Lindome Gif bor någon kilometer nordost om Lindome centrum, knappt två mil söder om Göteborg.
Vid sidan av klubbhusets entré finns en välkomstskylt med budskapet: ”Här pågår ofta barnidrott – tänk på följande: Barn är INTE små elitidrottare. Domaren är mänsklig. Ledarna är oftast ideella. Föräldrar hejar på ALLA. Barnidrott ska bygga på lek och glädje.”
Engagerad familj
Idag har klubben hand om 650 unga tjejer och killar. Men utan familjen Borgs engagemang hade det med största säkerhet inte funnits lek och glädje för lika många fotbollsungar i Lindome.
– Tidigare har jag alltid försökt att hålla det mer eller mindre hemligt inför medlemmarna vad vår familj gör. Vi har inte velat slå oss för bröstet. Det är först under de sista åren som jag har hört att våra medlemmar börjar veta om vad vi har gjort och inte gjort, Jan Borg, 67 år.
Han är kassör och klubbens mest drivande person sedan några decennier tillbaka. Sedan han valde att sälja sitt företag för 13 år sedan arbetar han oavlönat på heltid för Lindome Gif. I snitt blir det 40–45 timmar i veckan.
Jannes hustru Margareta Borg, 65, är halvtidsanställd som kanslist. Ovanpå det gör hon minst lika många timmar ideellt, ofta på kvällar och helger.
– Varje tisdag förmiddag samlas det ett gäng äldre medlemmar här. Det är som ett pensionärsdagis. Flera av dem säger att när vår familj slutar, så finns inte Lindome Gif kvar. Men jag säger att det alltid kommer att finnas efterträdare, säger Margareta.
Tränar juniorlaget
Sonen Patrick Borg, 47, är anläggningsskötare på Lindevi och heltidsanställd av klubben. Men vid sidan av jobbet är han tränare för herrjuniorlaget och medlem i herrutskottet.
Patrick säger:
– Det blir nog minst 70 timmar i veckan i klubben för mig. Fotbollen är fritiden för mig. Men jag är gift. Än så länge…
Vi sitter i soffgruppen i klubbhusets stora samlingslokal. Det är högt i tak. Och det har inte alltid varit konfliktfritt.
– Jag har fått många ovänner genom åren, säger kassören Janne.
Varför då?
– För att jag håller i pengarna, och många förstår inte att man jobbar ideellt. Jag säger nej till föreningsmedlemmar när de kommer med krav som jag tycker är orimliga. De ska ha tacokvällar och träningsläger och finare bollar som de vill att klubben ska betala.
Men när det handlar om investeringar för att Lindome Gif ska växa och utvecklas, då har Janne Borg inte tvekat att satsa stora pengar.
Även då har han mött motstånd.
– Det var ingen som ville att vi skulle bygga det här klubbhuset. Det fick jag driva igenom helt själv och finansiera själv också.
Varför ville de inte ha ett klubbhus?
– De var rädda att det skulle gå ut över det sportsliga. Alla ledare och tränare har ett tunnelseende, där de bara ser sitt eget lag där och då. Men nu är de väldigt tacksamma för att vi har det här huset.
Men hur kunde du få igenom det om alla andra var emot? Du måste väl ha lyckats övertyga några människor i alla fall?
– Nej. Men jag sa till styrelsen: ”Jag vill bygga det här klubbhuset. Det kommer att kosta 2,7 miljoner. Jag bekostar det själv. Sedan får föreningen betala av det.” Den som skulle tackat nej till det hade ju varit idiot. Så nu står huset här. Det blev billigt och föreningen har betalat av det, nästan. Det är väl 800 000 kvar.
Betalade själv
Han berättar att det gick till på ungefär samma sätt när han föreslog att klubben skulle bygga ytterligare en konstgräsplan – en egen vid sidan av den som Mölndals kommun redan hade anlagt.
– Det var samma motstånd igen. Då sa jag: ”Okej, jag pröjsar den också!”. Den kostade två och en halv miljon och det har klubben betalat tillbaka till mig nu.
Janne Borg har varit kassör i Lindome Gif så länge de flesta kan minnas. I mer än 30 år har han hållit hårt i pengarna. Men under drygt ett år var han faktiskt borta från klubben. Det var i mitten av 1990-talet.
– Jag hade tänkt mig att sluta då, men efter ett år ringde en gammal herre som också hade vigt sitt liv åt Lindome Gif. Han bad mig: ”Du måste komma tillbaka, för nu har de gjort slut på alla pengarna igen!”. Det hade kommit in folk i styrelsen som trodde att de skulle driva klubben som ett företag, säger Janne Borg och fortsätter:
– De köpte in en stor telefonväxel, hyrde en kopieringsmaskin för 80 000 om året och drev vår egen cup så att den gick flera hundra tusen back. Pengarna bara rann ur föreningen. När jag lämnade hade vi 900 000 på ett bankkonto. Ett år senare var det noll på kontot, klubben hade skulder och höll på att kursa.
Då beslöt sig Janne Borg för att göra comeback som kassör.
– När jag kom tillbaka fick jag dra åt tumskruven direkt. Jag kommer så väl ihåg att de hade fem telefonlinjer in i den lilla gamla klubbstugan, på en anställd! Och jag har aldrig sett en så stor kopieringsmaskin. Jag sa upp allt som fanns, och där kan man snacka om att jag fick ovänner…
Kan ni med ord beskriva hur viktigt Lindome Gif är för er?
Patrick Borg:
– Det är svårt att beskriva. Vad jag skulle ha gjort utan föreningen, det vet jag faktiskt inte.
Margareta Borg:
– För mig är det mitt liv. Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Det absolut bästa är att man träffar väldigt mycket trevliga goa människor. Inte minst ungdomar. Man möter dem i centrum och överallt. De säger alltid hej. Om några ungdomar är på glid kan man prata lite förstånd med dem. Det är det mest positiva och väldigt viktigt. Man får mycket tillbaka och de är tacksamma.
Janne Borg:
– Det är en fantastisk upplevelse på våren och sommaren. Då står jag här på verandan och tittar ut över alla planerna som är fyllda av ungdomar. Det är min största glädje.
