Barn specialiserar sig tidigare

En anledning är att det är större chans att barnet hittar en sport som det gillar och på så sätt idrottar längre. En annan är att motoriken och rörelsemönstret påverkas positivt.

– Upp till tolv år pratar man om den ostrukturerade variationen – att låta barnet välja och göra så mycket som möjligt. Då blir barnet antagligen inte bäst vid tolv år, men man tror att det ger en stor skjuts framåt vid 18 års ålder, säger Pontus Axell.

Föreläser om multiidrottande

Han är fysansvarig i Alingsås HK och fysinstruktör på handbollsgymnasiet Katrinelund i Göteborg. Han föreläser också om multiidrottandets fördelar för idrottsföreningar i Västra Götaland.

Under sina studier gjorde Pontus Axell praktik i en handbollsklubb i Frankrike, och i den aktuella regionen fick barn upp till tolv år inte hålla på med endast en idrott.

– Svensk idrott är inte uppbyggd på samma sätt och därför funkar nog inte sådana krav här. Men jag skulle kunna tänka mig ett system där klubbar som inte är med på tåget om att uppmuntra till multiidrottande inte heller skulle få statliga bidrag, säger han.

Riskerar utbrändhet

Tidigast vid 15–16 års ålder är det dags att välja idrott. En nackdel för individen med tidig specialisering och satsning är förslitningsskador på grund av för ensidig belastning. En annan är att idrottaren riskerar psykisk utbrändhet och tröttnar på sin idrott.

– Utbrändheten återkommer i all forskning. Det är inte bra om välmåendet hänger på prestationen i en enda idrott. Bra ledare som kan lyfta olika individer och ge dem flera perspektiv kan minska risken för utbrändhet.

Det finns flera orsaker till att multiidrottandet har minskat, enligt Pontus Axell. En är att lagen tränar mer än tidigare, och framför allt att många idrotter tränar året runt. Dessutom har kraven på tidiga resultat ökat.

– En annan faktor är att många klubbar försvinner och att barnen då tvingas ta sig längre avstånd för att träna. Det tar tid för föräldrar att köra sina barn fram och tillbaka till träningar varje kväll.

Riksidrottsförbundet har fått kritik för kampanjen Min andra idrott. Budskapet ökar klyftorna mellan dem som har råd och dem som inte har råd att idrotta, menar kritiker.

– Ekonomin är också en problematik. Men forskningen är starkare för att ha den här inriktningen om att uppmuntra till multiidrottande, säger Pontus Axell.

2019 gick de regionala förbunden i Göteborg inom fotboll, innebandy, handboll och ishockey ihop i ett samsynsavtal med ett antal gemensamma riktlinjer för att underlätta multiidrottande.

Press att delta

Emma Svensson, sakkunnig i barn och ungdomsfrågor på RF Sisu i Västra Götaland, berättar att det bland annat innebär att idrotter i tävlingssäsong ska gå först. Men inget hindrar respektive idrott att erbjuda träningar året om.

– Jag kan tycka att även om det är frivilligt så innebär det en stress och en press inom grupp­en att ändå delta. Men sedan kan det också finnas de föräldrar som undrar varför träningarna inte drar igång tidigare – deras barn vill bara hålla på med just den sporten. Men är det verkligen idrottens sak att lösa det? Man ska inte glömma bort spontanidrotten – skicka iväg barnen till planen så får de köra där.