Peter Gerhardsson: ”Ledarskap ska fungera på människor – inte på kön”
Dagens ETC
Peter Gerhardsson har som förbundskapten gjort något som ingen annan lyckats med. Han har har fört upp det svenska landslaget i fotboll till första platsen i världen. Hur ser hans recept ut?
– Backlinje och målvakt är mer som basister och trummisar medan de där framme ska kunna göra ett solo.
Peter Gerhardsson sitter helt cool på ett café i hemstaden Uppsala och är hur nöjd som helst.
– Det har varit en häftig resa.
Att vissa ”experter” ser lite över axeln på damfotboll och inte tycker att landslagets framgångar är så märkvärdiga är en helt annan sak. För Peter Gerhardsson betyder det ingenting.
– Jag får ofta frågan om det är skillnad att träna killar och tjejer men det är samma grunder som gäller. Det handlar om ett ledarskap som ska fungera på människor, inte på kön.
Tidigare har Peter Gerhardsson och hans assisterande tränare i damlandslaget, Magnus Wickman, jobbat ihop fem år på ett fotbollsgymnasium. Idag ser han det som en oerhört viktig period i sitt liv.
– Vi jobbade med fotboll och vi var båda lärare, klasserna var både killar och tjejer, 50-50. Det har lagt grunden till det vi gjort i damlandslaget.
– Är man lärare, oavsett om det är ett fotbollsgymnasium, så har man killar och tjejer – du kan ju inte prata ett språk med tjejerna och ett annat med killarna, du måste se människorna. Detta är viktigt i fotboll överhuvudtaget. Nu är det uppdelat mellan killar och tjejer, men oavsett om du tränar BK Häcken eller damlandslaget så är det olika människor och just detta, och inget annat, måste vara grunden för hur man coachar dem.
”Inte för mycket lagar”
Peter Gerhardssons filosofi som fotbollstränare bygger på en blandning av struktur och kreativitet.
– Vissa människor är väldigt kreativa och andra väldigt strukturerade. Detta gäller inte bara fotboll, men inom fotbollen krävs båda. Jag måste ge alla spelare möjlighet att utvecklas.
För Peter Gerhardsson blir det en avvägning.
– Jag kan inte strukturera de spelare som jag vill ha kreativa för mycket, då kanske de blir för styrda medan de som är väldigt strukturerade måste få fatta beslut på plan, du kan inte veta allt före. Jag gillar spelare, jag gillar människor som fattar egna beslut.
– Jag har ju varit polis tidigare men det får inte vara för mycket lagar och förordningar som är för smala utan det måste finnas ett spelutrymme för människorna.
Det är egna erfarenheter som spelare som är grunden för Peter Gerhardsson. Fick han en tränare som ville styra för mycket blev han obstinat, hade han en lärare i skolan som ville styra för mycket så blev det konflikter – han ville tänka själv och vill att spelarna i hans lag ska tänka själva.
Men det handlar också om vilken uppgift spelaren har i laget – en offensiv mittfältare kan vara mer kreativ än en mittback.
– Så är det, jag brukar göra jämförelser med musik som är ett av mina stora intressen. Där står basisten och trummisen för strukturen medan gitarristen och sångaren är mer kreativa. Backlinje och målvakt är mer som basister och trummisar medan de där framme ska kunna göra ett solo.
– Men ibland blir det för mycket, jag har följt bandet Eldkvarn i många år och ibland har Carla, gitarristen och brorsa till Plura, dragit iväg med ett solo som blev för mycket och Pluras blick då: ”Vad fan håller du på med, sluta nu.”
Men hur ger du en mittback ett solo?
– Jag hade det en gång när jag var tränare för Häcken. Vi mötte Mjällby hemma och vår målvakt Christoffer Källqvist slog en tunnel på deras forward Marcus Ekenberg som kom farande i full fart när det stod 0-0. Då föll ramarna, det var den optimala kreativiteten. Tv-bilderna visar hur Ekenberg springer bort till Källqvist och gör en high five, klippet blev en viral succé ända borta i Japan.
