BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hon har två jobb. Minst. Dels är Camilla Hultgren Dahlberg tränare för Heid i SHE, som är damhandbollens högsta serie, och dels är hon klubbens kanslist. Det är två jobb med många olika arbetsuppgifter.
– I kansliet svarar jag på mejl, kollar över läget i hallen, hjälper de andra som jobbar här att beställa material. Jag förbereder inför matcher, skriver ut matchprotokoll, fixar med saker inför minihandbollen vi har för de minsta barnen.
Rekrytering tar tid
En stor del av tiden läggs också på rekrytering av nya spelare. Det kan låta lite hårt och byråkratiskt, men är i slutändan det som är målet med Heids satsning på lokala skolor. Genom att väcka intresset för handboll hoppas föreningen få fler barn och ungdomar att komma och träna med något av klubbens ungdomslag.
– Vi har 19 skolor som tillhör vårt område, som handbollsförbundet har tilldelat oss. Vi får en ersättning från förbundet för att gå ut i skolorna och introducerar handbollen för barn i årskurserna 1 till 4. Det lägger jag mycket tid på, speciellt under perioder oktober till februari.
Camilla Hultgren Dahlberg tar kontakt med skolorna och erbjuder sig att komma till dem under idrottslektioner för att låta barnen prova på sporten.
– Förra säsongen var jag ute på 49 lektioner, så det blir ganska mycket. Nu är jag väl inbokad på 80 eller 90 lektioner, så det har ökat. Det är såklart riktigt roligt att det går i den riktningen.
Vad gör du på en lektion?
– Jag håller i ett handbollspass. Jag kör samma sak med alla klasser och skolor. Alla får samma sak. Det är lite övningar, att passa bollen, skjuta och så. Jag brukar säga att om de sköter sig så får de spela match i slutet av lektionen. Det är ett bra sätt för oss som förening att komma ut och hitta barn som kanske inte känner till handboll sedan tidigare.
Vilken respons brukar du få?
– Det är mycket uppskattning, både från eleverna och lärarna. Det är roligt att träffa dem, många är entusiastiska. Jag var ute en del i skolorna under oktober och vi har fått in flera nya spelare som kommer och testar med några av våra lag. Någon fångar man alltid in. Om vi får in fem till tio personer har vi lyckats bra, tycker jag.
Femhundra medlemmar
Heid arrangerar också en skolturnering för barn i årskurs 2 och 3 där skolorna kan anmäla lag. Även där är det högt deltagande.
– Vi har redan fått nästan 30 klasser som har anmält sig för turneringarna i början av 2018.
Heid har runt 500 medlemmar där merparten kommer från Frölunda, där Heidhallen ligger.
– Vi är en ganska stor förening, men det är en kvartsklubb. Alla känner kanske inte alla, men man har koll på varandra. Det är väldigt trevligt att det finns en bra kontakt mellan ledare, spelare och föräldrar. Många säger att det finns ett lugn i Heidhallen, och det är positivt. Det är en familjär känsla som många uppskattar.
Ekonomin är en utmaning.
– Alla våra spelare i damlaget jobbar heltid med annat. Ingen kan leva på handbollen. Vi har inga förutsättningar att göra stordåd med ekonomin. Vi är medvetna om att vi jobbar med små medel.
När föreningen för några år sedan gick back i driften valde man att låta damlaget spela kvar i högsta serien medan herrlaget i allsvenskan fick starta om längre ner i seriesystemet. Det slutade med att merparten av männen sökte sig till andra klubbar. I dag ligger herrlaget i division 4. Camilla Hultgren Dahlbergs arbetssituation är ovanlig, i alla fall om hon jämför med de andra huvudtränarna i SHE.
– De allra flesta jobbar nog bara med handbollen, rent sportsligt. Antingen delar de jobbet som tränare med att vara sportchef också eller så arbetar de bara som tränare. Vissa har ”vanliga” jobb vid sidan av handbollen, men de jobbar inte på sina klubbars kanslier.
Jobbig säsong sportsligt
Damlaget har fyra träningar i veckan och under säsong dessutom minst en match. Handboll är en familjeangelägenhet hemma hos Camilla Hultgren Dahlberg. Hennes man Patrik arbetar i klubbens ungdomsgrupp och är en av de ansvariga för lagen under seniorlagen. Tillsammans har de tre barn, där de två äldsta är med i Heids handbollsskola och ”bollekis”, som handbollsträning för de allra yngsta.
– Vi lägger mycket tid på handbollen men också på andra sporter. Det blir väl naturligt så eftersom jag har det jobb jag har.
Hon spelade själv handboll i KvIK Sport från ung ålder och tog sig tillbaka från en korsbandsskada innan hon slutade som spelare vid 27 års ålder. Fast hon har hoppat in när Heids äldre damlag Heidlös har saknat spelare.
Heid har haft en jobbig säsong sportsligt. Det blev visserligen en skrällseger mot storklubben Sävehof, men sedan dess har det varit svårare och laget ligger i botten av tabellen.
I kväll är det derby mot lokalkonkurrenten Önnered. Och det är skilda världar – trots att det bara skiljer några kilometer rent geografiskt mellan föreningarna.
– Det är en match som betyder mycket. Vem är bäst i väst? Det är alltid en rolig fajt i derbyna mot Önnered. Det finns en hatkärlek där.
Hur beskriver du skillnaderna mellan klubbarna?
– De har helt andra resurser än vad vi har. De har tre egna hallar, som de äger själva. Vi hyr vår hall. Ekonomiskt kan de bedriva helt annan verksamhet än vad vi kan. Men det är på handbollsplanen matcherna ska avgöras.
