– Åååå, Westan!
Handflator möts i uppmuntrande klappar. Det är leenden, skratt och peppande ord.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Majabins lillasyster Fahima, 15, slår in serve efter serve som blir poänggivande. Hon får beröm. Hon ler.
På planen intill spelar mellansystern Benazir, 17, i ett annat av volleybollklubben Westans lag. De tre systrarna från Afghanistan har tränat en gång i veckan sedan tidigt i höstas. Den här soliga och minusgradiga lördagen har de för första gången dragit på sig klubbens mörkblå matchtröja.
Till Rydets idrottshall i Onsala har VK Westan tillsammans med föreningen Kungsbacka Hopp och Integration bjudit in till en träningsturnering. Gästerna är från bland annat Halmstad, Stenungsund och Varberg. Lagen är mixade av vana volleyboll-tjejer och nyanlända.
– Detta är första gången som vi spelar match. Det är jättekul, säger Majabin.
För drygt två år sedan tvingades familjen lämna sin by, sju timmars bilresa från Afghanistans huvudstad.
– Det var krig. När vi reste till Kabul var vi jätterädda att vi skulle bli dödade, berättar Majabin.
Storebrodern fanns i Sverige sedan tidigare. I januari 2016 kom Majabin, hennes fyra yngre syskon, mamma och pappa till Kungsbacka. Här försöker de etablera sitt nya liv.
Hon jämför Afghanistan och Sverige – hur det är att leva som tjej i länderna.
– Det är stora skillnader. Till exempel kan kvinnor i Afghanistan inte spela volleyboll eller göra någon annan idrottsträning. Man får heller inte simma. Men här kan man göra allt om man vill, berättar Majabin och fortsätter:
– Nästan alla kvinnor i Afghanistan blir tvingade att gifta sig med män som är mycket äldre, men i Sverige bestämmer man själv om allt. En stor del av de afghanska kvinnorna kan inte läsa och skriva för att de inte har kunnat gå i skolan.
Fahima läser nu svenska på en högstadieskola och har målsättningen att börja gymnasiet nästa höst.
– I Afghanistan har jag bara kunnat gå i skolan i tre år. Där måste man betala skolavgift varje månad. Och man måste köpa allt själv, skoluniform, skolböcker, pennor.
I den svenska skolan går Majabin än så länge på språkintroduktion för att läsa in grundskolan. Systrarna beskriver att de har haft svårt att få kontakt med svenska ungdomar.
– Jag tror inte att de svenska tjejerna i skolan tycker om att prata med flyktingar, säger Majabin.
Men i volleybollklubben får de kompisar.
– Det är jätteroligt att spela tillsammans med de svenska tjejerna och lära känna dem. De är jättesnälla. Vi pratar med dem och lär oss mer svenska, säger Fahima.
Emma Snelder är ledaren som ligger bakom att nyanlända flickor från bland annat Afghanistan, Syrien och Mongoliet har börjat med volleyboll i VK Westan.
Hon och hennes man har, utöver sina egna tre barn, i några år haft ensamkommande pojkar boende i familjen. I volleybollklubben ville Emma göra något även för tjejerna som har kommit hit.
– Det är en osynlig grupp. Tjejerna ser man inte. De rör sig inte ute lika mycket som killarna. De är oftast hemma och är inte organiserade i föreningar. Det är oerhört viktigt att få med tjejerna i föreningslivet, säger Emma Snelder, och fortsätter:
– För mig är det självklart att idrotten är en fantastisk plattform för integration. Det spelar ingen roll vilket språk, vilken religion eller bakgrund man har. Alla kan vara med.
Emma Snelder sitter på en bänk i Rydets idrottshall intill tre volleybollplaner. Det pågående spelet, peppningarna och skratten bekräftar vad hon precis har sagt.
– Man ser i ögonen och kroppsspråket på tjejerna hur mycket det här betyder för dem. De rör sig i hallen och på planen med allt större säkerhet och står inte längre i hörnet vid sidan av, säger Emma Snelder och fortsätter:
– Jag märker på dem hur de blir stärkta av att känna att det finns svenskar som vill vara kompis med dem, att känna en tillhörighet. ”Westan är mitt lag. Här är jag med”.
Hur kan idrottsföreningar nå de nyanlända flickorna?
– Många av dem bor med sina familjer och bästa vägen att nå dem är genom skolan. Förra sommaren jobbade jag på lovskolan för högstadiet och gymnasiet och då mötte jag många ungdomar. Jag har också haft kontakt med idrottslärare på skolor. På språkkaféet och Tillsammans för Kungsbackas träffpunkter har jag träffat ungdomar som blivit intresserade av att testa volleyboll. Det gäller att vara kreativ och försöka hitta olika vägar att nå tjejerna.
Vad är viktigt att tänka på för att få tjejerna att börja träna och vilja fortsätta?
– Att förstå att alla har olika förutsättningar. För alla är det inte en självklarhet att kunna idrotta. Det är viktigt att skapa förtroenden genom att visa respekt för andras förutsättningar. Det är viktigt att se individen i den du möter. Att våga bjuda in och hitta ett sätt som passar för henne, säger Emma Snelder.
Efter sitt livs första volleybollturnering säger Majabin:
– Jag är jätteglad för att jag är i Sverige och att jag spelar volleyboll. Alla här är snälla mot oss, särskilt min bästa Emma. Jag är jätteglad att jag har träffat Emma.