfarande svårt att förstå hur kritiskt allting var. Det är på något sätt overkligt eftersom jag inte har upplevt det själv. Jag kan inte föreställa mig hur tufft det har varit för mamma, pappa och min syster.
Hur kunde Adam Esser överleva en timmes hjärtstillestånd? Och utan att få några bestående men?
De frågorna har ingen expert som familjen Esser pratat med kunnat besvara.
– Min återhämtning är rekordartad som jag har förstått det. Jag är nog ett bevis på att om man är ung och vältränad, har en vilja och en stöttande familj så klarar man mer än man tror.
Tidigare i höst hade Adam ett möte med Hjärt-Lungfonden för att starta ett samarbete.
– Jag upplever att det finns stor okunskap om hjärt- och lungräddning. Jag tror att många inte vet hur man ska agera om något så här allvarligt inträffar. Jag är inte ens säker på att jag själv vet hur jag skulle göra, säger Adam Esser och fortsätter:
– Det är viktigt att nå ut med detta och ge folk en tankeställare. Alla arbetsplatser borde se till att de anställda regelbundet får fräscha upp sina kunskaper inom HLR. I idrottsföreningar behövs också en ökad kunskapsnivå. Framförallt i idrotter där man pushas att ta ut sig och maxa sina gränser.
Adam har själv varit fotbollsmålvakt på hög ungdomsnivå i IFK Göteborg och Qviding.
Någon timme efter att en döende Adam Esser hade hämtats med ambulans kom Klaus Esser efter till sjukhuset nordost om Alicante. Han fick beskedet att de hade lyckats få igång sonens hjärta igen. Men också att han hade varit utan puls i nästan en timme.
Intensivvårdsläkaren skrev på Google Translate och tryckte på högtalarsymbolen.
En syntetisk röst meddelade på entonig svenska: ”Din son har haft ett långt hjärtstopp och antagligen fått allvarliga hjärnskador.”
Under fyra veckor låg Adam Esser nersövd. Föräldrarna vakade vid hans säng så mycket de fick tillåtelse till.
Adams andning hölls igång av en respirator. Han smittades av multiresistenta bakterier. Hade höga febertoppar. Fick kontinuerlig dialys eftersom njurarna inte fungerade.
När han också drabbades av lungödem (vätska i lungblåsorna) pekade det mesta på att han inte skulle överleva. En kritisk natt såg vårdpersonalen flera gånger alarmerande tecken på att han var på väg att dö.
Men Adam Esser segade sig kvar i livet.
Föräldrarna har senare berättat för honom hur han den 8 december åkte ambulansflyg till Stockholm och sakta kom till medvetande på Karolinska sjukhuset efter att de svenska läkarna började minska medicineringen. Att han blev ledsen och började gråta när han fick förklarat för sig vad som hade hänt.
– Jag har inga minnen från den första tiden när jag hade vaknat.
Tre dagar före jul opererades Adam Esser i sju timmar. Hans uttjänta biologiska hjärtklaff ersattes av en mekanisk klaff.
– Den ska jag kunna ha tills vidare. Det finns inget som säger att den någon gång kommer att behöva bytas ut.
När hjärtat var fixat återstod en lång rehabilitering, både när det handlar om fysik och hjärnfunktioner. Han hade tappat 20 kilo – och glömt många saker som tidigare varit självklart.
– I början var allting en jätteuppförsbacke. Armar och ben var som tunna pinnar. Det såg ut som om jag hade varit på ett läger utan mat i månader. Jag kunde inte stå, inte gå, inte prata. Jag visste inte vem Donald Trump var eller vad huvudstaden i Spanien hette. Men återhämtningen av minnen och kunskap gick väldigt, väldigt fort. Redan i slutet av december tittade jag på På Spåret och klarade många frågor.
Sedan dess har det blivit många timmar i gymmet, både i styrketräningsmaskiner och på träningscykel.
– Min läkare Anders brukar säga: ”Träning är bra för alla, och även för dig. Träna gärna så hårt och så mycket att du kan ställa dig på startlinjen till Vasaloppet eller Vätternrundan. Så stark ska du vara. Men du ska inte köra loppet, för då finns risken att pusha sig för hårt och det är inte hälsosamt för någon!”.
Ändå är det just ett sådant lopp som Adam Esser nu siktar på att göra.
– Mitt mål är att cykla Vätternrundan till sommaren. Jag ska prata om detta med min läkare. Hjärt- och lungfonden har ett team som de kallar ”Ride for life”. Jag skulle gärna cykla loppet för dem. Jag gillar cykling och tycker att detta vore ett snyggt sätt att knyta ihop hela den här historien.
Från hjärtstoppet under cykelturen i Spanien – till en fullbordad Vätternrunda.
– Det vore coolt. Och ett kvitto på att jag verkligen är tillbaka.
