– Aimilia Kapri är kickboxare i grunden och ganska ny när det gäller MMA tror jag. Hon har bara gått en proffsmatch. Tuff i boxning, jag har studerat hennes matcher, så det gäller att få ner henne på mattan.
Kvällens fight blir Cornelia Holms femte i år. Det är en bra mängd, tycker hon, men årets matcher räcker inte för att livnära sig. Cirka 40 timmar i månaden jobbar Cornelia extra som spårvagnsförare för att få det hela att gå ihop.
Skulle hon få ett kontrakt med UFC, Ultimate Fighting Championship, blir förhållandena helt annorlunda.
– Där finns pengarna. Det är den största skillnaden mot de andra organisationerna. Det är dit alla vill nå. Då skulle jag kunna fokusera på att bara träna och kanske köpa en bil.
Men vi backar lite.
Hur började det här med MMA för dig?
– Jag testade de flesta sporter som liten och kände snabbt att det var nån individuell sport jag ville syssla med. Jag ville att alla blickar skulle vara på mig, ville inte tappas bort i någon lagsport.
Hon började med jiujitsu när hon var åtta år.
– Jag minns att tränaren sa att jag var stark och det är bra i brottning. Så jag gick över till det.
Inte så konstigt kanske, Cornelias pappa och hela hans familj var brottare.
– Jag var duktig men jag blev aldrig nån stjärna. Och när jag stod nära landslaget blev jag skadad.
I 20-års åldern slutade hon tävla och tog några års paus. Men så lockade en brottare med henne att kolla en MMA-match och Cornelia tänkte att ”det där ska jag testa”.
– Jag kände direkt att det här är min grej. Jag kan bli sjukt bra i detta. Jag hade aldrig fått den känslan tidigare.
Och Cornelia blev verkligen ”sjukt bra”. Hon har vunnit såväl SM som EM och VM på amatörnivå. Sedan tog hon proffssteget. Första året blev ganska trögt med bara två matcher – hon hade velat gå många fler. I år har det rullat på bättre.
– I våras kom jag med i en tv-serie. Jag var nere i Sydafrika i två månader och var med i en show/tävling om att vinna en titelmatch i organisationen EC. Sen började det släppa lite och jag fick fler erbjudanden om matcher.
Nu känner hon att målet, UFC, är nära.
– Jag skulle kunna möta de flesta tjejerna där och ha en god chans. Jag känner mig redo men det beror på så himla mycket. Det viktigaste är en bra manager och det har jag. Han har kontakterna.
Cornelia funderar en stund.
– Tänk, ett perfekt tillfälle hade varit när UFC kommer till Skandinavien nästa år. Då vill de ju gärna ha inhemska fighters. Det skulle absolut vara ett tillfälle, filosoferar ”Conny Future”.
Hur fick du artistnamnet?
– Det var min förra chef, i kampsportsbutiken jag jobbade i, som kom på det. Det kändes bra direkt, och det är det som ropas upp numera.
Hur har du laddat för ikväll?
– Det är mycket träning inför match, två pass om dagen för det mesta. Ju närmare matchdags desto mer anpassar jag träningen efter hur kroppen känns. Ibland känner man att det är bäst att ta det lugnt, bara ett pass.
För två månader sedan började också Cornelia resan att gå ner nio kilo till matchvikten 61.
– Det tar på krafterna och därför måste jag känna efter vad kroppen orkar.
Hon tar bort allt onyttigt och försöker äta så ren mat som möjligt. Det blir kyckling, fisk, grönsaker, ris och potatis.
Att tävla i en högre viktklass är inget hon funderat på.
– Det finns inte så många tjejer där och de är betydligt större. Med min längd, 165, passar jag i bantamvikt, eller ännu lägre. Mina första proffsmatcher gjorde jag i 57 kilo. Jag skulle bli väldigt kort och knubbig i en högre viktklass.
Sammanlagt blir det 12-14 träningspass i veckan där flertalet är grenspecifika, det vill säga träning mot en motståndare.
– Problemet är att jag nästan är ensam tjej på min klubb och får träna med killar. Det är svårt att hitta den som motsvarar en tjej, de är ofta för starka eller betydligt svagare. Det är svårt att hitta de rätta, säger Cornelia och skrattar.
För att bli så utmanad som möjligt var hon nyligen nere i Malmö och tränade med Pannie ”Banzai” Kianzad och Lina ”Elbow Queen” Länsberg.
– De är de två absolut vassaste MMA-tjejerna i Sverige.
Träning och åter träning – vad gör du när du inte tränar eller jobbar?
– Jag syr, inte jättemycket längre, men jag sydde en brottartrikå nyligen. Jag tänkte faktiskt haft den på den här matchen. Men så ville de trycka en massa logos på den och då sa jag nej, ni får fixa en annan. Sen läser jag mycket böcker – feelgood-romaner har det blivit på sistone. Jag vill koppla av med meditativa saker som man blir glad av.
Hur glad Cornelia är efter matchen i kväll återstår att se. Men går det som hon tror så… Hon bjuder på en så kallad ”fight prediction:”
– Jag vinner på en strypning i andra ronden.