”Tjejerna ska glänsa”
När Peter Gerhardsson för sex år sedan började som förbundskapten för landslaget var förbundskaptenen i centrum, visst fanns det stjärnor bland spelarna, men de var inte lika lysande som nu. Idag börjar situationen närma sig den för herrlandslaget, där spelarna står i centrum.
För några år sedan sa Tommy Söderberg, tidigare kapten för herrlandslaget att utmaningen var att träffa dessa stora, internationella namn (Fredrik Ljungberg, Zlatan, Henke Larsson) och försöka få dem att lyssna:
– Där kommer jag i typ toppluva och träningsoverall och träffar grabbar som har världen för sina fötter och tjänar mer på en vecka än vad jag gör på flera år. Mitt jobb blev att sätta in fotbollen i ett sammanhang för dem – utan att ifrågasätta deras stjärnstatus, berättade Söderberg, och fortsatte:
– Om vi till exempel skulle möta Kroatien så berättade jag om det politiska systemet där, om deras kultur – och deras fotboll. De flesta var mycket intresserade och det hjälpte dem att fokusera. Vi pratade om att det är större att få ett barn än att vinna Champions league, vi satte in saker i ett sammanhang. Till slut fick vi tillit och förtroende för varandra vilket hjälpte otroligt mycket även i fotbollen.
Peter Gerhardsson känner igen sig i delar:
– För mig finns det en acceptans i att det är spelarna som är stjärnorna. När jag började sa jag till mina mediaansvariga: ”Jag är här för att leda det här, men det är spelarna som ska lysa, det är de som generar att småtjejer och småkillar börjar spela fotboll.” Jag är restriktiv på att ställa upp, jag tycker att det är tjejerna som ska prata och glänsa. Det känner jag igen från min egen tid som fotbollsspelare.
– De måste tillåtas vara sig själva och också få ha sin status. Fortfarande är landslaget också ett skyltfönster som ger möjligheter att få anbud från de främsta klubbarna, så landslaget är viktigt på flera sätt. Men sedan är det en annan sak hur man lyckas i klubblaget. Jag kan inte säga att det är bättre för en spelare att sitta på bänken i Barcelona eller spela ordinarie i Vittsjö, alla spelare är individer och det finns inget svar som gäller alla.
Hyllas av sina spelare
Peter Gerhardsson blev förvånad när han hörde den norska landslagskaptenen Hege Riise säga att spelare i vissa fall borde byta klubb för att bli ordinarie.
– Jag skulle aldrig överhuvudtaget kunna säga så. Jag förstår inte, jag fattar inte hur man kan säga så. Det är agenter och spelarna själva som sköter de där sakerna. Det är många saker som har betydelse. Spelarna måste ju kunna trivas på sina jobb.
Peter Gerhardssons sätt att leda damlandslaget har blivit en stor framgång. Lovorden från spelarna själva, resultaten och den gruppdynamik som skapats talar sitt tydliga språk.
– Den lagsammanhållning som vi har just nu är det inte många lag som har, säger mittfältsstjärna Elin Rubensson, just nu aktuell för Arsenal.
Sveriges kanske största stjärna Milans Kosovare Asllani är lyrisk:
– En av våra största styrkor är att vi jobbar väldigt mycket med de personliga relationerna, säger hon till Dagens Nyheter, folk vågar slappna av och vara sig själva.
Kosovare Asllani menar att det är Peter Gerhardssons förtjänst:
– Under tidigare år, innan Peter tog över 2017, kände jag att alla skulle passa in i en kvadrat, ingen fick sticka ut, utan man letade mer fel och försökte sätta en standard för hur man ”ska” bete sig. Men sedan Peter tog över spelar det ingen roll hur man är.
”Gillar inte hård styrning”
Peter Gerhardsson är något av en folkhemstränare. Mer som en Tommy Söderberg, Bosse Pettersson eller Stuart Baxter. Inte så mycket gemensamt med de hårda kontrollerande tränarna.
– Jag tar nog lite från olika håll. Men det är klart jag gillar inte en hård styrning uppifrån, så till vida har du rätt, men vissa kan nog tycka att jag är hård. När jag coachar och matchar mitt lag lägger jag alla privata känslor åt sidan och min vinnarskalle får råda.