Sista hindret innan OS-tävlingarna skulle starta i Rio de Janeiro. Dressyrryttaren Therese Nilshagen minns i detalj den där dagen förra sommaren när resan till Brasilien på bara några ögonblick förvandlades till en mardröm.
– Vi vet faktiskt fortfarande inte hur det hade gått till. Alla förberedelser var bra, vi var där några dagar tidigare och red bra. Allt var frid och fröjd. Vi hade regelbundna kontroller på alla hästarna. Även den sista kollen på morgonen – före ”vet-checken” – var bra.
Vet-checken är den sista obligatoriska veterinärskollen som görs före tävlingsstarten.
– Min hemmaveterinär var också där och tittade. Allt verkade bra. Jag var inte alls orolig för någonting. Jag var absolut inte nervös. Jag var helt säker på att jag inte hade några problem.
Blev inget OS
Sedan kom chocken för Therese Nilshagen och hästen Dante Weltino OLD.
– Han haltade. Dante var uppenbart ”oren” när jag travade upp honom. När de runtomkring tittade på mig, höjde ögonbrynen och bad mig springa igen trodde jag inte det var sant. Något måste ha hänt. Han måste ha trampat snett i boxen eller dragit till något när han reste sig efter att ha sovit på kvällen.
Lät skadan ta sin tid
Det blev inget OS. Istället satt Therese Nilshagen på läktarna när det roliga började. Väl hemma i tyska Lodbergen – två timmar från Hamburg och nära den holländska gränsen – undersöktes Dante grundligt.
– Först trodde vi att det var något i hoven eller i knäet. Vi utredde det väldigt noggrant och till slut kom vi fram till att det måste ha varit någon muskelbristning uppe vid höften.
Det blev inga fler tävlingar under förra året. Fokus har varit på rehabilitering och träning.
– Vi lät skadan ta sin tid för att den skulle läka bra. När hästen var hel och frisk började jag tänka på vad som var nästa mål. ”Okej, det är EM”, kom jag fram till. Jag lade upp en plan. Vad passar mig och vad passar hästen? Vi började med mindre internationella tävlingar och stegrade upp så att vi tog ett större kliv för varje tävling som kom. Planen har, med facit i hand, varit väldigt bra. Vi har blivit bättre och bättre varje för varje tävling som har gått, det känns som att upplägget har varit helt rätt.
Hoppas på fantastisk stämning
Comebacken efter skadan skedde i danska Ålborg. Det blev vinst direkt. Och sedan femteplatsen i tyska Aachen, världens största dressyrtävling utanför mästerskapen.
Hon har höga förväntningar på sig, och själv förväntar sig Therese Nilshagen en hel del av EM på hemmaplan.
– Sverige är generellt sett väldigt bra på arrangemang. Alla som jobbar med EM kommer att göra allt de kan för att få till ett professionellt, trevligt, bra och roligt evenemang. Det känns jätteroligt. Jag hoppas och tror att det kommer att komma många ridsportfans. Sverige är ett väldigt stort ridsportland. Jag tror och hoppas också att vi ryttare kommer att kunna ge tillbaka glädjen till dem.
Vad blir skillnaden jämfört med en ”vanlig” tävling?
– EM är det andra mästerskapet som jag är uttagen till. Jag har varit på en del stora tävlingar, bland annat i just Aachen där vi ju slutade femma. Ridsportpubliken är ofta väldigt engagerad och kunnig. På ett mästerskap är det ännu mer av allt, speciellt när det är på hemmaplan för min del. Jag har hört om hur publiken brukar vara i Göteborg, att den är helt fantastisk. Jag tror att publiken kommer att bidra till en fantastisk stämning.
Therese Nilshagen erkänner att hon långtifrån har skakat av sig besvikelsen och nervositeten som bakslaget i OS skapade.
– Jag har nästan blivit skadad för livet av det där, Vilken häst jag än gör vet-check med så kommer jag att ha det här i bakhuvudet. Nu vet jag ju hur snabbt något sånt där kan hända. Jag skulle ljuga om jag sa att jag åker till EM och är helt kolugn. Men jag vet att jag måste komma bort ifrån det där och blicka framåt.
Hennes mål i Göteborg är högt ställda.
– Konkurrensen kommer att vara stenhård. Det är Europas absoluta bästa dressyrryttare och hästar som kommer dit och det är så det ska vara på ett mästerskap. Mina förväntningar på mig själv är att gå in och göra mitt absolut bästa. Vi är i bra form. Jag har en väldigt bra häst som börjar få rutin nu. Jag hoppas att vi kan gå in och prestera och få betalt för det. Mina personliga mål är att ta mig till final.
Och om du når dit då?
– Allt kan hända. Det är ett ganska realistiskt mål att sikta på final, speciellt om man ser hur det har gått under sommaren och vilken konkurrens det har varit. Det hade varit kul att rida küren på ett fullsatt Ullevi. Det är min absoluta dröm.
