– Jag sprang runt och letade cykelkompisar på Friskis, i spinningsalen. Jag letade folk i cykelkläder för jag var så trött på att cykla ensam, säger Morten Bruhn som fortfarande är ordförande i klubben.
Förrädiskt enkel
Cykelsporten är förrädiskt enkel. De flesta kan grunden – det är ju bara att cykla. Men det är skillnad på cyklisten som har hållit på i 20 år och den som köpte sin cykel förra året och har cyklat för sig själv och kommit i form.
– Det är nästan det farligaste vi kan få in i klungorna, någon som har tränat själv och är väldigt stark men inte van att cykla med andra.
Hur rör du dig själv på en cykel? Hur rör sig andra cyklister? Var ska du ligga på vägen? När kan du bromsa? Detta är viktiga säkerhetsfrågor för en cyklist i en klunga men knappast det man lär sig i förskoleåldern.
– De som är längst fram är ögonen för hela gruppen. Ligger du två-tre cyklister bak så ser du inte utan litar blint på dem som ligger först.
Uppförande i fokus
När föreningen har introkurser för nya cyklister är fokus enbart på hur man uppför sig i klungan och hur det fungerar att cykla tillsammans.
På träning delas cyklisterna in i tre grupper: Motion, sport och race. Det är hastigheten som avgör vilken grupp man är med i.
Motion spänner mellan 24 och 28 kilometer i timmen, sport mellan 28 och 34. Race varierar beroende på syftet med träningen.
Varje ledare i klubben bestämmer själv vad som ska ske på dagens pass, om det ska vara intervaller, distans eller fartträning.
– I motion- och sport-grupperna är fokus alltid på att alla ska med. Om någon tappar farten anpassar sig gruppen. I race-gruppen är det lite annorlunda. Men vi lämnar ingen.
Det som händer när man blir trött på cykeln är att man tappar koncentrationen. Olycksrisken ökar direkt och ingen cyklist bör vara ensam i det läget.
– Det kan ju hända att någon har en dålig dag och säger att ”nä, nu sticker jag hem”, men det är inte okej. Då är det ofta någon annan i gruppen som hakar på så att man inte är ensam.
Skiljer sig från många
Morten Bruhn tror att Kungsbacka Cykelklubb skiljer sig från många andra klubbar i sitt sätt att se på individen kontra gruppen.
– Gamla tävlingsklubbar har en annan kultur. I många klubbar är du välkommen som motionär, men hänger du inte med så hänger du inte med. De klubbarna har ofta en elitsatsning och det har jag full respekt för. Men det är synd att som motionär komma in i en sån klubb.
Små grupper
Kungsbacka CK har istället alltid valt att lägga fokus på att dela in cyklisterna i små grupper om 12–16 cyklister, där varje person ska kunna hitta en klunga som håller ett passande tempo.
– Där är cykelsporten kanske lite konstig, för du kan som nybörjare cykla med en elitcyklist tills han börjar trampa på. Men du går ju inte in i A-laget på din första fotbollsträning.
Barn- och ungdomssektionen av cykelklubben är koncentrerad på mountainbike. En utmaning för klubben är att få föräldrar att förstå vad det innebär att vara cykelförälder.
– Vi är inte beroende av att du säljer bingolotter eller kryddor. Vi behöver din tid, säger Morten Bruhn.
Ingen avställningsplats
Extra ögon som står och passar, extra händer som kan hjälpa till med en avhoppad kedja, det är där behoven finns.
– Det är inte en avställningsplats för ditt barn. Det är inte den sporten. Det är en sak jag tror föräldrarna blir lite förvånade över.
Könsfördelningen skiljer Kungsbacka CK från många andra cykelföreningar. Omkring 30 procent av medlemmarna är kvinnor, vilket är ovanligt mycket.
40 procent kvinnor
Klubben har aldrig haft någon uttalad policy för att locka kvinnor till sporten, snarare tvärtom.
– Det vi gjorde när vi startade var att inte göra en grej av manligt–kvinnligt. Vi har diskuterat om vi ska ha tjejklungor, men aldrig kommit fram till att ha det, säger Morten Bruhn.
I ledarstaben i är det omkring 40 procent kvinnor.
– När vi får tag i en ledare så går vi mer efter hur personen är än om man är man eller kvinna. Jag vet inte om det är en framgångsfaktor eller inte – att inte fokusera på att göra skillnad på cyklist och cyklist.
Ingen satsning på tävling
Kungsbacka CK har ingen specifik satsning på tävling. De i klubben som tävlar är företrädesvis veteraner, vilket i cykelsammanhang betyder att de är över 30 år gamla.
– Vi har träningspass som skulle kunna passa cyklister ända upp till elitnivå. Vi har haft synen att saker och ting får växa fram. Vi har ingen stress över att vi måste ha en tävlingssektion.
Vad är det som lockar så många till cykelsporten?
– Friheten är det första. Det andra är farten. Det tredje är att du inte har så många alternativ kvar – vi får mycket gamla löpare med trasiga knän där läkaren har sagt ”Du får göra något annat ett tag!”. Cykeln är snäll mot kroppen.
Vad får dig att lägga ner alla ideella timmar på att driva en cykelklubb?
– Att se glädjen i alla cyklisterna när man kommer ner på träningarna. Se den klubbanda som vi byggt upp som är så inkluderande och välkomnande som är lite av en motpol till hur cykelsporten har varit förr.
