Att ta sig upp på och vidare mellan höga och branta hinder. Hoppande och studsande med superkontroll på sin cykel, utan att sätta ner någon av fötterna.
Det där har Eddie Karlsson varit överlägset bäst på i Sverige ända sedan han vann sitt första SM-guld i trial 2011. Då var han 16 år. Nu är han 23 och har samlat på sig massor av guldmedaljer från svenska och nordiska mästerskap.
Men han nöjer sig inte med att vara överlägsen i Norden.
– Ända sedan jag var liten har målet varit att bli världsmästare i en motorsport på två hjul, säger Eddie Karlsson, som började åka motorcykel när han var tre år.
I trialens VM-serie har han som halvamatör kämpat i sex år mot helproffsen från i första hand Spanien. Som bäst har Eddie Karlsson slutat tia i sammandraget. Men fjolåret blev hans sämsta i VM hittills med bara en 18 plats.
– Jag var väldigt trött på trial. Det var som ett arbete utan lön. När allt slit inte gav något, utan resultaten snarare gick bakåt, så kände jag att jag inte orkade hålla på längre.
Han tjänade inga pengar. Och han fick inte betalt i form av VM-framgångar.
Så, efter att i alla år ha åkt korta banor, exakt och ofta långsamt byter han nu inriktning.
Nu handlar det i stället om att åka fort och länge.
– Om jag inte blir världsmästare i trial så får jag försöka bli det i en annan motorcykelsport. Jag tror att mina chanser är större i extremenduro.
Men vad är det för sport Eddie Karlsson har kastat sig in i?
Extremenduro?
”Enduro” är spanska och betyder ungefär ”Jag härdar ut, jag står ut med något hårt”. Extremenduro är uthärdande på motorcykel i den mest extrema formen.
Eddie Karlsson provade detta för första gången i januari, i VM-deltävlingen i Alès i södra Frankrike.
Efter sju timmars körande – ofta i lerig och brant terräng, över och genom svåra hinder – hade killen från Gällinge, utanför Kungsbacka, kört slut både på sig själv och motorcykeln. Så kände han det i alla fall.
– Jag var helt tömd. Jag hade ont i händerna och det blödde från dem.
Eddie trodde att loppet var klart.
– Jag hade dålig koll på allting. Jag var inställd på att man skulle köra i sju timmar och sedan skulle tävlingen vara över. Jag var färdig att lägga mig ner. Men då sa arrangörerna: ”Du ligger sexa!” Jag tänkte att då blev jag väl sexa. Men de sa: ”Nej, du måste köra vidare. Du måste in i mål!”. Då förstod jag att det var hur långt som helst kvar. Så jag fick köra vidare. Jag satt på cykeln och försökte hålla mig vaken genom att sjunga.
Efter ytterligare en timme och 20 minuter kom han till depån. Nu var det väl ändå klart, eller?
– Nej, då sa de till mig: ”Fortsätt att köra! Det är en bit kvar!” De var ungefär tio minuter kvar. Det var nog de värsta minuterna i mitt liv. Det var ju inte det mest lättåkta partiet heller, om man säger så …
Efter åtta timmar och 30 minuter gick Eddie Karlsson i mål på riktigt.
Hur gör man för att fylla på med näring under en så lång tävling?
– Jag har med mig en camel bag (en sorts ryggsäck) med vätska, vätskeersättning och energigel av olika typer. Man får stanna till, ta av sig väskan och trycka i sig så mycket det går. Men det är jättesvårt. Man får tvinga i sig det. Hungern har gått över i magont.
Av cirka 300 startande gick åtta i mål. Eddie Karlsson slutade femma i sin VM-debut i extremenduro.
– Jag är väldigt nöjd. Det var första gången på väldigt länge som jag känner att har chans att vinna, att de bästa i världen finns inom räckhåll. Då hade jag ändå dålig koll på reglerna, och grejer på cykeln gick sönder som gjorde att jag tappade mycket tid.
Bland annat havererade kopplingshandtaget. Eddie tappade elva placeringar under de nästan tre timmar som han tvingades köra utan att kunna använda kopplingen.
När det felet var lagat klättrade han uppåt igen.
En femteplats i debuten alltså, men när Eddie Karlsson satte sig i skåpbilen för att med såriga händer köra de 200 milen (26 timmar) hem från Sydfrankrike var det tydligt att premiären hade kostat.
– Cykeln var skrot och jag behövde renovera i princip allt på den. Jag fick köpa reservdelar för 11 000 kronor. Hela helgen gick nog på 30 000.
Han betalade allt ur egen ficka. Planen i år är att ha råd att köra ytterligare några extremendurolopp – bland annat VM-deltävlingen i Österrike i månadsskiftet maj/juni.
Men för att kunna göra en riktig satsning på hela VM-serien nästa år behöver Eddie Karlsson få så kallat fabriksstöd – ett kontrakt som innebär att han inte själv behöver bekosta materialet.
Han ger ändå inte upp trialen helt, utan kommer att köra en del hemma i Sverige.
Och vid sidan av extremenduron vill Eddie Karlsson satsa på inomhusvarianten som körs under vintersäsongen. Det kallas för superenduro. Då är racen inte så långa men det är svåra hinder att ta sig förbi och över, som exempelvis stockar och stenblock.
På påskafton testar han denna enduroform för första gången – i säsongens sista VM-deltävling som avgörs i Lidköping Arena.
Eddie Karlsson är debutant och affischnamn på samma gång. Det bli ännu ett nytt och ovant steg mot målet att bli världsmästare på två hjul.
