Så beskriver Ouissem Belgacem sig själv i den självbiografiska romanen ”Farväl till skammen”.

Det är en smärtsamt ärlig berättelse om pojken som växte upp i ett fattigt förortsområde i Aix-en-Provence i södra Frankrike, och redan som litet barn insåg att han drogs till killar.

– Fram tills jag var 20 hade jag aldrig hört ett enda positivt ord om homosexualitet eller personer som är gay. Det var uteslutande förolämpningar och nedlåtande ord, säger Ouissem Belgacem efter ett samtal på en bokhandel i Gamla stan i Stockholm.

Du beskriver hur du varje morgon satte på dig en mask och gömde ditt sanna jag, vad gjorde det med dig?

– Att klä sig i en mask varje dag gör att all din energi försvinner, du blir trött och till slut vet du knappt vem du ens är längre. Det är så förvirrande, speciellt när du gör det under dina tonår som formar dig så mycket.

I fotbollen hittar Ouissem Belgacem en frizon från det hårda och våldsamma förortslivet.

Han är en extrem talang som snabbt blir lagkapten och får status som mittback i de lokala klubbarna. Som 14-åring blir han upptäckt av storklubben Toulouse FC och antagen till deras fotbollsakademi, en av de allra bästa i Frankrike och hela världen. Där får han bo och leva fotboll dygnet runt. Men hans hemlighet växer sig hela tiden större. Fotbollen är en stenhård miljö för någon som vacklar i sin identitet.

– Varje dag i omklädningsrummet fick man höra förolämpningar. Så fort det blev en dispyt på planen var det första nån sa ”fucking faggot”. Du hör glåpord konstant från fansen, lagkamraterna och till och med tränaren, som när han skulle motivera spelarna kunde säga att ”ni spelar som jävla fjollor”. Det var redan från riktigt tidig ålder. Det skapar en miljö där du du förstår att gay är det absolut sista du kan vara.

Försökte omvända sig

Han delar inte med sig om sina känslor till någon, utan anstränger sig istället för att omvända sig själv till heterosexuell.

– Det var smärtsamt att inse att jag gillade killar i en så hotfull miljö som fotbollen, men det gjorde inte så mycket just då eftersom jag trodde att det var ett val, att jag kunde bestämma mig för att sluta vara gay.

Han träffar ett dussin olika psykologer, läser koranen och pratar med imamer i moskén. Allt för att omvända sig själv, men ingenting fungerar.

– I början hade jag hopp om att de kunde fixa mig, men jag gick till nästa och nästa terapeut och alla sa samma saker, att jag skulle lära mig acceptera mig själv istället, då kände jag mig bara mer mer och förvirrad. Speciellt med den flickvän jag hade i tre år som var så snygg, och jag tänkte att om inte ens hon kan göra mig straight, vem kan göra det då? Det var lite av min sista chans. Han tas ut i Tunisiens juniorlandslag, spelar i Afrikanska mästerskapen och börjar tjäna pengar som heltidsproffs i Toulouses ungdomslag. Men hemligheten i bröstkorgen skaver. Det är först efter en flytt till USA som han bestämmer sig för att 21 år gammal lägga av sin fotbollskarriär och komma ut som gay.

– Jag var väldigt orolig över hur det skulle tas emot i Tunisien, men faktiskt så var många väldigt stöttande där. Och i Frankrike var många okej med det och många visade kärlek. Men det kom också många svåra reaktioner, från både vänner och familj.

Nästan ingen öppet gay

Sedan boken gavs ut i Frankrike i fjol har Ouissem Belgacem blivit en kändis som medverkat i en rad stora tv-program och tidningsintervjuer. Idag åker han runt och föreläser om homofobi för stora fotbollsklubbar i Frankrike.

– Varje gång jag är med i nationell tv så når jag ut till miljontals människor och jag hoppas att det kan leda till att det väcker tankar hos folk.

Hur skulle den 15-årige Ouissem ha reagerat om den idag 34-årige Ouissem hade kommit till Toulouse och föreläst?

– Jag tror inte att jag hade ställt några frågor, för uppenbarligen hade jag förstått att han talat till mig. Men självklart hade det känts så otroligt bra att få höra att jag kan känna mig hemma, att jag har en plats inom idrotten och på den här planeten. Representation och identifikation är så viktigt.

I fotbollshistorien är antalet manliga spelare på toppnivå som kommit ut nästintill noll. En av de få är engelsmannen Justin Fashanu, vars levnadsöde slutade med att han tog sitt liv 1998.

– Alla vände sig emot honom när han kom ut, till och med hans egen familj. Jag läste om hans historia och det gav mig ju inte någon motivation till att själv komma ut. Det är också ett skäl till att jag ville publicera den här boken, för att visa att det finns ett annat alternativ, en annan väg ut.

Varför tror du att nästan ingen inom toppfotbollen har kommit ut?

– För att en fotbollskarriär är så otroligt kort, och jag tror att om man kommer ut så ger man tränaren en anledning att bänka dig eller sälja dig, och du vet inte hur sponsorerna skulle reagera. Och jag kan inte klandra dem. För mig är det inte upp till gay-idrottarna att ta ansvar, utan det första vi måste göra är att skapa en miljö där de känner sig trygga i att komma ut. Vi kan inte förvänta oss att de kommer ut i den situation som råder nu. Det är för orättvist. Vem är beredd att offra sin karriär?

Hur skapar man den miljön inom idrotten?

– Det handlar om utbildning, redan från en väldigt ung ålder. Det handlar också om uttalanden i media från Fifa-presidenten, från de som styr i alla de nationella fotbollsförbunden. Om alla de som bestämmer säger att det är okej att vara gay och att vi kommer ta fajten mot homofobin, då skickar det signaler till fotbollsakademierna och till fansen.

Du har sagt att du vet flera aktiva spelare på högsta nivå som är gay.

– Ja, sen jag skrev boken har ett antal spelare kontaktat mig på sociala medier. Naturligtvis kan jag inte namnge dem, men det handlar om spelare i högsta divisionen i Frankrike.

Hur långt hade du själv kunnat gå som spelare, om du inte tvingats sluta?

– Det vackra med fotbollen är att vi aldrig kommer veta.

Du hade kunnat vara med i Tunisiens trupp i Qatar-VM just nu?

– Ja, jag spelade ju med ungdomslandslaget, så om jag hade följt med i processen är det inte alls omöjligt. Men istället sitter jag här och pratar med dig.

Skulle du ens ha blivit insläppt i Qatar idag?

– Som öppet homosexuell och muslim är det ju dödsstraff där. Men jag hade nog inte tillåtits spela för Tunisiens landslag om jag kommit ut som gay, så det är en väldigt hypotetisk fråga.