”Hade varit helt magiskt”

– Nej, verkligen inte. Vi fick bara en kvinnlig plats på friidrotten totalt, så jag är verkligen jätteglad att jag kom med. Jag förmodar att de tror att jag har bäst medaljchans av oss det stod emellan.

2. Vad tror du själv? Har du chans på medalj?

– Jag blev tvåa på EM tidigare i sommar på 4,70. Hon som vann är otroligt duktig (4,90) och har ett litet försprång på oss andra och det kommer kanske en till som är på hennes nivå, runt fem meter. Sen är vi jättemånga som ligger runt de längderna som jag har gjort (4,77 personligt rekord). Så det kommer att bli tajt om tredjeplatsen så som det ser ut idag. En bronsmedalj är det jag drömmer om, det hade varit helt magiskt. I Rio var jag med som debutant och kom sjua. Nu är jag mer rutinerad och hoppas det ska räcka. Sen vet jag att det blir jättetufft och jag kommer inte att vara alltför hård mot mig själv om det inte lyckas.

3. Hur har dina förberedelser sett ut?

– Jag gjorde mitt ”pers” på EM 2018. Efter det var det lite struligt, jag har haft problem med ett knä. Men det här året har jag fått bukt med det och det visade sig ju också på EM i år att jag är tillbaka på längderna jag vill vara på. Nu blir träningspassen kortare och kortare ju närmare man kommer. Mycket mer intensivt och explosivt och mycket mer vila i allting man gör. Allt för att få fram en formtopp igen.

4. Berätta om din synskada – och vad innebär klassen T11 som du tävlar i?

– Jag fick cancer på näthinnan och all syn försvann när jag var fem år och jag såg dåligt redan innan. T11 är den lägsta synskadade klassen, vi som inte ser någonting alls, kan kanske se ljus och mörker. Då tävlar man med svartmålade glasögon så man inte ser något under tävlingen. Vi får också ha med oss en led­sagare och så hoppar vi med hoppzon. Det betyder att man har en meter på sig att trampa av. Plankan ligger längst fram i zonen och man kan ju få hjälp av att träffa den. Men hoppar du bara inom hoppzonen så mäts hoppet från din tå. Guiden ställer upp oss vid ansatsmärket, sen ställer hon/han sig mellan plankan och gropen och säger till om jag springer snett. Så jag springer helt själv, guidens jobb är att se till att det blir rakt.

5. Det blev en ändring i friidrottstruppen i sista stund, eller hur?

– Ja, längdhopparen Per Jonsson fick en spricka i foten och då kom min sambo Olof Ryberg (Örgryte) in som första reserv. Han är också längdhoppare och ett stort framtidshopp. Otroligt tråkigt för Per som verkligen var värd platsen, samtidigt som det blir kul att få göra den här resan ihop med Olof. Paralympics är ju speciellt och så stor skillnad mot andra tävlingar. Det är så mycket runt omkring och så stor uppmärksamhet.