Lägg därtill Tysklands allt mer kritiserade solidaritet med Israel, som i mångt och mycket utgår från hennes omtvistade begrepp staatsräson, uteblivna svar på en skenande klimatkris, samt det faktum att Putin kunde fylla på sin krigskassa genom ökad export av rysk gas under Merkels 16 år som förbundskansler. 

”Frihet” – så heter boken – är därför långt ifrån bara ”minnen”, som undertiteln lyder. Det är också ett politiskt försvar inför både en nationell och internationell publik. Memoarerna släpps nämligen i över 30 länder. I 18 av dem, däribland Sverige, sker det idag, samtidigt med publiceringen i Tyskland.

Ger inte Zelenskyj rätt

”Jag kommer att ta upp sådant som jag idag anser var felaktiga bedömningar och försvara sådant som jag håller för rätt och riktigt”, utlovar Angela Merkel i inledningen.

Efter 650 sidor går det att konstatera: Det är betydligt mer av det senare än det förra. Framför allt när det gäller de svåra och hårdast kritiserade besluten. Som när hon 2008 tillsammans med Frankrikes president Sarkozy nekade Ukraina och Georgien det avgörande steget i förhandlingarna om ett medlemskap Nato. I en giftig videohälsning efter massakern i Butja 2022 hälsade Volodomyr Zelenskyj henne välkommen till den ukrainska staden för att skåda konsekvenserna. Beslutet, som delvis byggde på hänsyn till Putin, skriver Merkel, anser hon trots förödelsen i Ukraina fortfarande var riktigt. 

Detsamma gäller det envisa upprätthållandet av det efterhand katastrofala Minsk-avtalet, där Ukraina förpliktigades till att hålla folkomröstningar i regioner som ockuperats av ryska separatister, liksom den tyska importen av rysk gas.

Men inte heller här ser alltså Merkel anledning att omvärdera sin dåvarande hållning. Varför skulle den tyska industrin redan 2014 behöva ta den smäll med skenande energipriser som uppstod när Ryssland 2022 inledde nästa fas i kriget mot Ukraina? resonerar hon.

Tyska intressen går först

Enligt denna logiken var beslutet att starta byggandet av Nord Stream 2 trots protester från omvärlden, och trots att Putin vid det laget redan annekterat Krim, framför allt ”en katastrofal investering” eftersom ledningen sedan aldrig togs i bruk.

Detta kommer fortsätta prägla Merkels eftermäle.

Detta kommer fortsätta prägla Merkels eftermäle. Samtidigt är hållningen också typiskt tysk: Ryssland får inte vinna, skriver hon utan att nämna behovet av en ukrainsk seger. Istället tycks hon föredra diplomatiska lösningar. ”När denna tidpunkt är inne kan inte Ukraina bestämma själv utan endast i samråd med sina understödjare”, skriver hon dessutom.

Det finns ett tyskt begrepp som kanske mer än något annat förklarar Angela Merkel som politisk varelse: Realpolitik. För henne som kansler handlade det om att driva igenom tyska intressen, även om det kunde innebära kompromisser med tyska värderingar. ”I mina ögon var det ingen smutsig verksamhet utan ett uttryck för livskännedom”, skriver hon.

Fortfarande enda alternativet

Om denna kompromissvilja också återfanns i en förmåga att gå sina politiska motståndare till mötes är en annan sak. Åtstramningspaketen som påtvingades Grekland och andra sydeuropeiska länder i samband med eurokrisen för snart 15 år präglades snarare av hennes kompromisslöshet, även om det också ledde till att hennes rykte i dessa länder blev ”grundligt ödelagt”, som hon skriver.

Som att hoppa från taket. Eller låta euron gå under.

På hemmaplan motiverade hon sin politik vid tiden för eurokrisen som ”det enda alternativet”. Det gav namn åt ett nytt parti: Alternativ för Tyskland, AfD, som innan de blev det högerradikala parti det är idag främst drevs av en euroskeptisk agenda. Självklart fanns det andra alternativ, medger Angela Merkel nu. Som att hoppa från taket. Eller låta euron gå under.

Före och efter flyktingkrisen

Bokens första halva präglas till stor av Merkels väg till toppen, från hennes barn- och ungdom i DDR och de helt unika omständigheter som  uppstod i samband med murens fall. ”Den första. Det var jag”, skriver hon om när hon väljs till inte bara den första kvinnliga förbundskanslern, utan också den första med en DDR-biografi.

I bokens andra halva inträder sedan mörkare stråk och tecken på vanmakt i hennes annars sakliga framställning. Till exempel ser hon inget som tyder på att människan kommer att lösa utmaningen med klimatet. 

När Merkel den 4 september 2015 beslutade att hålla gränsen öppen för flyktingarna som hade strandat i Ungern gav det en ideologisk skärpa åt ett ledarskap som länge hade uppfattats som konturlöst. Wir shaffen das, vi klarar det, blev Tysklands motsvarighet till Fredrik Reinfeldts öppna era hjärtan. Hatet som båda utsätts för understryker den nya tid som tog vid. Det fanns ett före och ett efter, skriver Merkel, och låter det som följer utgöra ett helt nytt kapitel av hennes tid som kansler under rubriken ”Att tjäna Tyskland (II)”. 

Det kommer oväntat från någon som gärna undviker stora gester. 

Att hon också ser det som ett nytt kapitel i den europeiska historien är kanske inte fel. Men det kommer oväntat från någon som gärna undviker stora gester. Att hon övervägde att kliva åt sidan inför valet 2017 bara för att frånta AfD deras främsta angreppspunkt – det vill säga henne själv – visar med vilket allvar hon ser på det hot som partiet och deras anhängare utgör.

Aldrig kandidat, alltid kansler

Det här är också en av de punkter där Angela Merkel väljer att säga sitt om de politiska strider som utkämpas i Tyskland idag, där demokratiska krafter nu ”låter sig föras runt i manegen av AfD”. Annars är det uppseendeväckande hur boken undviker partipolitiska konflikter och interna maktstrider. Även valrörelserna mellan mandatperioderna lyser helt med sin frånvaro. Det avslöjar inte bara Merkels distans till CDU, som förflyttat sig långt åt höger sedan Friedrich Merz tog över ledarrollen i partiet. Det säger också något om hur hon såg på sig själv som regeringschef. Angela Merkel var aldrig kanslerkandidat. Hon var alltid bara kansler. Därmed är ”Frihet” också en bok om makt.

Angela Merkel har på egen hand skrivit sina memoarer tillsammans med sin mångåriga medarbetare Beate Baumann. Det är en bedrift som imponerar. Det är också ett av skälen till att hon hållit sig borta från offentligheten de senaste tre år åren. Nu befinner sig Tyskland mitt i en omtumlande valrörelse. Om Angela Merkel kommer att spela någon roll i den är upp till henne själv. Arbetet med boken är i alla fall färdigt.