Brottningens nya grepp

På en presskonferens den 1 april hade Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson huvudbudskapet att det är viktigt att barn och ung­domar kan fortsätta med sina idrottsaktiviteter så mycket som möjligt. Men…

– Brottning och sånt som går ut på att ha närkontakt, det är verksamheter man måste fundera på om de ska bedrivas, sa Johan Carlson.

Sedan dess har Örgrytes cirka hundra aktiva brottare – varav det stora flertalet är barn och ungdomar – inte brottats. Alls.

– Nu kör vi fysträning utomhus och lite halvt inomhus i en av de gamla militärbarackerna på Kviberg, säger Thomas Svensson som fungerat som ordförande i klubben sedan 2012.

Osäkert tillflöde

Flödet av barn som vill börja idrotta är inte lika självklart och stabilt till en brottningsklubb som till föreningar i exempelvis fotboll, friidrott eller innebandy.

– Jag är orolig för corona­periodens effekt på nyrekryteringen. Och nu när vi under lång tid inte kan träna brottning är jag rädd att många av våra ungdomar tappar sugen. Om antalet medlemmar minskar kommer det att innebära mindre intäkter från medlems- och träningsavgifter i höst, säger Thomas Svensson, och fortsätter:

– Samtidigt tror jag att allt kommer att rivstarta efter krisen. Tävlingar och läger kan komma väldigt koncentrerat och då kan vi hamna i en situation där kostnaderna ökar samtidigt som intäkterna går ner.

Öis Brottning har kommit på fötter efter några riktigt svåra år 2012–2016. Men föreningen har inga breda marginaler i ekonomin.

En halv miljon i hyra

Lokalhyran är en stor utgiftspost. Den blir extra kännbar nu när brottningslokalen i Valhalla står i stort sett outnyttjad av klubben.

Det ekonomiska samspelet mellan idrottsföreningarna och Göteborgs Stad är komplicerat.

Brottningsföreningen får drygt 70 000 kronor om året i kommunala bidrag (aktivitetsstöd och lokalbidrag). Samtidigt har det kommunägda fastighetsbolaget Higab i uppgift att tjäna så mycket pengar som möjligt.

”Ta bort bidragen”

Higab tar in mer än en halv miljon kronor om året i hyra för brottningslokalen. För att Öis ska ha råd med det samarbetar klubben med två friskolor som använder lokalen för idrottsundervisning på dagtid. Så får föreningen in en kvarts miljon.

– Det är vår livlina, men den är ganska skör. Och det är en märklig rundgång av pengar. Vi hade helst sluppit att agera hyresvärd. Jag tycker att lokal­bidragen och aktivitetsstöden är löjliga. Ta bort bidragen och inför istället nolltaxa för ungdom­s­­­verksamhet i kommunalt ägda lokaler, säger Thomas Svensson och utvecklar varför:

– Det skulle minska rundgången och spara en massa kostnader för administration. Fler idrottsföreningar skulle ha råd med sin verksamhet och överleva. Det tjänar samhället som helhet på, både i hälsoeffekter och minskade sociala kostnader. Om vi får en enda ungdom att välja rätt väg i livet istället för att exempelvis bli yrkeskriminell, så sparar vi ett par miljoner om året åt samhället i många år framöver.