”Ett kvitto på att det är värt all tid”

– Oj! Det är mycket. Det ska bli otroligt häftigt och otroligt kul att få se hur de arbetar och hur det är att vara med i ett A-landslag. Jag har varit med i nästan alla mina U-landslagsår än så länge. Framför allt blir det häftigt att få spela handboll med Sveriges bästa spelare. Det är det jag ser fram emot mest, faktiskt. Att få ta på mig den riktiga svenska landslagströjan.

2. Vänsterhänta högernior som du är en bristvara i landslaget. Kommer det att ge dig mer speltid?

– Det vet jag inte. Jag tror mest att jag är med för att få lära och känna mig så bekväm som möjligt innan jag sätts in i det på riktigt. Jag hoppas att jag får testa, men jag är mycket med för att lära mig. Det är en process.

3. Du är den första spelaren född på 2000-talet som tar plats i damlandslaget. Var många av landslagsspelarna dina förebilder när du växte upp i Torslanda?

– Ja, absolut. Det är lite overkligt. Nu är inte Bella (Gulldén) med i kvalmatcherna, tyvärr, men när hon spelade i Sävehof stod jag där och fick autograf av henne. Och nu är jag själv där och ska få vara lagkamrat med henne.

4. Hur ser livet ut för en 19-årig landslagsspelare i handboll?

– Jag tränar handboll i alla fall fyra gånger i veckan. Och minst två gympass, gärna tre eller fyra. Det är lite beroende på hur säsongen ser ut, men vanligtvis ser det ut så. Så det är mycket häng i Arenan (i Partille), där jag dessutom jobbar på gymmet. Jag prioriterar handbollen framför annat många gånger. Men när man får vara med i landslaget så är det ett kvitto på att det är värt alla uppoffringar och all tid man lägger ner.

5. Hur ser planerna och drömmarna ut för framtiden?

– Jag vill ut i världen och spela för ett av de bästa lagen i världen. Det hade varit häftigt att ta hem ett Champions League-guld. Och även att bli etablerad i vårt A-landslag och bli en bärande spelare där. Att kunna leva på handbollen. Ett tag i alla fall.