Efter åtta år i världens bästa handbollsklubb THW Kiel flyttade Henrik Lundström tillbaka till Göteborg 2012.
Han skulle avsluta spelarkarriären med två säsonger hemma i Redbergslid. Och allt blev inte riktigt som han hade trott.
Innan vänstersexan var färdig som spelare hamnade han på två stolar – i ett svårt läge.
1 januari 2014 började Henrik Lundström sitt nya jobb som sportchef i RIK. Samtidigt var han fortfarande spelare, en i laget.
Tydligt uppdrag
Uppdraget från styrelsen och klubbchefen Tony Larsson var tydligt. Budgeten för elitherrtruppen skulle sänkas med mer än 50 procent.
Henrik Lundström fick sätta sig och förhandla med sina lagkompisar och sina tränare om kraftiga lönesänkningar.
– Det kanske låter konstigt, men det var inspirerande att försöka ta tag i en förening som var på väg åt fel håll. Att skilja på rollerna hade jag inga problem med. Jag var tydlig med att jag hade en roll i omklädningsrummet och en annan på kontoret. Spelarna skötte det jävligt snyggt och visade stort hjärta för föreningen, säger Henrik Lundström och fortsätter:
– De var inte jätteglada när de fick erbjudanden på en nivå de inte hade räknat med, men alla förstod att det var där som sanningen var. Lönerna mer än halverades. Vi spelade med väldigt öppna kort och så försöker jag jobba fortfarande.
Hur många kronor sparade ni?
– Det var nog uppemot tre miljoner. Idag ligger vi på ligans undre halva när det gäller budget. Vi jobbar med unga spelare och vi har en tro på att de kan välta berg.
Hur illa ute var RIK när du som sportchef började verkställa sparåtgärderna?
– Vi satt med styrelsen och funderade allvarligt på att ansöka om rekonstruktion för att undvika konkurs. Men den akuta krisen löstes tack vare medlemmar som hjälpte oss ekonomiskt.
Samtidigt som herrelitlagets budget stympades startades arbetet med att skapa ett nytt och annat RIK. Klubben hade dittills varit en smal herrklubb med fokus på i stort sett bara ligalaget och elitförberedande verksamhet för äldre pojkar och juniorer. Nu började Redbergslid om från grunden. På några få år har det byggts upp en bred ungdomsverksamhet med ungefär lika många flickor som pojkar.
Klubben har 550 spelare
Idag har klubben 550 spelare och 39 lag i seriespel.
– Våren 2013 blev Tony Larsson anställd, först som säljare och lite senare under året som klubbchef. Som jag ser det blev detta brytpunkten. Då började klubben jobba bra och långsiktigt igen, både på ungdomssidan och lite mer nyktert på elitverksamheten, säger Henrik Lundström.
Varför var det viktigt att göra RIK till en breddklubb för både killar och tjejer?
– Det var en nödvändig omställning för att överleva. Klubben hade inte funnits kvar om vi hade fortsatt på samma spår att bara satsa på elitherrar. Vi ser hur många klubbar som saknar fungerande ungdomsverksamhet bara försvinner. Man måste arbeta aktivt med rekrytering, framförallt i skolorna, och var ute i sina upptagningsområden. Och jobba tillsammans med stadsdelen, som vi har gjort väldigt nära och framgångsrikt med Örgryte-Härlanda de senaste åren.
Stora nedskärningar
När Lundström började sportchefskarriären med stora nedskärningar var Redbergslid ett lag på nedre halvan av tabellen och hade missat SM-slutspel två år i rad.
Samtidigt som ekonomin har sanerats har laget klättrat uppåt.
– Det är det som är det intressanta. Ekonomiskt tog vi steg neråt men sportsligt tog vi verkligen steg framåt. En viktig förklaring är att spelarna ställde upp. Vi tappade inte så många. Sedan blev det kanske ett annat arbetssätt och andra krav. En lite tuffare miljö kan göra att man jobbar hårdare. Och vi har valt de spelare som visar att de verkligen vill satsa.
Nu är Redbergslid bland de fem bästa i Sverige.
– Varje år tippar experter att vi ska hamna åtta eller nia. Själva säger vi att vi vill vara topp-fyra och blir rätt dumförklarade varje gång vi säger det, haha. Men vi gillar det där. Vi har en tro på oss själva att det ska gå att överraska.
Fick hoppa in som vikarie
Avslutningen av spelarkarriären blev inte heller som Henrik Lundström hade tänkt sig. Våren 2014 gjorde Lundström sin sista elitmatch – trodde han.
Men i mars året därpå kom ett sms från Kiels tränare Alfred Gislason. En vänsterkantspelare var långtidsskadad. Gislason undrade om Henrik kunde hoppa in som vikarie under resten av säsongen.
Han fick tjänstledigt från RIK.
– Jag och familjen tog beslutet på uppstuds. Jag hade inte rört en handboll på ett år och inte hållit igång fysiskt jättemycket. Men som tur är har jag en lättränad kropp. Det dröjde väl fyra dagar innan jag var på banan för match. Jag fick rätt mycket speltid under de där månaderna.
Så fick Henrik Lundström som 35-åring vinna sitt åttonde tyska ligaguld och spela ännu ett Champions League-slutspel.
– Det var väldigt roligt. Och lite extra kul med barnen som hade blivit lite större, förstod mer och fick se pappa spela en gång till på den nivån.
Lång meritlista
Han är inte en av de handbollsstjärnor som är mest känd för allmänheten. Men meritlistan innehåller enorma klubbframgångar och över hundra landskamper.
Tänker du ibland tillbaka på vad du har varit med om?
– Ja, absolut, herregud! Jag tänker väldigt ofta tillbaka. Jag är nostalgisk som person och mina år i Tyskland var fantastiska. Jag fick uppleva väldigt mycket där som jag är väldigt stolt över. Det kommer jag att bära med mig hela livet. Sedan spelade jag i landslaget under en period när vi inte vann något alls i stort sett. När jag lade av så började de vinna direkt igen!
Han var med i OS-kvalet och förde Sverige till spelen i London 2012. Men till själva olympiska turneringen blev Henrik Lundström inte uttagen. Han fick se på tv när kompisarna tog OS-silver – herrlandslagets första mästerskapsmedalj på tio år.
– Ja, precis. Så var det. Landslagskarriären är väl inget jag pratar om så mycket överhuvudtaget, säger han och skrattar.
