Gais sladdar i botten av superettan medan Öis fortfarande har häng på en allsvensk plats nästa säsong.
Men det är ett annat västkustlag som har överraskat mest i år.
Frågan är om Varberg kan hitta tillbaka till sin fina vårform – och fixa uppflyttning till 2020.
Öis har sex poäng upp till det positiva kvalstrecket medan Gais bara är en poäng ifrån kvalplatsen som i slutändan kan leda till att laget rasar ur den näst högsta serien.
Men det är ett annat grönsvartrandigt lag en bit söderut som på allvar ser ut att kunna bli allsvenskt nästa år. Varberg är fullt av göteborgare och spelare som har tillhört just Öis och Gais – men också IFK Göteborg och Häcken.
Två veckors uppehåll
Superettan har nu två veckors uppehåll. Vårens stora försprång i tabellen har ätits upp och det tidigare ledarlaget ligger plötsligt ”bara” trea – på kvalplats till allsvenskan. Trenden med förluster och oavgjorda matcher behöver brytas.
– Jag tror fortfarande vi kan knipa en av de där platserna i toppen. Det är åtta matcher kvar och det ligger i våra egna händer. Senaste matchen (oavgjort hemma mot bottenlaget Öster) var energilös. Men mot topplagen är vi hungriga. Vi vet vad vi måste göra, säger målkungen Astrit Seljmani.
Försvarsspelet sitter bra tycker han, liksom tränaren Joakim Persson. Han har också fyra spelare som förhoppningsvis är tillbaka efter uppehållet: Tobias Carlsson, Nahom Girmai, Robin Book och Jesper Modig.
Varberg har kvar matcherna mot de två topplagen på hemmaplan. Serien avslutas 3 november med en avgörande (?) match mot nuvarande ledarlaget Mjällby.
Vi ses i ett rum intill omklädningsrummen på Påskbergsvallen, nån timme innan laget ska ha ett fyspass i gymmet.
– Vi kommer nog att få öka på rejält i dag. Gymmet är inte mitt favoritställe att vara på. Jag föredrar att spela fotboll. Fast man behöver fysträning för att slippa skador.
Jobbar som elevassistent
Astrit Seljmani kommer direkt från jobbet som elevassistent på halvtid. Denna dag har han varit på Håstensskolan.
– Jag har alltid varit engagerad med ungdomar. Jag brinner för att stötta de som har det jobbigt.
Under uppväxten i Malmö var han också engagerad som tränare och domare för yngre.
Familjen är hans största supportrar. Föräldrarna och de tre bröderna kommer till Varberg på hemmamatcherna.
– Jag tror inte det finns någon i laget som tar ut fler biljetter än jag, det brukar vara sex–sju varje match. Mot bortamatchen i Trelleborg hade jag 28 biljetter. Det skadar inte med lite fans, konstaterar Astrit med ett leende.
Siktar på Malmö
Han åker oftast ”hem” till Malmö på lediga dagar. Under våren och sommaren var det extra mycket resande för att stötta lillebror Altin som drabbats av cancer, något som präglade hela denna tiden för Astrit.
– Men han är bättre nu. Som det ser ut är tumören borta.
Astrit kommer att vilja bo i Malmö i framtsiden, ”även om jag just nu bara tänker på Bois.” Han har kontrakt med klubben för nästa säsong också. Sen får han se.
– Är man där i toppen kommer folk att höra av sig.
Drömmer om landslaget
Drömmen i framtiden är att spela i landslaget.
Tränaren Joakim Persson kände honom sedan tidigare och Astrit tvekade inte när han fick frågan i vintras.
– Jag har haft Joakim i Kristianstad och vet vilka krav han lägger på sina spelare.
Boistränaren visste också att han med Astrit Seljami fick en spelare som arbetar hårt och är jobbig att möta.
Hur är du som spelare om du får beskriva dig själv?
– Först, jag är en jäkla lagspelare. Jag är farlig i boxen och bra på att skapa chanser ur ingenting. Jag stressar mittbackarna och målvakten. Det gör att medspelarna kan få tid att göra det de är bra på. Jag orkar springa hela tiden i 95 minuter.
Efter uppehållet är det höst, något som brukar betyda en annan sorts fotboll med mer kämpande.
– Det finns ingen bättre känsla än att vara helt utpumpad efter en match. Då vet man att man gjort sitt.
